Etikettarkiv: Flukten fra virkeligheten

by

Smakebit på søndag: The Bride Test

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags fyllde jag 40 år och blev firad på jobbet av mn klass som sjöng för mig och kollegorna som bjöd på prinsesstårta på förmidagsrasten. Jag fick också en krukväxt av ”min” fritidspedagog. Blev riktigt rörd ju!
När jag kom hem fick jag en en hoodie och en LP-skiva med ett av mina favoritband Amon Amarth. Sen kollade vi på NCIS och jag började läsa The Kiss Quotient av Helen Hoang.

Igår blev jag firad av mamma & pappa, brorsan, Mya, Theo & Thor och svärföräldrarna. Jag hade beställt en exotisk planka från Ica Maxi och bjöd på den. Den var så god med rostbiff, rökt skinka och grillad kalkon. Det fanns också ädelost, brieost, potatissallad, pastasallad, olika sorters melon, vindruvor, passionsfrukt m.m.
Mya hade sytt en tygväska, ett iPadfodral och ett par trosor som ala var Outlander-inspirerade. Ni kan kolla in andra saker hon sytt på hennes instagramkonto @atruesinner . Jag fick också pengar av föräldrarna och svärföräldrarna som jag tänker använda till ett par nya hörlurar och säkert blir det några böcker också.

När alla hade åkt hem läste jag ut The Kiss Quotient och åt upp resterna från den exotiska plankan med ett glas bubbel.

Idag är det söndag och jag planerar att läsa, fixa med bloggen och kanske åka till gymmet. Jag börjar känna mig förkyld så vi för se hur det blir.

Denna veckas smakbit kommer från The Bride Test av Helen Hoang,  från sidan 23:

As Khais´s running shoes hit the cracked concrete of the driveway leading to his Sunnyvale fixer-upper, which he never got around to fixing up, the timer on his watch beeped. Exactly fifteen minutes.
Yes.
There was nothing as satisfying as perfect increments of time. Except for hitting whole dollar amounts when filling up at the gas station. Or when the restaurant bill was a prime nummer or a segment of the Fibonacci sequence or just all eights. Eight was such an elegant number. If he added a minute to his run, he could set a checkpoint in the middle. Wouldn’t that be entertaining?

 

by

Smakebit på søndag: Bokcirkeln vid världens ände

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I helgen har det inte blivit så mycket gjort. Jag var iväg och tränade igår. Vi har tittat på Carnival Row som går på Amazon Prime. En helt otroligt bra serie med bl.a. Orlando Bloom i en av huvudrollerna. Tänk steampunk/urban fantasy.

Idag var jag till Mya och brorsan för hon fyllde 40 år igår, men då var de hos mina föräldrar. Sen har jag inte gjort så mycket mer.

Denna veckas smakbit kommer från Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck som jag köpte i fredags. Den handlar om svenskättlingen Patricias syster Madeleine försvann spårlöst för 30 år sedan när hon praktiserade i den populära Frihetskyrkan. Nu har Patricia fått ett anonymt brev med Madeleines halsband.

Från sidan 36:

Patricia kliver av bussen och ser den riva upp ett dammoln när den kör iväg. Solen står högt och hon håller upp en hand  för att skugga ögonen medan hon vänder sig om. Det är svårt att förstå att hon är här nu, att hon rest hela vägen till Ljusskär ännu en gång.

by

Smakebit på søndag: Brotten som skakade världen

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Efter den första hela jobbveckan var jag riktigt slut i fredags. Jag låg i sängen och lyssnade på The Fallen av Ace Atkins. Jag gillar verkligen hans Quinn Colson-serie och det här var den sjunde.


