Etikettarkiv: En smakebit på söndag

by

En smakebit på søndag: Lisa och Lilly

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har varit helt slut den här veckan efter en väldigt intensiv vecka på jobbet.
Det börjar äntligen hända något med vår vattenskadade källare. Dela av väggen i gillestugan har brutits bort, alla dörrkarmar är borttagna i hela källaren och vi ska få nya dörrar.

Igår gick jag och sambon på en promenad i det vackra vädret. Sen var jag ut på äventyr i skogen med Mya, Theo och Thor. Vi hann med lite Robloxspel också.

På kvällen kollade jag och sambon på några avsnitt av den sista säsongen av Community och på filmen The Hating Game. Filmen var okej men inte mer.

Idag ska det städas, tvättas, bloggas och så ska jag förbereda mig inför nästa vecka. Det blir nog en promenad också och förhoppningsvis lite läsning.

Denna veckas smakbit kommer från Lisa och Lilly av Mian Lodalen, från sidan 7:

Det var första gången prästen Murray hade fått en sådan udda fråga. Fadern stod framför honom, högröd i ansiktet. Modern, snett bakom sin make. Sa ingenting. Snöt sig bara ideligen i den fuktiga näsduken. Hur hon än försökte snoppa gråten svämmade ögonen över, hur hon än ansträngde sig kom inga ord när hon öppnade munnen. Det var genant, men han fick försöka. Den välrakade hakan i halsgropen, och ena handen som nästan krampaktigt gneds över den knutna näven för att hålla kroppens okontrollerade ryckningar i schack. 
Var det möjligt, kunde det göras ett undantag och låta dem begravas i samma kista?
Det var inte faderns vilja, utan barnets, dem döda dotterns sista önskan. För egen del skulle han inte komma på idén att be om något så befängt, men känslan av skuld tvingade honom. Hade det inte varit för honom hade de kanske inte befunnit sig i denna outhärdliga situation.
Den här gången måste han föra sitt barns talan.

by

En smakebit på søndag: De rotlösa

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Under den gångna veckan har jag varit ledig eftersom det har varit sportlov. Förutom att oroa mig för världsläget och andra tragiska händelser som hänt har jag också hunnit med att läsa en hel del, se på tv-serien Community, prata några timmar med en gammal kollega, fikat med andra kollegor och fixat här hemma.
Jag har också tagit mig ut på några kortare promenader med sambon i det vackra vädret.

Jag har i alla fall läst några riktigt bra böcker som The Dark Hours, Long Way Down, The Storyteller och For Every One.

Idag ska jag förbereda mig inför jobbveckan och köra lite tvätt. Städningen gjorde vi i fredags. Förhoppningsvis hinner jag läsa lite också.

Denna veckas smakbit är från De rotlösa av Frida Skybäck, från s 11:

Nästa morgon kokar jag extra starkt kaffe. Dani har inte hört av sig och irritationen växer i mig. Förstår han inte hur det känns när han bara går upp i rök på det här viset, hur orolig jag blir? Mila har inte heller skrivit tillbaka. Jag messade henne sent igår och frågade om hon vet var Dani är, men hon är väl för upptagen med sitt perfekta liv för att hinna svara.

by

En smakebit på søndag: This Poison Heart

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Igår var jag och Mya till Köpis och shoppade. För mig blev det en vinröd kofta och en grå/beige långärmad tröja på rea. På bokhandeln Ugglan hade de lagt fram alla böcker till bokrean men en fick naturligtvis inte köpa dem än. På tisdag börjar väl rean?

Annars har jag inte gjort mycket alls i helgen. Jag känner fortfarande av ryggen men det har blivit mycket bättre. Jag håller fortfarande på att läsa The Mammoth Hunters av Jean M Auel och Regissören av M.W. Craven. Min Storytel reader gick sönder så jag fick beställa en ny.

Idag ska förhoppningsvis läsa en hel del men även städa, tvätta och fixa inför sista jobbveckan innan sportlovet.

