Meterologen David Winkler drömmer sanndrömmar. En natt ser han hur han kommer att möta kvinnan i sitt liv – och kort därefter slår det in. Men lyckan är kort. Efter att dottern Grace föds får David en föraning om att han bär skuld till att hon drunknar i en
översvämning.
När ett ihållande regn hotar deras hem flyr han landet i förhoppningen att rädda Grace.
Först tjugofem år senare vågar han sig tillbaka. Men utan ett enda livstecken från frun eller dottern vet han inte om han kommer att finna någon av dem i livet.
Jag har väldigt svårt att förstå hur David resonerar. Varför skulle dottern vara säkrare bara för att han försvinner? Det känns snarare som han lider av någon pyskisk sjukdom. Att han bara kan stanna på Grenadinerna i 25 år och jobbar som någon slags vaktmästare. Han lever inte på riktigt utan överlever bara. Det där är ju inte ett liv. Men så bli han involverad i sina vänner Felix och Somas dotter Naaliyah. Men homn försvinner också från hans liv och från ön.
Till slut bestämmer sig David för att leta reda på sin dotter. Han letar reda på alla som heter Grace Winkler. Det verkar tröstlöst, men till sist hittar han henne.
Tyvärr blir jag inte alls lika berörd av den här boken som Doerrs förra, Ljuset vi inte ser. Den är välskriven och har ett vackert språk, men det är något som fattas. Jag får liksom inte några känslor för någon av personerna i boken. Det är också på tok för många och detaljerade beskrivningar av saker. Den skulle ha fungerat bättre om den varit ungefär 150 sidor kortare.
Jag gav boken tre stjärnor på Goodreads, men jag hade velat ge den 2,5 stjärnor. Detta blev verkligen en besvikelse.
Tack till Bookmark förlag för recensionsexemplaret.