I det gamla testamentet lär vi känna Daniel som tjänade det babyloniska hovet och överlevde flera kungar. Daniel står som symbol för den trofaste och hans berättelse är en diasporaskildring.

I ”Daniels” bok ställer Daniel Boyacioglu frågan vem denna Daniel skulle varit idag? Vad säger han om det Sverige som lovat honom fred, men där gatuvåldet tagit hans kusin? Hur möter han rasblindhetens förgörande tystnad? Och hur tjänar han bäst sitt land?

När jag var på Gävlit i november å lyssnade jag på ett samtal mellan Daniel Boyacioglu och Judith Kiros som Johanna Lundn ledde. Det var så bra och jag gillade verkligen det Daniel läste ur sin diktsamling. Så jag köpte den där och då och fick den signerad av honom.

Nu har jag läst diktamlingen och jag tyckte så mycket om den. Jag brukar ha lite svårt för dikter men det är var så bra. Nu vill jag läsa mer av Daniel Boyacioglu.
Dikterna är olika långa. Vissa är bara en sida medan andra är mer än tio sidor. De väcker många känslor.
På sina ställen blir det väldigt religiöst, men det fungerar.

Boken fick fyra tjärnor på Storygraph.