Denna veckas smakbit kommer från This Poison Heart av Kalynn Bayron. Från sidan 1:

White roses. Genus Rosa. Family Rosacea. Common name ”Evening Star.”
Mr. Hughes tok a dozen of them to his wife’s grave every weekend, rain or  shine. He had for the past year. He didn’t care about genus or the species, only that there were twelve of them waiting for him every Sunday, wrapped in brown paper and tied with string. My mom was going to have to tell him that the delivery truck hadn’t arrived last night like it was supposed to- it flipped over on the Brooklyn-Queens Expressway. The driver was okay, but our shipment of Evening Star was scattered across six lanes of traffic.

 

by

En smakebit på søndag: The Vanishing Half

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Efter en vecka med ryggont (sen i tisdags), utvecklingssamtal och annat tok är det skönt med helg.
I fredags firade vi sambons moster med middag på Högbo Brukshotell med sambons kusin. De andra som skulle ha deltagit var sjuka med förkylning eller magsjuka. Vi hade en trevlig kväll i alla fall.

Igår tog jag mig ut på en kort promenad trots ryggont. Annars har vi bara varit här hemma. Jag har hunnit läsa ut förra veckans smakbit Asfaltsbarn och Saga Volume 9 som jag glömt att jag hade köpt hem till Kindle appen på iPaden.

Idag ska jag försöka ta mig ut på en promenad och hoppas att ryggontet ger med sig. Sen blir det att förbereda mig för den kommande jobbveckan.
Denna veckas smakbit kommer från The Vanishing Half av Brit Bennett. Från sidan 3:

The Morning one of the lost twins returned to Mallard , Lou LeBon ran to the diner to break the news, and even now, many years later, everyone remembers the shock of sweaty Lou pushing through the glass doors, chest heaving, neckline darkened with his own effort. The barely awake customers clamored around him, ten or so, although more would lie and say that they’d been there too, if only to pretend that this once, they witnessed something truly exciting. In that little farm town, nothing surprising ever happened, not since the Vignes twins had disappeared. But that morning in April 1968, on his way to work, Lou spotted Desiree Vignes walking along Partridge Road, carrying a small leather suitcase.

 

by

En smakebit på søndag: The Valley of Horses

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Ännu en lugn helg här hemma. Det har varit en intensiv vecka igen på jobbet. Väldigt många som varit hemma sjuk i covid eller i karantän. Kände mig ett tag som last woman standing, men det blir väl jag som blir sjuk nästa vecka.
Jag hann med både simskola och friluftsdag med skridskor under veckan som gick.

Under helgen har jag mest vilat, sett på booktube (som Sincerely Johanna)och läst.

 

Förra veckans smakbit Enbart kvinnor lästes ut i fredags.  Jag blev sugen på att läsa The Clan of the Cave Bear som jag läste på svenska som Grottbjörnens folk när jag var 12-13 år. Jag köpte böckerna på Myrorna för mer än tio år sedan och ville läsa den på originalspråk. Nu har jag gjort det och måste läsa vidare i serien. Jag har de tre första på engelska (köpte alla samtidigt på Myrorna).

Idag ska jag gå en promenad med Mya, köra tvätt, städa och fixa inför jobbveckan. Förhoppningsvis kommer jag hinna läsa lite också.

Denna veckas smakbit kommer från The Valley of the Horses (Andra delen i serien om stenåldersflickan/kvinnan Ayla). Från sidan 9:

She was dead. What did it matter if icy needles of freezing rain flayed her skin raw? The young woman squinted into the wind, pulling her wolverine hood closer. Violent gusts whipped her bearskin wrap against her legs.
Wher those trees ahead? She thought she remembered seeing a scraggly row of woody vegetation on the horizon earlier, and wished she had paid more attention, or that her memory was as good as the rest of the Clan. She still thought of herself as Clan, though she never had been, and now she was dead.

by

En smakebit på søndag: Better of Dead

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Skönt med helg efter första jobbveckan. Det har varit en riktigt bra första vecka med klassen. Vi har börjat jobba med forntiden och det är alltid kul!

I fredags orkade vi inte göra någon mat utan åt en massa plockmat och drack vin när vi kollade på New Girl.

