Little House in the Big Woods är Laura Ingalls Wilders första bok i Lilla Husetserien.  Böckerna är självbiografiska, men författaren har inte berättat allt som hände. Det står till exempel inget om lillebrodern som dog eller pappans tid som hotellvärd.  Lillasyster Carrie föddes egentligen när familjen bodde i Indianterrioriet och Laura var 4 år när det åkte därifrån.

Huvudpersonen i berättelsen är den snart 5-åriga Laura Ingalls som bor i ett timmerhus i Wisconsin med sin pappa Charles, mamma Caroline, storasyster Mary , lillasyster Carrie(Caroline), hunden Jack och katten Svarta Susan. Det är tidigt 1870-tal.

Runt huset finns bara skog. Det är långt till de närmsta grannarna och skogen är full med vilda djur. Man får följa familjen under ungefär ett år. Det är slakt, jakt, dans, julfirande,  Lauras födelsedag och mycket mer.

Mamma Caroline har gjort upp ett schema för dagens arbete:

Måndag tvätta,
tisdag stryka,
onsdag lappa,
torsdag kärna,
fredag städa,
lördag baka,
söndag vila.

Flickorna är naturligtvis med och hjälper till efter förmåga. De har sina egna ”sysslor” varje dag. Laura torkar alltid sin egen kopp och tallrik till exempel.

Laura Ingalls Wilder skriver så målande. Jag älskar att det är så mycket fakta i boken. Alltså att det beskrivs så väl hur mamma Caroline gjorde när hon kärnade smör eller hur man gjorde julgodis. Allt är så bra beskrivet.

Men allt är inte så mysigt. Laura är avundsjuk på sin syster Marys gyllene lockar. Själv har hon bara brunt hår. Den här avundsjukan gör att hon råkar illa ut. När Tant Lotty kommer på besök säger mamma åt flickorna att fråga henne vad hon tycker bäst om, gyllne eller bruna lockar. Tant Lotty svarar naturligtvis att hon tycker om båda sorter lika mycket. Senare på kvällen säger Mary att Tany Lotty tycker bättre om guldhår ändå, så Laura slår till Mary i ansiktet. Men pappa ser det och Laura får stryk med en läderrem.  Jag vet att det var andra tider då. Men var det ett bra sätt att lära barnen att inte slå varandra genom att slå dem? Sedan kan man ju fundera över mammaCaroline också. Varför säger hon åt flickorna att fråga Tant Lotty? Orkade hon kanske inte höra på deras tjafs mer?

Jag tycker om när pappa Charles berättar historier från sin och sin fars barndom för flickorna. Eller historien om två björnar när mamma Caroline daskar till en björn i tron att det är kossan Sukie eller när pappa Charles slår en trädgren  i huvudet på det han tror är en björn men visar sig vara en trädstubbe.

Beskrivningen av lönnsocker-dansen är underbar. Hur fastrarna och mamma Caroline förbereder sig för den.  Och hur fastrarna hjälper varandra att dra åt snörliven och mäter midjan med sina händer. För Charles han kunde minsann nå kring Carolines midja med sina båda händer när de gifte sig. Jag undrar hur de kunde dansa som de gör. De lär ju inte ha kunnat dra ett djupt andetag alls. Jag förstår att kvinnor svimmade till höger och vänster. Men något sådant står det inte om här. Mer om snörliv och krinoliner kommer i Little Town on the Prairie och These Happy Golden Years.

På första sidan är Laura Ingallssläktträd uppritat.Det är hennes släktträd på mammans sida. Det är intressant att Caroline och Charles var 26 år och 29 år när de fick sitt första barn. Det måste ju ha varit ovanligt.