Tisdagstrion: Kroppen

Den här veckan är temat för tisdagstrion ”Kroppen”.

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

Jag har valt att gå på boktitlar av böcker med kroppsdelar som jag läst.

  1. Ett öga rött – Jonas Hassen Khemriri  Halim har genomskådat allt. Han har genomskådat Integrationsplanen. Han har genomskådat varför de intellektuella liknar halta kameler. Tyvärr har han också genomskådat sin pappa, som har övergett Kampen och som i stället bara talar om vikten av att tala bra svenska. Men Halim har en egen plan: han ska bli Sveriges mäktigaste revolutionsblatte. En tankesultan, som knäcker koderna och får de snyggaste gussarna. Blev helt golvad när jag lyssnade på den här boken med författarens bror Hamadi Khemriri som inläsare.
  2. Kriget har  inget kvinnligt ansikte – Svetlana Aleksijevitj De var piloter, stridsvagnsförare, spanare och prickskyttar kvinnorna som stred i Röda armén, sida vid sida med männen. De var också sjukvårdarna som bar de sårade ut ur stridszonen. Men till skillnad från männen betraktades de efter kriget inte som hjältar, utan bemöttes med misstänksamhet och inte sällan med förakt. Så de teg. Tills journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj fyrtio år senare började söka upp dem på fabrikerna och i hemmen och bad dem berätta sin historia.
  3. Huvudjägarna – Jo Nesbø
    Roger Brown är om han får säga det själv Norges bästa och mest underbetalda headhunter, han har en alldeles för vacker hustru, en alldeles för dyr villa och måste därför stjäla alldeles för mycket konst för att kunna upprätthålla sin livsstil.
    Clas Greve är den perfekta kandidaten till alla slags toppjobb, en man med både kvinnotycke och en Rubensmålning i hundramiljonersklassen. Om Roger Brown får tag på den målningen är hans ekonomiska problem lösta och hans hustru Diana kommer vara honom evigt trogen. Läste den på norska för en massa år sedan.

Pappaklausulen

En pappa återvänder till Sverige för att hälsa på familjen som han en gång övergav. Hans dotter är gravid med fel man, hans neurotiske son har fått egna barn och vill att pappan som nu är farfar ska ta hand om sig själv. Pappaklausulen måste omförhandlas. Men går det? Inte utan krig.

Alla karaktärerna är namnlösa. De beskrivs som en-farfar-som-också-är-en-pappa, en-son-som-är-en-pappa, flickvännen, eller en -syster-som-är-en-mamma. Ändå funger det så bra. Jag både älskar och irriterar mig på karaktärerna. De tar såna idiotiska beslut och krånglar till alt, men jag förstå varfört de gör det.

Det är ingen hemlighet att Jonas Hassen Khemiri är en av mina favoritförfattare. Jag lyssnade på boken genom Storytel och då är det författarens bror Hamadi Khemiri som var uppläsare. Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads.

Jonas Hassen Khemrir har också skrivit:

  • Ett öga rött 2003
  • Montecore – en unik tiger 2006
  • Invasion! 2008
  • Jag ringer mina bröder 2012
  • Allt jag inte minns 2015

Tematrio: Kroppsdelar

tematrio

Den här veckan vill Lyran att vi ska:

Berätta om tre böcker som har kroppsdelar i titeln!

  1. Våran hud, vårat blod, våra ben av John Ajvide Lindqvist. En novellsamling med otäcka berättelser. Jag har läst långnovellen Tjärven och Speciella omständigheter av dem men är sugen på att läsa de andra också.
  2. Ett öga rött av Jonas Hassen Khemiri. Den första boken av Khemiri som jag läste eller egentligen lyssnade på.  Så bra bok! Helt underbar att lyssna på när Khemiris brorsa Hamadi är uppläsaren.
  3.  Den sanna historien om Pinocchios näsa av Leif GW Persson. Inte en av mina favoritböcker, snarare tvärtom. Jag har hemskt svårt för Bäckström..

