Smakebit på søndag: The Farm

Smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Eftersom jag gjorde ett inlägg om de tre först dagarna av Påskutmaning 2019 igår så vet ni ju redan vad jag gjort tidigare i helgen. Idag har vi tränat, jag har läst och sen har vi varit till svärföräldrarna och firat svärfars 71 årsdag och påskdagen. Det blev inte typisk påskmat utan en massa olika salamis, rostbiff och annat skivat kött + potatisgratäng och sallad. Efterrätten var kladdkaka med glass och grädde. Mums!

Denna veckas smakbit kommer från The Farm av Emily McKay som är den första delen i en dystopisk young-adult trilogi med vampyrer och vampyrliknande varelser (Ticks). Huvudpersonerna är ett tvillingpar Lily och Mel. Mel är gravt autistisk.  Från s 204-205:

The Farm (The Farm, #1)

She screamed in panicked outrage. She kicked up her feet and they both were knocked over. Mel kept screaming, like only Mel can scream, one long wail. Like an opera singer cast in a horror movie.
Then, from across the river came an anwering howl. Not the fearful screech of a nutria, but the inhuman wail of a predator that has sighted its prey. It was the bay of a Tick and it was coming for us.

 

Francesca

Francesca

Francesca börjar den nya terminen på en före detta pojkskola som precis öppnat sina portar för tjejer. Hon saknar fortfarande sina gamla vänner, och helt plötsligt har hennes mamma fått ett sammanbrott och kan knappt ta sig ur sängen. Inget blir bättre av att ansvaret för familjen läggs på Francescas axlar, och hon står till sist alldeles ensam. Men kanske finns stödet där hon inte anar.

Francescas mamma får ett sammanbrott ocg hela familjen rasar samman. Men Francesca är inte arg på sin mamma utan på sin pappa som hon anklagar för allt. Francesca som kallas Frances av sina ”vänner” på hennes förra skola som var en flickskola vill inte komma i konflikt med killarna på sin nya skola som inte alls är så glada över att skolan blivit co-ed.

Men motvilligt får hon en kompis i drummeln Thom som kan rapa fram sånger och attraheras på något konstigt sätt av Will som inte kan bete sig. Hon förstår tillslut vilka som är hennes riktiga vänner.

Jag älskade Jellicoe Road och tycker om Francesca. Francesca är en mycket bra bok men når inte upp till Jellicoe Road. Jag irriterar mig dock på Francescas pappa som tiger ihjäl problemen. Hans dotter är 16 år och förstår ju allt så mycket bättre än vad han tror.
det.

Keeping the Moon

20130818-220209.jpg

Colie och hennes mamma brukade flytta från stad till stad. De var båda överviktiga innan hennes mamma vände på hela sitt liv och gick ner i vikt. Hon började leda pass på gymmet och blev tillslut så populär att hon fick ett eget träningsprogram på tv. Nu är hon en träningsgurun Kiki Sparks!

Colie får tillbringa sommaren hos sin moster Mira när hennes mamma är på världsturné med sitt nya viktminsknings-/träningsprogram. Colie har gått ner en massa i vikt under de senaste året men hon är fortfarande mobbad i sin skola. Mobbarna säger att hon är en slampa och kallar henne för hole-in-one.

Men Colie kommer att uppleva en sommar som förändrar hela hennes liv. Hennes moster är väldigt annorlunda och har en inneboende, Norman, som är en konstnär. Colie tycker att han är ganska knäpp. När hon följer med honom för att lämna några böcker på biblioteket så hamnar de istället på fiket som Norman jobbar på. En busslast med turister dök upp oväntat och Morgan (tjej) och Isabel som jobbar där behöver hennes hjälp. Det går så bra att hon börjar jobba där.

Morgan och Isabel har känt varandra hur länge som helst. Men Morgan är ihop med en baseballspelare som mer eller mindre behandlar henne som skit. Hon har jämt ursäkter för hans beteende. I de här två tjejernas sällskap lär sig Colie vad riktig vänskap är och hon börjar se sig själv i ett annat ljus.

En lättläst bok. Den har ett bra budskap egentligen. Att man inte ska låta folk trampa ner en, men det är lätt sagt. Är man på botten och har blivit mobbad är det svårt att ta sig upp. Sen tror jag inte att det räcker med en bättre hårfärgning och ögonbrynsplockning för att Colie se att hon är fin. Jag irriterar mig också på att hon har en piercing , svarta kläder och lyssnar på arg musik, det verkar vara synonymt med att vara deprimerad och utsatt. Nja..

Keeping the Moon kom ut 1999 och  är i allafall ganska välskriven och jag kan tänka mig att läsa fler böcker av författaren Sarah Dessen.  Hon har också gett ut:

  • That Summer 1996
  • Someone Like You  1998
  • Keeping the Moon/ Last Chance 1999
  • Dreamland 2000
  • This Lullaby 2002
  • The Truth About Forever 2004
  • Just Listen 2006
  • Lock and Key 2008
  • Along For the Ride 2009
  • Infinity (novell) 2010
  • What Happened To Goodbye 2011
  • The Moon and More 2013

Alla hennes böcker brukar klassas som YA (Young Adult) alltså ungdomsböcker. Men jag tycker absolut att man kan läsa dem även om man inte är nån ”ungdom”.