Kategoriarkiv: Uncategorized

by

Bricken på Svartvik

Bricken har blivit ribbkaperska. ”Arbete gör en till en riktig människa”, säger mamma Frida som gärna skulle vilja lära upp henne så att hon blir en riktigt duktig tvätterska också. Men Bricken märker att både hon själv och sågverket håller på att förändras – varför tittar Nilsson så underligt på henne, och vad är det med Jorma som alltid har varit hennes bäste vän? Men snart blir det helt andra tankar som fyller Brickens sinne när hela hennes tillvaro kastas omkull.

Brickens mamma blir bara sjukare och sjukare. Hon kan inte längre tvätta åt andra familjer men kan fortfarande arbeta med annat. Mmen så en dag börjar hon kräkas blod igen och doktorn beordrar sängläge. Det verkar som hon repar sig lite men Brickenser att hon är svagare.
När Bricken är med i en hemsk olycka på sågverket och blir av med alla fingrarna på höger hand blir hon betraktad som ofärdig. Vad ska det bli av henne nu? Grannkvinnan tröstar henne med att hon är ämnad för annat än äktenskap och barn. Men Bricken vill ju ha en egen familj? Och hon vill kunna försörja sig. Så hon kämpar sig tillbaka till sågverket men nu som spångumma där hon kör en skottkärra.

Så händer det otänkbara och Bricken ska flytta till stan och bli hembiträde hos fint folk och pappa ska bli inneboende hos grannar. Brickens älskade katter ska också tas om hand av grannar. Men Bricken vägrar ge upp och går hem till pappa igen får tillbaka sitt jobb och allt fortsätter.
Jag tyckte om boken som var väldigt sorglig både med Brickens olycka och mammans sjukdom och död. Men allt är inte nattsvart. De sliter hårt men Bricken träffar också Natan som börjat på sågverket. Han har bara en arm efter en olycka. Bricken blir förälskad men han är 12 år äldre (hon är 16) och visar sig ha alkoholproblem.
Jag tycker är Vibeke Olssons sätt att skriva är fyllt med lite väl många upprepningar. Det är samma formuleringar som kommer tillbaka flera gånger. Det fungerar ändå här men vi får se om jag kommer irritera mig på det längre fram i serien.

Bricken på Svartvik fick fyra stjärnor på Storygraph.

De andra ddelarna i serien heter:

  1. Sågverksungen
  2. Bricken på Svartvik
  3. Sågspån och eld
  4. Amerikauret
  5. Glödens färger
  6. Som ett träd i skogen
  7. Som skuggan följer ljuset
  8. Stockens färd mot havet
by

En smakebit på søndag: Mr Rosenblum’s List

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I torsdags var jag till Furuviksparken med brorsan, Mya, Theo och Thor. Vi åkte karuseller, grillade korv, badade och tittade på djuren. Jag åkte bergochdalbanan en gång och spökjakten en gång.

Jag har också läst en hel del under veckan. Bricken på Svartvik, Daisy Darker, When He Was Wicked och Regnvakt har blivit utlästa och It’s In His Kiss och Mr Rosenblum’s List är påbörjade.

Igår städade jag och sambon klippte gräset och häcken. Sedan åkte vi in till stan och drack öl på Ölstugan och Terassen med E och M. Det var mycket trevligt.

Idag har jag inga planer förutom att läsa. Vädret är lite ostadigt så det passar perfekt.

Denna veckas smakbit är från Mr Rosenblum’s List av Natasha Solomons, från sidan 2:

Jack was not like the other refugees who, in the most part, were happy to build their own tiny towns within the great city. He agreed with his neighbours that the role of the Jew was not to be noticed. If no one noticed you, then you became like a park bench, useful if one thought about it, but you did not stand out. Assimilation was the secret. Assimilation. Jack said the word so often to himself, that he heard it as a hiss and shibboleth. He was tired of being different; he dod not want to be doomed like the Wandering Jew to walk endlessly from place to place, belonging nowhere. Besides, he liked the English and their peculiarities. He liked their stoicism under pressure; on the wall in his factory he kept a copy of a war poster emblazoned with twhe Crown of King George and underneath the words ’Keep Calm and Carry On’.

by

The Mother

Det är sista året av high school för Nadia Turner, en rebellisk, sörjade sjuttonårig skönhet. Hon sörjer sin mamma om tog sitt liv nyligen. I sitt sökande efter mening inleder hon ett förhållande med den likala pastorns son. Luke Sheppard är 21 år, en föredetta fotbollsstjärna (amerikansk fotboll) vars skador reducerqat honom till en servitör på den lokala dinern. De är unga; de har inget seriöst förhållande. Men graviditeten som blir resultatet av deras förhållande och de händelser som följer för att styra upp allt får allvarliga följder lång in i framtiden.
Nadia döljer sin hemlighet för alla, till och med för Aubrey, hennes mycket kristna bästa vän.
Åren går fort och snart är Nadia, Luke och Aubrey fullvuxna och lever fortfarande emed de beslut de tog den där sommaren.