Sedan började vi kolla på Folk med ångest på Netflix och det blev så att vi såg alla avsnitt i sträck innan vi gick och sov. Så bra serie! Jag har läst boken av Fredrik Backman men sambon har inte gjort det och han gillade serien ändå.

Igår vaknade jag av förklarlig skäl ganska sent. Det blir lätt så när en lägger sig efter 2.. Jag hann med att äta frukost och prata med mamma i telefon innan brorsan ringde och undrade om jag skulle med på promenad. Så jag , brorsan och Mya gick en långpromenad på 1,5 timme.
När jag kom hem började vi röja i köket. En massa serietidningar och böcker har stått där sedan vi fick utrymma lkällaren. Nu körde vi iväg en massa kassar till svärföräldrarna som har en stor källare.

Idag ska vi köra en vända med bokkassar till svärföräldrarna, städa och köra tvätt. Förhoppningsvis hinner jag läsa en del också.

Denna veckas smakbit kommer från Better of Dead av Lee Child & Andrew Child del 26 i Jack Reacherserien. Från sidan 1:

The stranger got into position under the streetlight at eleven p.m., as agreed.
The light had been easy to find, just like he´d been told it would be. It was the only one in the compound that was still working, all the way at the far end, six feet shy of the jagged metal fence that separated the United States from Mexico. 
He was alone. An unarmed.
As agreed.
The car showed up at 11:02. It kept to the center of the space between the parallel of lock-up garages. They were made of metal, too. Roofs warped by the sun. Walls scoured by the sand. Five on the right, Four on the left. And the reamins of one more lying torn and corrodet ten feet to the side, like something had exploded inside it years ago.

by

En smakebit på søndag: The Christmas Bookshop

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det var skönt med helg efter en intensiv jobbvecka med med många sjuka kollegor. Det verkar vara influensan och förkylningar just nu. Har inte hört att någon testat positivt för covid.
Så i fredags somnade jag strax efter tio.

Igår var det meningen att jag skulle passa Theo och Thor medan Brorsan och Mya åkte och julhandlade men brorsan övertalade mig att åka med Mya istället. Så vi var till Köpis och hann med en hel del. Vi åt skagenröra med bröd på Ikea (egentligen är det en förrätt.
Jag hann umgås med Theo och Thor en stund innan sambon hämtade mig och vi köpte hem mat från Ll’Amicee.
Under resten av kvällen läste jag äntligen ut Isbrytare av Kristina Ohlsson. Den var riktigt bra men jag har inte riktigt haft ro att läsa.

Denna veckas smakbit kommer från The Christmas Bookshop av Jenny Colgan. Lyssnar den genom Storytel och detta är prologen så kanske sidan 3.

”But it’s August”, said Carmen into the phone, putting down her book. ”August! It’s almost sunny outside! I have sandals on! Ice-Cream vans patrol the land. I put sunblock on last week and almost needed it. How can I possibly get my head  around what you’re asking me?”
”I’m just saying” her mother’s soft voice came again and Carmen sighed. They had the same tussle every year.
”It just useful to know early that’s all and of course Sofia..” Carmen screwed up her face. 
”Yes she is popping out yet another sprog and overpopulating the world bla bla bla.. I know!”
”Carmen June Holgan (?)! Be nice!”
”Come on mum! She’s already got three! She’s just beeing greedy! Anyway I don’t know what I might be doing at Christmas. I might be going away.”
”Who with?” her mother  sounded sceptical.
”I could met someone between now and Christmas and they could whisk me of to Barbados or L.A.” She could almost feel her mother smiling down the phone.
”So, you’re not coming home for Christmas because you’ll be in L.A?”
”I could be in L.A!” Carmen couldn’t,  she thought to herself,  be the only person in the world who was both nearly thirty and still turned into a stroppy teenager when confronted by her mother.

 

 

by

En smakebit på søndag: Go Tell the Bees That I’m Gone

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Nu har jag jobbat den första veckan sedan operationen och det har gått bra. Vi hade Nobellunch i fredags. Eleverna fick  sätta sig vid ett dukat bord och blev serverade av femmorna. De fick efterrätt också. Mycket uppskattat.
På måndag är det dags för luciauppträdande för våra 3:or (uppdelat på flera föreställningar och bara för skolans elever).