Igår var det tänkt att vi skulle träna men jag hade ingen lust så vi sköt på det. Men vi åkte till Köpis och shoppade lite på eftermiddagen. Jag köpte ett par liknande skor som jag redan har men det var 20% på reapriset. Tänkte ha dem på jobbet istället för mina Crocs som blivit utslitna. Jag köpte också ett WoodWick-ljus som luktar Fireside. Det kan ju passa i höst.
Det blev också en bok inhandlad på bokhandeln Ugglan, Gangsterns klagan av Ray Celestin.  Under dagen har jag också lyssnat på den åttonde delen i Ace Atkins Quinn Colson-serie. Sedan gjorde vi tortillapizzor med parmaskinka, chevré, ruccola och honung. Bäst vi stt där och åt och drack vin frågade en kompis om vi ville följa med honom på Trivs och dricka öl. Så vi korkade igen vinflaskan och tog bussen in till stan.

 

Idag har vi varit iväg och tränat, gjort en repris på pizzan och varit och klippt oss. Nu blir de lite bloggfix och läsning innan det är dags att göra sig redo för en ny jobbvecka. Lussekatten har vilat upp sig genom att sova ute på altanen.

 

Denna veckas smakbit kommer från Brotten som skakade världden av Martin Borg. Från sidan 26, Den charmiga massmördaren:

Söndagen den 14 juli 1974 var en solig och vacker dag. Vid Lake Sammamish utanför Seattle i USA var det många som ägnade ett par timmar av sin lediga dag åt att ta det lugnt nere vid vattnet, sola, bada och umgås med bekanta. Stranden och sjön var popuöära och lockade till sig en del båtfolk och många ungdomar från de närbelägna universiteten.
Mitt på dagen kom en stilig ung man, med ena armen i mitella, gående från parkeringen. Han tog kontakt med flera unga kvinnor och bad om hjälp med att lasta av sin segelbåt från bilen. Han sa att han haft otur oh skadat armen och klrade inte av att göra det själv. Mannen, som presenterade sig som Ted, var påfallande charmig och vänlig. En kvinna följde med honom bort mot parkeringen utan att reflektera något särskilt över saken.

by

Smakebit på søndag: Mörkret

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags tog jag bussen till S-hamn och hämtade mina ny glasögon. Tyvärr känds de inte helt rätt och de försökte böja till bågarna åt mig. Men jag tycker inte att jag seer tillräckligt bra med vänster öga. Jag dka prova glasögonen några dagar och ge dem en chans annars får jag gå tillbaka med dem. de kanske är så att jag inte kan ha de här typen av båge. Jag får inte riktigt fokus när jag ser på saker utan måste vinkla om glasögonen. Men vi får se.
Sedan tog jag bussen hem till föräldrarna där Theo och Thor var. Det blev att leka med dem och innan jag somnade läste jag ut de sista 150 sidorna av Children of Blood and Bone.
På lördagen kom brorsan och Mya upp och sambon kom och hämtade mig. Vi åt också grillad korv med bröd och åt äppelkaka med vaniljsås innan vi åkte hem. När vi kom hem drack vi gott bubbel.

Idag är det söndag och vi sov ganska länge. Sedan har jag använt de nya glasögonen i typ 4 timmar nu men jag stör mig för mycket på dem.  Tråkigt att behöva krångla med det, men har jag betalt 6746 kronor ska det funka klockrent. Jag har ju på mig dem hela dagarna.
Vi har inget planerat idag utom ett besök till gymmet och ett till affären så jag borde kunna läsa klart Mörkret av Ragnar Jónasson som denna veckas smakbit kommer från. Det är den första delen i en serien om kriminalinspektör Hulda Hermannsdóttir Från sidan 13:

”Det var en man som blev påkörd”, sa Hulda behärskat.
”Jasså?”
”Ja, du måste ha läst om det i tidningarna, eller sett det på nyheterna.”
”Eh, ja, kanske det”. Efter en kort paus frågade kvinnan: ”Hur mår han?”
”Han kommer att överleva, om det är vad du menar”.
”Ja, nej, inte direkt…Jag…”
”Men han blir aldrig helt återställd…Fortfarande medvetslös. Du känner alltså till händelsen?”
”Jag har… förmodligen läst om det…” svarade kvinnan.
”Det framgick inte i tidningarna, men mannen var dömd pedofil.”
Kvinnan rörde inte en min, så Hulda fortsatte: ”Du visste förmodligen om det när du körde på honom.”

by

Smakebit på søndag: How To Be Famous

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I onsdags åkte jag ner till Östra Herrestad på Österlen i Skåne med C och P som jag jobbar med. Vi besökte L som har ett sommarhus där. Jag och P var där förra sommaren med E. Förr året tog vi tåget men i år bilade vi ner. En kan ju tro att det skulle bli en massa läsning då, men så blev det inte. Hela vägen ner pratade vi och så stannade vi flera gånger.

