Etikettarkiv: Flukten fra virkeligheten

by

En smakebit på søndag: Orkidépojken

Igår kom jag hem från min Bracelonaresa med mina kollegor. Det var en riktig resdag som startade redan 6.45 när taxibussen hämtade upp oss vid hotellet. Flyget till München gick 8.45 men boardingen började 8.15. Jag satt mest och halvsov på flyget. Väl i München hann vi shoppa lite på taxfree. Jag köpte två parfymer. Sedan var flyget lite försenat men 12.30 satt vi på flyget. Det blev lite ljudbokslyssnande och vips så landade vi. Det blev middag på Max och tåg hem 15.41. Sambon hämtade på stationen och jag kom hem till en jättebusig och kelig Lussekatt.
Det blev uppackning och laddning av tvättmaskin innan det var dags att göra sig iordning för GHK:s 5-årsfest på Gasklockorna. GHK står för Gefle Hårdrocksklubb. Vi fick se Subztain som gjorde en låt med Håkan Hemlin som gästartist, Mimikry och Clawfinger. De två sista var riktigt bra!

Idag tar vi det bara lugnt här hemma men passar på att köra lite tvätt och sådant. Denna veckas smakbit kommer från Orkidépojken av Helena Dahlgren. Från s 48:

Zebs ord från gårdagskvällen grep tag i mig samtidigt som den vithårige mannen i teverutan uttalade samma ord, fast på engelska såklart, och kastade en brinnande tändsticka inne på polisstationen i Twin Peaks. Den landade i en papperskorg. Special Agent Dale Cooper, Federal Bureau of Investigation, Coop var inte mycket för förkortningar, plockade begrundande upp den ännu brinnande stickan, betraktade den som om den vore en gudomlig insikt direkt från självaste Dalai Lama och blåste ut elden. I think we’ve found our man. Mörker. Ny scen.

Förr har det varit Mari på Flukten fra virkeligheten som ordnat En smakebit på söndag, men från och med denna söndag är det istället Astrid Therese på Betraktninger – tanker om bøker som gör det.  Kolla upp fler smakbitar där.

by

En smakbit på søndag: Down under

Helgen har gått väldigt fort.  I fredags åkte jag med arbetslaget till en kollegas sommarstuga där vi åt kräftor, räkor och goda pajer. Det blev också en del alkohol och många skratt. Några badade i en tunna, jag var inte en av dem. Vi gick inte och lade oss förrän vid halv fyra tiden på morgonen..
På lördagen åkte jag hem till mina föräldrar eftersom det är i samma stad. Vi åkte och hälsade på en släkting och sedan åkte vi tilbaka och kollade på tv och myste med Xantos-vovven.
Nu idag kom sambon och hämtade mig. På hemvägen åkte vi in på ett gatukök där de har världens godaste mos. Jag käkade en tunnbrödrulle med majonäsgurka. Så gott! Det var en av mina gamla elever som jobbade där.  Jag kände inte igen henne, men hon kände igen mig och när hon sa sitt namn så kände jag ju igen henne. Det var 10 år sedan jag hade hennes klass och för mig har de ju stannat i åldern. 🙂

Denna veckas smakbit kommer från Down under av Johan Ehn. Från s 20 (Jag är på s287 egentligen men vil ju inte spoila er):

Jag vaknar tidigt nästa morgon. Det är tolv timmars tidsskillnad mellan Sverige och Nya Zeeland, vilket innebär att det just nu är igår kväll hemma. Förvirrande. Jag ligger kvar en stund i sängen utan att öppna ögonen. Jag är väl här?
De senaste veckorna har jag flera gånger drömt att jag redan bor i Nya Zeeland, och blivit lika besviken varje gång jag vaknat och insett att jag fortfarande befinner mig i Stockholm och att jag har försovit mig till mitt jobb som brevbärare. Och att det regnar.
Det var varmt i natt så jag lät dörren stå lite öppen. Jag andasin. Doften från trädgården. Ljudet från havet. Jag är här. I mitt nya hem på andra sidan planeten.

Boken är riktigt bra och nu tänker jag läsa ut den! Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

by

En smakebit på søndag: Gånglåt

Det har verkligen varit skönt med helg efter första jobbvecka. Idag har jag har tränat, städa, hälsat på svärföräldrarna , lagat mat och kollat på ett avsnitt av Vaginal Fantasy med Felicia Day, Bonnie Burton, Kiala Kaysebe och Veronica Belmont. Det har också blivit lite läst ur Gånglåt av Elin Olofsson som denna veckas smakbit kommer ifrån. Jag har ingen aning från vilken sida eftersom jag växlar mellan att lyssna  och läsa den via Storytel. Boken handlar om den kända sångerskan Sonia ”Salida” Sallström som reser tillbaka till släktgården där hon växte upp för att skriva sin självbiografi. Gården ägs av systern Gun-Britt och deras relation är inte den bästa. Gun-Britts dotter Jennys ska hjälpa sin moster hem biografin.