Allt jag inte minns

IMG_2764[1]

Redan från början vet vi att Samuel är död, men vi vet inte om det var en olycka eller om det var självmord. Det är en författare som intervjuar Samuels vänner för att få en bild av vem Samuel var och vad som hänt.

De som berättar är främst  Samuels bästa vän Vandad , Samuels stora kärlek Laide och hans ungdomskärlek och vän Pantern. Trots att det inte tydligt står vem som intervjuas har jag inga problem att förstå vem det är.  Men frågan är om någon av berättarna är särskilt pålitliga..

Vandad blir anklagad för att utnyttja Samuel och leva på hans pengar. Medan han har en helt annan förklaring och istället mena att Laide var en svartsjuk kontrollerande bitch som utnyttjade Samuels snällhet.

Samuels lider av dåligt långtidsminne och han är livrädd för att han ska utveckla samma sjukdom som hans mormor lider av. Därför jagar han ständigt upplevelser att stoppa i minnesbanken. Det blir en del galna grejer.

Boken är så bra! Jag älskar Jonas Hassen Khemiris sätt att skriva.  Jag förstår verkligen att boken fick Augustpriset 2015 för årets bästa skönlitterära bok.

Khemiri har tidigare skrivit:

  • Ett öga rött  2003
  • Montecore  2006
  • Invasion (pjäser, noveller, texter)  2008
  • Jag ringer mina bröder  2012

Han har också skrivit flera pjäser:

  • Invasion!  2006
  • Fem gånger Gud 2008
  • Vi är som hundra  2009
  • Apatiska för nybörjare 2011
  • Jag ringer mina bröder  2013
  • ≈ [ungefär lika med] 2014

 

 

 

Liten men naggande god

Oändrat oändligt är en kort novell av Jonas Hassen Khemiri. Den finns med i Invasion som jag äger och har läst. Men den här gången så lyssnade jag på den på Storytel med Hamadi Khemiri som uppläsare.

Det är en person som pratar till sin exflickvän och säger att hen inte skulle vilja ändra något av deras kärlekshistoria, men kanske några småsaker.. Som läsare eller i detta fall lyssnare får jag egentligen inte veta något om personerna. Jag vet inte ens om huvudpersonen är en han eller hon. Personerna har inga namn. Istället fokuserar jag på historien som är rolig samtidigt som den är otroligt sorglig.

Den är bara 12 minuter lång men lämnar ett stort avtryck. Älskar verkligen Hamadi Khemiri som uppläsare. Jag lyssnade på Ett öga rött med honom som uppläsare och älskade den.

Ett kort inlägg om en kort novell. 🙂

Invasion!

Invasion! av Jonas Hassen Khemiri fick jag i Ett julklappsbyte Large som En bok om dagen ordnade. Boken är en samling med noveller, två pjäser och kåserier. Allt är otroligt välskrivet och jag älskar Jonas Hassen Khemiris sätt tt skriva och hans språk, som kallas Khemiriska. Novellerna är ofta hemskt sorgliga, men samtidigt roliga. Till exempel parkleksarbetaren Vanja som berättar sina otroliga lögner för killarna. Som berättar om sina sexäventyr med kändisar som Whitney Houston. Men sen finns de de som bara är tragiska som Spöket Milton eller Kontrollera allt. Radera.

Men jag har svårare för att läs pjäserna. De är bra men jag tycker det är jobbigt att läsa dem. Jag skulle hellre vilja se dem eller höra någon läsa upp dem. För de är bra!

Jonas Hassen Khemiri är ett geni. Ingen tvekan om det. Jag har hans roman Montecore – en unik tiger,  liggande i någon hylla här hemma. Nu blev jag sugen på att läsa den. Ett öga rött är ju helt otroligt bra. Den var den första ljudbok jag lyssnade på (på väldigt länge) och det var författarens bror Hamadi Khemiri som läste den.