Väl i Östra Herrestad åt vi gott, drack vin och åkte  till Simrishamn, Ystad, Tomelilla, Kivik och Ale stenar. Igår startade vi hemresan 11.15 och kom hem till Gävle efter 21. Vi hann med flera stopp. vi lyssnade på när Sveriges damer tog brons i fotbolls VM. Mycket spännande! Jag hann också läsa större delen av My Sister the Serial Killer av Oyinkan Braithwaite. Den läste jag också ut när jag kom hem.

Idag har vi tagit det lugnt på förmiddagen. Jag har mest kollat på booktube, kört tvätt och läst lite. Så var vi hem till svärföräldrarna som bjöd på mat. Det blev toast Skagen, grillad fläskfilé med ungsrostade potatisar och kryddsmör och jordgubbar med flädersaft mandelkaka och vaniljglass. Så gott!

Denna veckas smakbit kommer från How To Be Famous av Caitlin Moran, från s 62-63:

Julia and I jog to catch up with her, and find her surrounded by four lads – two in Oasis tops – arguing with her.
’Why are you doing just women?’ one’s asking.
’yeah – we want your stamp. What’s it for?’ the other chips in.
They have that always-dngerous air of young men with nothing to do, looking for reasons to et a chippy. Like openmouthed baleen whales, sieving te whole ocean for a spoonful of grief.
’It’s a women-only gig, I’m afraid,’ Suzanne says, cherfully. ’No stamps for you.’
’There shouldn’t be things just for women. We’re all equal. Having things just for women is sexist,’ the shorter one says smugly. ’Are you a sexist?’
’Oh, yes – I’m definitely sexist,’ Suzanne says, beaming.
This throws the short one. ’So, ypuhate all men, then?’ he says, clearly confident Suzanne would say ’no’.
’Well, I’ve not met all of them yet,’ Suzanne says, reasonably-
The taller one takes a step forward, and open his mouth to continue the argument. Sighing, Suzanne takes a small red klaxon out of her rucksack, and presses the button. The volume makes my tongue swell, and my eyes bulge – it’s a propper honking weapon.
Camden grinds entirely to a halt – staring at her.
Eventually she let’s go of the button. The dying echoes  seems to slide down the walls.
’Pub?’ she says, turning on her heel, and walking towards the Mixer.
’Why did you…? I start to say.
’No coversations with cunts, baby,’ she says, not breaking her stride. ’No conversations with cunts. I don’t have the time to spare.’

 

by

Smakebit på søndag: Falska vänner

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har dragit på mig en förkylning men har hunnit med en del ändå. I fredags mötte jag upp Mya, Thor och Theo i lekparken vid Lillsjön. Det blev lite klättring i klätterställningen och jag lyckades naturligtvis göra knäcka till mitt knä. Det låser sig i när jag gör vissa saker, och det känns som något hoppar ur led.
Men det fixade till sig och det var inga problem att gå hem. Senare på kvällen var det svårt att gå i trapporna.

På lördagen kom Mya, Theo och Thor hit och vi knäppte lite kort på badkläderna som Mya hade sytt. Sen blev det ett till besök i lekparken. Den här gången struntade jag i att klättra.

Vi åkte in på Gefle Skivmässa och kollade på en lp-skivor. Jag köpte en skiva, som jag redan har, men som är i röd vinyl. Coolt!
På kvällen åkte vi dit igen för att kolla på några band.