”Klarvaken ruskade hon på huvudet? Varför låg hon här?
Gun-Britt satte sig hastigt upp. När hon öppnade handen låg spelpjäsen där. Den hade gjort märken i huden och skurit upp en lite hudflik så att hon blödde. Så hårt hade hon hållit den lilla skon nyss. Hon spottade lite i såret och stoppade skon i fickan, för hon visste inte var Nancybeth ställt spelet.  Sedan reste hon sig. Det gick fint.
Det viktiga var att ingen sett att hon legat på golvet.”

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

 

by

En smakebit på søndag: Hemmet

Det är en riktig latsöndag här hemma. Det har inte blivit så mycket läst i helgen. I fredags var jag alldeles slut och orkade inte läsa. Igår var jag hem till bror och Mya och lekte med Theo och Thor. Varmt och skönt var det också. Sen käkade jag och sambon pizza och L kom över. Vi drack lite rosé och gick ner på Dirty Harrys där Incised och Arkaid spelade. Så bra spelning! Tyvärr var det inte alls så mycket folk där.

Sambon med Arkaidkillarna.

Vi kom inte hem förrän vid tre-tiden så en är lite slö idag.

Den här veckans smakbit kommer från Hemmet av Mats Strandberg. Joel har återvänt till hembyn efter 20 år när hans mamma blivit dement efter en hjärtattack som nästan tog livet av henne. Han måste sälja huset och flytta in henne på Tallskuggan som ålderdomshemmet heter. På Tallskuggan arbetar Nina som var Joels bästa vän. Hon ser inte fram emot att möta hon om igen.
Konstiga saker börjar hända på Tallskuggan när Joels mamma Monika flyttar in. Något ondskefullt verkar ha flyttat med henne dit.

Från s 20:

Det skrapar i stuprännan ovanför uteplatsen. Susar när en av svalorna som bor under taket störtdyker mot marken och sedan lyfter igen. Mamma verkar vakna till. Blinkar och ser rakt på Joel.Blicken är klar. Närvarande. Intelligent.
Hon är mamma igen.
”Nils väntar på mig”, säger hon. ”På andra sidan”.
Joel tänder en cigarett. försöker att dölja sin besvikelse. Han vet vad som kommer nu, och han vill inte höra det.
”Han har väntat  där hela tiden på att jag skulle komma. Jag vet inte om jag var i himlen. Jag tror det. Men sen tog dom tillbaka mig”.
Hennes bleka ögon börjar rinna. Och Joel önskar att han kunde tro på det mamma tror på. Att ljuset i slutet av tunneln och älskade anhöriga väntar med öppen famn vore något annat, något större, än hallucinationer orsakade av syrebrist i hjärnan. 
”Nils följde med mig men det är svårt för honom att stanna här på jorden. Han ska inte vara här. Det ska inte jag heller”.
Hon ser på Joel som ett litet barn som behöver tröst. Mamma som aldrig någonsin visade sig svag. Joel sträcker sig över bordet. Tar en av hennes händer i sin. Stryker henne över knogarna. Hör en vindby genom skogen på berget.
”Jag saknar honom så väldigt när an inte är här”, säger mamma. ”Han var så stilig, min Nils.”
Mamma blir tyst, försvinner igen, och Joel undrar om hon är bland minnena av pappa. Vad ser hon framför sig?

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten. Men nu går Smakebitarna på sommarlov.

 

by

En smakebit på söndag: The Rocks

Denna veckas smakbit kommer från The Rocks av Peter Nichols som jag fått genom The English Bookshops Bookclub. Handlingen utspelar sig på Mallorca och kretsar kring ett hotell som kallas The Rocks. Det handlar om två familjer under tre generationer och osämjan mellan dem.  Historien börjar berättas 2005 och sedan hoppar den tillbaka 10-15 år i tiden med jämna mellanrum.

Smakbiten kommer från s6-7

Gerald grabbed her arm again, this time – his instinct sure – to steady her, and Lulu clutched at his shirt, but they both leaned well past recovery and began to fall. As they fell, the sight of Gerald’s face so close to hers, spittle gathered in the corners of his thin rubbery lips, was so repugnant to Lulu that she wipped her head sharply aside with disgust. When they landed, her right temple hit a jagged spur of rock. 
Gerald’s knees smashed into sharp, serrated limestone. He screamed –  a brief empty wheeze – and writhed, pushing with his torso, his excruciating hips.
They rolled together, not towards one of the flat spots where guests spread towels. They tumbled off a ledgeinto the sea.