I fredags var jag på julmiddag med jobbet. Underhållningen var ungdomar från Helges som sjöng för oss. Fällde faktiskt några tårar för det var så vackert. Helt otroliga talanger.
Igår var jag på Gefle Metal Festival Winter Edition 2021 i Gasklockan. Helt underbart att kunna gå på konsert igen! Men oj vad ont i fötterna jag fick av att stå i sex+ timmar.

Idag tänker jag fixa lite med bloggen, åka ner på stan och lämna tillbaka ett par skor och se om jag hittar några julklappar.

Denna veckas smakbit kommer från Go Tell the Bees That I’m Gone av Diana Gabaldon. Det är den nionde delen i Outlander-serien (Den finns som tv-serie). Från prologen så den har inget sidonummer:

You know that something is coming. Something – a specific, dire, and awful something – will happen. You envision it, you push it away. It rolls slowly, inexorably, back into your mind.
You make waht preparations you can. Or you think you do, though your bones know the truth – there isn’t any way to sidestep, accommodate, lessen the inpact. It will come, and you will feel helpless before it. 
You know these things.
And yet, somehow, you never think it will be today.

by

En smakebit på søndag: Underneath the Christmas Tree

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger håller i men idag är det istället Lesekunst  som vikarierar.. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har varit sjukskriven hela veckan efter gallstensoperationen och i slutet av veckan började jag bli lite rastlös. Så förutom att läsa har jag bakat och städat och fixat här hemma.

Igår passade jag Theo och Thor när brorsan och Mya var och handlade. Sedan åkte vi till Huset i Hamrånge och tittade på deras julskyltning. Efter det blev det pepparkaksbak och saffransbullar för hela slanten.

Idag har svärföräldrarna varit här och fikat. Resten av dagen har vi inte så mycket inplanerat förutom att köra lite tvätt och laga mat (vegetarisk schnitzel med klyftpotatis och bea). Jag ska fixa lite inlägg till bloggen och planera inför nästa jobbvecka. Det blir skönt att vara tillbaka på jobbet igen.

Denna veckas smakbit kommer från Underneath the Christmas Tree av Heidi Swain (som jag fick i mitt första adventspaket från the English Bookshop), från sidan 1:

By the time I’d poured my third glass of wine, the assortment of travel brochures and bundles of notes on the floor next to my laptop were more of an untidy heap than the regimented piles I’d previously organised them into. However, in spite of the mess, and the rapidly emptying bottle, I had finally made a decision about my future and succeeded in narrowing my favoured travel destination down to just two options. Feeling impressed, I downed another mouthful of Merlot to congratulate myself.

by

En smakebit på søndag: Tolv hundar i juletid

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har varit sjukskriven under hela veckan med gallstensanfall. Eller i onsdags blev min gallblåsa bortopererad och en sten som fastnat i gallgången plockades bort. I torsdags fick jag komma hem och nu börjar jag känna mig bättre. Väldigt öm och seg , men ändå mycket bättre. Det är meningen att jag ska vara sjukskriven under hela nästa vecka med.

Jag har hunnit läsa Nattens drottning, The Hidden Staircase (den andra Nancy Drew/Kitty Drew), Everdark och Grimmen.

Idag har jag varit och firat Theo som fyllde 8 år. Sen har jag fått fram lite julsaker/adventssaker trots att vi har saker överallt. Dagens middag blev sushi.

Denna veckas smakbit kommer från Tolv hundar i juletid av Lizzie Shane, från sidan 7:

Invånarna i Pine Hollow tänkte på sin stad i Vermont som praktiskt taget perfekt. Som Mary Poppins. Och det var väl charmigt – om du inte satt i stadsfullmäktige och hade ansvar för att allt fortsatte vara perfekt. Efter att i två års tid ha lyssnat på varenda klagomål tyckte Ben West att han måste ha sonat varje eventuell synd han begått i ett tidigare liv.
Och julen..julen var värst.