På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags var jag ut med mitt arbetslag på Blackstone Steakhouse. Det var deras försenade födelsedagspresent till mig eftersom jag fyllde 40 i september. Vi började kvällen hemma hos P där vi drack bubbel och hade det mysigt innan vi tog oss ner till restaurangen. Maten var så otroligt god! Alla var dock för trötta för att orka gå vidare så jg tog bussen hem 22.50.

Igår var vi bara hemma och jag började kolla på The Witcher. Hann bara med 1,5 avsnitt innan jag gick och var barnvakt/sovvakt medan Mya hämtade brorsan från stan. Jag läs klart American Housewife som jag vann under Nyårsprinten. Jag har också börjat läsa Hard Bitten av Chloe Neill sm vi ska läsa till nästa träff med Vampyrbokcirkeln 20/2.

Idag har jag kört några maskiner med tvätt och städat. Men jag kommer med all säkerhet att hinna läsa och kolla på något mer avsnitt av The Witcher. Denna veckas smakbit kommer från The Rosie Result av Graeme Simsion som är den tredje boken om genetik-professorn Don Tillman, som befinner sig någonstans på spektrumet, och hans fru Rosie och son Hudson. Från sidan 1:

I was standing on one leg shucking oysters when the problems began. If I had not been a scientist, conscious of the human propensity to see patterns where they do not exist, I might have concluded that I was being punished by some deity for the sin of pride. 
Earlier that afternoon , I had been completing a performance-review form, and was presented with the question What do you consider to be your key strenght(s)?
It was a vague construction which specified neither context nor level of generalisation. Expertise in genetics was the obvious answer, but it was implied by the job title Professor of Genetics. My knowledge of myxoid liposarcoma would soon be of minimal relevance, as my research project in that rea was nearing completion.  Objectivity and intelligence might suggest that I thought some academics lacked these attributes, which was true, but probably tactless. I needed to avoid tactlessness.