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

 

by

En smakebit på søndag:

I helgen har jag haft fullt upp och det har faktiskt inte blivit så mycket läst alls. I lördags åkte vi till Grängesberg och gick på Gamrocken där en massa bra band spelade. Det var riktigt kallt och när vi åkte hem var vi så nedkylda att vi satt med både rumpvärme och varmluft på i bilen. Det gjorde mig så sömnig att jag somnade. Inget läst varken på dit eller hemvägen. Så kan det gå. Vi kom inte hem förrän 02.15 och då var det bara att gå och lägga sig.

Idag sov vi riktigt länge och sedan åkte vi och firade brorsan och där blev vi kvar till 20.00. Sedan jobbat lite och nnu är det plötsligt dags att sova.

Veckans smakbit kommer från Look Who’s Back av Timur Vermes. Adolf Hitler har vaknat upp och det är 2011. Alla tror att han är en komiker. En väldigt underlig bok och jag vet iinte riktigt vad jag tycker om den..

Från s 187:

The Führer is nothing without his Volk. That is to say, the Führer is of course something, even without his Volk, but nobody can see what he is. Any person sound of mind can be made to understand this; it is as if you had sat Mozart down and not given him a piano – how would anyone have noticed that he was a genius? He would not even have beeen the performing Wunderkind alongside his sister. True, she would have had her violin, but if we take the violin away too, then what is left? Two children who can at the most recite poems in the Salzburg dialect or perform other such displays of cuteness. But who would pay to watch what takes place in any parlour at Christmastime? The  Führer’s violin, however is the Volk.
And his cohorts.

Fler smakbitar hittar ni på Flukten fra virkeligheten.

by

En smakebit på søndag: Yxmannen

Jag har lyssnat på en hel del böcker i helgen men jag har nyss börjat läsa Yxmannen av Ray Celestin som är ett rec.ex från Kalla kulor förlag. Den blev utsedd till årets bästa översatta kriminalroman av Svenska deckarakademin. Den bygger på de händelser som skakade New Orleans mellan 1918 och 1919, då en seriemördare härjade i staden. De brev som förekommer i romanen är autentiska och tros ha skrivits av den verklige Yxmannen.

Smakbiten kommer från s 19:

En svart polisbil, en landaulette, flög fram längs Little Italys dimhölja gator medan föraren tutade vilt i ett försök att undvika olyckor. Han girade förbi marknadsstånd, bondkärror och förvånade fotgängare, och körde då och då emot trottoarerna och gångbanorna dom kantade de smala gatorna. I korsningen melan Uppeerline Street och Magnolia Street rattade han bilen runt ett skarp hörn och tvärstannade sedan med tjutande däck ett halvt kvarter från en speceriaffär. I baksätet sjönk kriminalinspektör Michael Talbot tillbaka mot sätet och drog en lättnadens suck.
”Bra kört, Rez”, sa han.
”Tack”, svarade föraren utan att lägga märke till sarkasmen. Genom glasrutan som skilde de två männen åt såg Michael honom öppna ett fickur.
”Sju minuter och tjugofem sekunder”, konstaterade föraren, en rundlagd, svartmuskig man vid namn Perez. ”Det måste vara rekord”, tillade han och log mot Michael i backspegeln. Michael log svagt tillbaka. Han kände sig fortfarande lätt illamående.

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

 

by

En smakebit på søndag: det växte ett träd i Brooklyn del 1

Efter en helt underbar helg som började med ett besök på Ölbaren med sambon och C där vi åt supergoda hamburgare och drack god IPA medan vi umgicks. Kan verkligen rekommendera stället!

På lördagen vaknade jag ganska tidigt och hann fixa med bloggen och kolla på booktube innan jag åkte till bror, Mya, Theo och Thor där jag lekte med pojkarna. Vi hann med att fika med nybakad mjuk pepparkaka som bror gjort. Sedan åkte jag hem och läste medan sambon var borta på födelsedagskalas.

På var det plötsligt söndag och jag vaknade vid 9-tiden. Hann både duscha, köra tvätt- och diskmaskinen och äta frukost innan sambon vaknade. Efter att ha varit på affären skjutsade sambon hem mig till A där jag skulle möta upp två andra kollegor. Vädret var underbart och vi hade med oss lite blandad plockmat som salami, ost, parmaskinka m.m. Så vi satt ute i solen där vi drack prosecco och smååt. Vid halv fem kom taxin som tog oss till Gävle konserthus där vi kollade på Jonas Gardell 30 år tillsammans. Hur bra som helst! Jonas Gardell kan som få andra växla från humor till allvar.