Så visar det sig att Luke och Aubrey har inlett ett förhållande och ska gifta sig. Nadia måste acceptera det och flyttar tillbaka till hemstaden för att hjälpa sin pappa som skadat sig.
Det blir riktigt krångligt ett tag mellan de tre som hamnar i ett kärlekstringel eller otrohetsdrama.

Boken är väldigt välskriven och jag tyckte om Nadia och Aubrey. Jag tyckte också om Aubreys äldre syster och hennes tjej. Men Luke är en riktig skitstövel. Hans mamma är en hemsk människa och pappan är en hycklare.
Jag blev besviken på hur Nadia betedde sig.

Boken är författaren Brit Bennetts debutroman. Jag har tidigare läst The Vanishing Half. The Mothers fick fyra stjärnor.

by

To Sir Phillip, With Love

När Eloise Bridgerton skriver ett brev till sir Philip för att beklaga hans frus plötsliga bortgång är det bara början på en långvarig brevväxling mellan de två. Men när sir Philip frågar Eloise om hennes hand i äktenskap i ett av breven blir hon chockad. Inte kan väl Eloise gifta sig med en man hon aldrig har träffat?! Eller kan hon det?

Eloise rymmer iväg till sir Phillip som bjudit dit henne. Hon var kusin med hans avlidna fru men vet bara att hon dog av en någon slags lungsjukdom. Eloise bestämde sig för att ge sig av mer eller mindre av chock sedan hennes favoritbror Colin och hennes bästa vän Penelope gift sig. Hon och Penelope skulle ju ha varit ungmöer (säger en så?) tillsammans.
Men Sir Phillip har glömt att berätta att han har två barn, ett tvillingpar på 8 år. De är också helt ouppostrade och han har ingen hand om dem. Han har bara en massa skuldkänslor och vet inte hur han ska bete sig.

Han är också chockad när Eloise dyker upp. Hon känner inte alls igen honom från breven och deras första tid blir mer eller mindre en katastrof. saken blir inte bättre av att barnen gör allt för att få henne att ge sig av. Men hon ger sig inte i första taget.
Så dyker Eloise bröder upp och de blir tvugna att gifta sig.

Vi får veta mer om Sir Phillips äktenskap med Marina och det har verkligen inte varit lyckligt. Hon verkar ha varit väldigt deprimerad särskilt efter att barnen föddes. Det var aldrig meningen att de två skulle gifta sig. Marina var förlovad med hans äldre bror som dog 1815 (Slaget vid Waterloo). Jag tycker så synd om Marina. Beskrivningen av hur Sir Phillip har sex med henne den enda gången efter tvillingarnas födelse är vidrig. Nu skulle det vara våldtäkt.

Eloise är en favorit i tv-serien men här var hon ingen favorit. Hon kändes blek och vag. Boken är den femte delen i serien om syskonen Bridgerton av Julia Quinn. Jag lyssnade på boken genom Storytel med Rosalyn Landor som uppläsare.

Den fick tre stjärnor på Storygraph. De andra böckerna i serien heter:

  1. The Duke and I
  2. The Viscount Who Loved Me
  3. An Offer From a Gentleman
  4. Romancing Mister Bridgerton
  5. To Sir Phillip, With Love
  6. When He Was Wicked
  7. It’s In  His Kiss
  8. On the Way to the Wedding
by

Britt-Mari lättar sitt hjärta

Britt-Mari är femton år när hon får sin mammas gamla skrivmaskin. Den använder hon bland annat för att skriva till sin brevvän Kajsa i Stockholm. Vi får följa med i hennes liv då hon berättar om sin stora, röriga och ovanliga familj. Vi känner igen vissa av familjens små egenheter från andra böcker av Lindgren (som att lyfta bordet innan de äter).
Britt-Marie är lätt att tycka om och boken tar upp saker som fortfarande är aktuella. Som när en ung man inte tar ett nej för ett nej men Britt-Marie kan försvara sig.

Jag tyckte verkligen om boken som var rolig och mysig. Den fick fyra stjärnor på Storygraph.

Britt-Mari lättar sitt hjärta är Astrid Lindgrens debutbok och hon vann andra pris i Rabén & Sjögrens pristävlan om bästa flickbok 1944.

by

Femte kollusionen

Januari 1942. Under hösten lyckas signalspanarna på Karlaplan 4 avkoda meddelanden med illavarslande innehåll. Nazi-Tyskland tycks planera en stor markinvasion av Sverige från Norge, via gränsen i Jämtland. Meddelandet leder till febril aktivitet längs den svensk-norska gränsen. I värsta fall har Sverige nu endast några månader, kanske veckor, på sig att mobilisera sina krigsdugliga trupper.

Elisabeth får i uppdrag att söka upp en saknad trupp i Värmlands skogar, en plats hon är väl bekant med eftersom hennes släktgård är belägen där. Tillsammans med sin bror ger hon sig ut i skogen på en första spaningsoperation i bistra vinterförhållanden. Samtidigt i Stockholm plockar Iris och professor Arvid Bremer upp ett meddelande om en avrättningsorder som ska utföras vid gränsen. De inser snart att ordern gäller Elisabeth och hennes bror.