Svartanatt var så bra! Men bandet efetråt var sega och tråkiga så då stod jag utanför och pratade med Y, M och några till. Sambon gilade dem mer och stannade kvar inne. Det var så kallt ute.

LUCIFER var så otroligt bra! Faktisk en av de bästa konserterna jag varit på.

Idag har vi bara tagit det lugnt och denna veckas smakbit kommer från Falska vänner av Jane Harper, från s 5

Efteråt kunde de fyra kvinnorna som var kvar egentligen bara enas om två saker. För det första: Ingen såg när bushen slukade Alice Rusel. Och för det andra: Alice hade en elakhet i inom sig som var så vass att man kunde skära sig på den.

 

by

Smakebit på søndag: A Princess In Theory

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Igår skulle jag och sambon ha åkt till Stockholm för att se konsert, men det blev inget med det eftersom jag var på akuten med brorsan till efter 02:00 och inte kom i säng förrän efter 03:30. Sambon som skjutsade och hämtade fick migrän och hade ingen större lust att köra til Stockholm och jag hade ingen större lust heller. Så vi stannade hemma och kollade på tre avsnitt av Outlander.

Idag har jag vait hos bror, Mya, Theo och Thor. Mamma och pappa var också där.

Jag hjälpte Mya att ha några kort på kläder hon har sytt.

A Princess in Theory

Smakbiten kommer från A Princess in Theory av Alyssa Cole som jag läser på min Kindle. Det är en romance men läser en smakbiten kan en ju få för sig att det är något helt annat. Från sidan 3:

I really don’t have time for this, Naledi muttered, the soothing hum of various expensive laboratory equipment masking the aggravation in her tone.
She deleted the email with a jab at the trash can icon on the screen of her phone.
The first couple of emails had been amusing, a welcome distraction from the rest of her inbox, which was primarily compromised of calendar reminders about study sessions, student loan payments nudges, data sets to be solved, and other evidence of grad school life. The emails had become less entertaining as the subject lines grew more urgent and it became clear that this wasn’t a random occurence: somewhere in the world, a scammer hade zeroed in on her. The knowledge was disturbing to someone as private  as Ledi and triggered a sense of helplessness all too familiar for a woman who’d been bounced through stranger’s homes for most of her childhood. 
Ignoring the emails hadn’t worked: the spammer had redoubled their efforts, undeterred by Ledi’s lack of response. She’d considered blocking messages from the sender, but it seemed scarier not knowing if she was receiving disturbing emails.

by

En smakebit på søndag: The Dark Angel

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Idag blev det en sovmorgon, kanske inte det bästa beslutet när det är dags att börja gå upp klockan 6.00 imorgon igen. Jag har plockat undan nästan alla julsakerna här hemma. Julgranen får stå framme några dagar till, men annars är allt borttaget. Lusse tycker om att smyga under granen så då får han göra det några dagar till.

Annars har vi inte så mycket inplanerat. Det blir väl lite städning, några maskiner med tvätt körda och annat småplock. Jag tänkte försöka hinna med att fixa några nlägg till bloggen och kanske se någon film/tv-serie.

Den här veckans smakbit kommer från The Dark Angel som är den tionde boken i serien om arkeologen Ruth Galloway av Elly Griffiths.

En grav (i Italien) som tros vara orörd i mer än 2000 år ska utgrävas av professor Angelo Morelli (en vän till Ruth) och allt filmas live av ett tv-team när Angelos telefon börjar att ringa. Från s 2

Embarrased, Angelo digs in his pockets for his iPhone. He is too vain to wear his glasses on television so he holds it at arm’s length. Then he brings it closer. The team watch as he stares, rubs his eyes and stares again. The word on the screen is ’Toni’, the name archaeologists have given the skeleton (presumed, rather typically, to be a man) because he was found on Saint Anthony’s day.
The phone stops ringing  and , in a daze, Angelo swipes the notification to return the call. And, to his amazement, he hears a phone ringing beneath his feet. Seizing a trowel, Angelo jumps into the trench and starts to scrape away soil. The skeleton emerges, bones embedded in the earth, lying face down. The ringing continues. Someone says, ’It’s under the earth.’
And there it is . Next to the skeletal hand, an iPhone6. Slowly, almost fearfully, Angelo picks it up. ’Professor Morelli’, reads the incoming call alert on the screen.
He cancels the call, then his phone beeps loudly. It’s a text message – from Toni.
’Surprise!’ it says.