Nu är det snart läggdags men den här veckans smakbit kommer från Det växte ett träd i Brooklyn del 1 av Betty Smith från s 7:

Fridfullt var ett ord man kunde använda om Brooklyn, New York. Särskilt sommaren 1912. Dystert var som ord betraktat bättre. Men det passade inte in på Williamsburg, Brooklyn. Fridfullt var det enda lämpliga ordet, särskilt en lördagseftermiddag på sommaren.
Sent på eftermiddagen letade sig  några solstrålar ner på den mossiga bakgården som hörde till Francie Nolans hus och värmde upp den illa medfarna planket. När Francie tittade på de sneda solstrålarna fick hon samma högtidliga känsla som en dikt de brukade läsa högt i skolan gav henne.

Fler smakbitar hittar ni på Flukten fra virkeligheten.

by

En smakebit på søndag: The Shock of the Fall

Helgen har som vanligt gått alldeles för fort. Vi började helgen med att städa lägenheten. Sedan gjorde vi inte så mycket alls. Jag läste och somnade tidigt. På lördagen avslutade jag The Sunlight Pilgrims av Jenni Fagan. Den var riktigt bra. Sambon åkte iväg til sin morbror för att jämföra olika förstärkare men jag stannade hemma och läste klart Kvinnan på tåget av Paula Hawkins. Sedan var jag på Skäggfest på Sotlugg & Linlugg där Gästriklands snyggaste skägg skulle utses. Vi fick en goodiebag och det lokala ölbryggeriet Hopsie Daisy sålde öl. En fick köpa ett häfte med 5 drycker för 150 kr. God öl var det och sjukt billigt. Det serverades också korv från Diléns saluhall.  Det var både uppträdande från  Barbershop-kvaretten Kanel och coverbandet Jenny Was. Här kan ni se vem som vann Gästriklands snyggaste skägg.

Idag söndag har jag mest kollat på Booktube och läst ur The Shock of the Fall av Nathan Filer som veckans smakbit kommer från. Den handlar om Matthew vars bror Simon dör. Det är ingen spoiler det står på baksidan.

Här är ett utdrag från sidan 6

”  There was the shock of the fall and the blood on my knees. I’ve never been good with pain. This is something I hate about myself. I’m a total wimp. By the time Simon caught up with me, at the twist in the path where exposed roots snare unsuspecting ankles – I was wailing like a baby.
He looked so worried it was almost funny. He had a big round face, which was forever smiling and made me think of the moon. But suddenly he looked so fucking worried.
This is wat Simon did. He collected me in his arms and carried me step-by-step up the cliff path, and the quarter of a mile or so to our caravan. He did that for me.
I think a couple of adults tried to help, but the thing you need to know about Simon is that he was a bit different from most people you might meet. He went to a special school were they taught basic stuff like not talking to strangers, so whenever he felt unsure of himself or panicked, he would retreat to these lessons to feel safe. That’s the way he worked.”

Fler smakbitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.

 

by

En smakebit på søndag: Kärleken till livet Marie Fredriksson

Plötsligt är det söndag igen och sportlovet är slut. Jag håller på att läsa tre  olika böcker just nu. The Scottish Prisoner av Diana Gabaldon, Kärleken till livet Marie Fredriksson av Helena von Zweigbergk och så lyssnar jag på Den som glömmer av Arnaldur Indridason.

Denna veckas smakebit kommer från s 101 i Kärleken till livet. Marie Fredriksson har fått en hjäntumör och gått igenom en så kallad strålknivsoperation.

Fram till juli 203 tycket Micke att jag var mitt vanliga jag, trots sjukdomen. Men under sommaren hände något.
Vi var på väg till Halmstad från vårt dåvarande sommarhus i Haverdal. Micke bad mig stänga dören efter mig. Jag kunde inte få ihop vad han menade. Vad var det han ville att jag skulle göra?
Micke tyckte att det var konstigt, förstås. Det var obegripligt för mig vad han var ute efter.
Senare samma dag serverade vi krov med bröd till barnen. Då tog jag först korven, sedan lade jag på senap och ketchup och därefter försökte jag få ner korven i brödet. Det var som om jag glömt bort i vilken ordning det brukade gå till.

Fler smakebitar hittar ni hos Flukten fra virkeligheten.