by

Smakebit på søndag: Kärlekens magiska regler

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Idag är det hos Astrid Therese på Betraktninger.
Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags kunde jag äntligen läsa klart Dear Mrs Bird av AJ Pearce. Jag läste i sängen och  soffan. Kolla in mina superbekväma och mysiga småstrumpor som jag fick i födelsedagspresent av mamn.

På lördagen tog jag ett långt bad och läste ca 70 sidor av Burnt Shdows av Kamila Shamsie (som jg har läst hur länge som helst). Sen kom Y och M hit och vi käkade Grekisk pyttipanna och smaskig äppelpaj  som Y bakat. Resten av kvällen lyssnde vi på musik och spelade Rock Science. Många skratt blev det!

Idag ska vi äta middag hos svärföräldrarna. Vi ska nog åka en sväng till Köpis innan dess men annars tänker jag kolla booktube och läsa.

Denna veckas smakbit kommer från Kärlekens magiska regler av Alice Hoffman. Ett extra plus är att Helena Dahlgren har översatt boken. Från s 9-10:

Släkten Owens var full av exempel på ättlingar som flytt Massachusetts, och Susanna Owens var en av dem. Som ung kvinna hade rymt till Paris, för att sedan gifta sig och skaffa familj i New York, där hon – för barnens eget  bästa – vägrade berätta om deras påbrå, vilket gav dem en sorts krypande misstanke om vilka de egentligen var. Redan från början stod det klart att de inte var som andra barn, så Susanna kände att hon inte hade något annat val än att sätta upp ett antal regler. Inga promenader i månsken, inga ouijabräden, inga levande ljus, inga röda skor, inga svarta kläder, inga amuletter, inga nattblomstrande blommor, inga romaner om magi, inga katter och inga kråkor.

by

Smakebit på søndag: Burnt Shadows

Helgen har varit lugn och vi har bara hållit hållt oss hemma. Jag har läst lite mer än hälften av Giganternas fall nu. Igår kollde vi på två filmer. Like father och The Kissing Booth. The Kissing Booth var så bra! Jag trodde den skulle vara en töntig tonårsfilm men den var så mycket mer. Smart, hysteriskt rolig och helt unPåderbar. Jag kommer att se om den , snart!

Jag tänker inte dela trailern för The Kissing Booth för den avslöjar för mycket.  Jag har förresten också kollat på Pride and Prejudice (filmen mned Kiera Knightley och älskade den som vanligt. Vampire Suck var lite smårolig, men inte mer.

 

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Idag är det på Flukten Fra Virkelighet.
Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag läser ju som sagt fortfarande Giganternas fall (läste en bok till Vampyrbokcirklelträffen i torsdags emellan)av Ken Follet. Men jag läser också Burnt Shadows av Kamila Shamsie. Den börjar med att en man står naken i sin cell och väntar på att bli skickad till Guantanamo. Men egentligen startar det med när atombomben släpps i Nagasaki  den nionde augusti 1945 och hela Hiroko Tanaks liv förändras på grund av det. Smakbiten kommer från s 26:

The light is physical. It throws Hiroko forward, sprawling. Dust enters her mouth, her nose, as she hits the ground, and it burns. Her firs response is a fear that the fall has torn her mother’s silk kimono. She raises herself off the ground, looks down. There is dirt on the kimono, but no tear. Yet something is wrong. She stands up. The air suddenly hot and she can feel it on her skin. She can feel it on her back. She glides her hand over her shoulder, touches flesh where there should be silk. Moves her hand further down her back, touches what is neither flesh nor silk but both.