Jag tycker verkligen om den här serien och har längtat efter att den skulle komma ut. Jag började lyssna på boken och kunde inte sluta så jag lyssnade klart på den på en dag.

Boken fick fyra stjärnor på Storygraph. Denise Rudberg är författare till serien.  Marie Richardson är bokens uppläsare.

by

Tisdagstrion: Strand (i författarnamn, boktitel eller miljö)

Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Strand (i författarnamn, boktitel eller miljö)”

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.

  • Strandläsning – Emily Henry Augustus Everett är en hyllad romanförfattare. January Andrews skriver bästsäljande romanceböcker. De är varandras raka motsatser.
    Faktum är att det enda de har gemensamt är att de bor grannar, i varsitt strandhus, och har drabbats av skrivkramp. Det vill säga tills de en kväll antar en utmaning: Augustus ska tillbringa sommaren med att skriva något romantiskt och January ska skriva nästa stora amerikanska roman.
  • Det lilla bageriet på strandpromenaden – Jenny Colgan Polly hade allt: jobb, bostad och pojkvän. En konkurs senare är hon alldeles ensam och när hon flyttar till ett rum ovanpå ett nedlagt bageri i en fiskeby återupptar hon sitt största intresse. Snart sprids doften av hennes nybakade bröd över strandpromenaden. Givmilt delar hon det med en skadad lunnefågelunge och de nyfunna vännerna, fiskaren Tarnie och hans besättning
  • Himmelstrand – John Ajvide Lindqist Det ser ut att bli en fin dag på Saluddens camping. Himlen är djupblå och gräset underbart grönt. Ändå är någonting helt fel. Igår var allt som vanligt; glada röster, osande grillar, mygg och vin i plastglas. Men nu är allt försvunnet. Campingen, sjön, till och med solen är borta. Det enda som finns är det oändliga gräsfältet, fyra bilar med husvagnar, åtta vuxna, två barn, en hund och en katt. Alla inser de att något ofattbart hänt under natten.
by

The Atlas Complex

Avslutningen på Atlas-trilogin och vilken besvikelse det var. Det blev bara värre och värre och värre. Då menar jag både själva historien och sättet allt var skirvet på.
Olivie Blake krånglar till allt bara för att krångla till det. Det är upprepning på upprepning på upprepning.
Boken skulle ha kunnat vara minst 200 sidor kortare.

Jag tycker inte om någon karaktär men jag hatar Libby som är en fruktansvärd självisk människa. Hon lär sig inget av sina misstag och gör samma sak om och om igen. Parisa är en sån karikatyr. Ingen beter sig så där.

Slutet var riktigt dåligt och författare gör om det så många gånger. Jag blev uttråkade efter de första tre men det bara fortsatte och fortsatte..
Det här med alla upprepningar och ”omtagningar” irriterade mig så mycket. Det är så endimensionella karaktärer.
Jag klagade på att ”Det är ett tillkrånglat språk och ganska pretentiösa karaktärer som är fruktansvärt barnsliga.
Det här ska vara en bok för vuxna men det känns verkligen som en ungdomsbok. ” i den förra boken med men nu är det mycket värre. Jag borde bara ha DNF:at boken.

Boken är skriven av Olivie Blake och jag hade nog aldrig tagit mig igenom den om jag inte han.de lyssnat på boken (uppspeedad till 2,2 x). Uppläsarna är Daniel Henning, Samara Naeymi, Damian Lynch, James Patrick Cronin, Siho Ellsmore, Andy Ingalls, Caitlin Kelly, David Monteith, Stephanie Németh-Parker och Steve West.

Boken fick 1,5 stjärnor på Storygraph. Jag tror inte att jag kommer läsa något mer av författaren.

De andra böckerna i serien heter:

  1. The Atlas Six (Atlas. De utvalda)
  2. The Atlas Project (Atlas: Paradoxen)
  3. The Atlas Complex
by

En smakebit på søndag: Bricken på Svartvik

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Den här veckan har jag läst ganska mycket. Böckerna jag har läst ut var Uträkning av omfång 1, The Atlas Complex, Femte kollusionen, Britt-Mari lättar sitt hjärta och To Sir Phillip, with Love. Jag har också varit ute och gått en hel del den här veckan.
I onsdags var Thor och Mya hit. Mya hade sytt upp en klänning till mig. Thor lekte med katterna och tränade lite. Sen gick vi till en lekpark.

I torsdags tog jag tåget till mamma och pappa. Jag och mamma gick till Mandarin Palace (”Kina-restaurangen som funnits i stan i mer än 40 år) och åt buffé. Sen åkte vi på loppisen i Sandarne. Mamma hittade gardiner för 20 kr.
Sedan gick jag ut på en promenad.

 

Sambon hämtade mig på fredag eftermiddag. Jag fick med mig gurka hem som mamma odlat i en pallkrage. Vi åt pizza från Aktern & Fören och kollade på Beverly Hills Cop: Axel F (Snuten i Hollywood: Axel F) och den var bättre än förväntat. Jag skrattade flera gånger.

Igår städade jag hela huset, körde en del tvätt, lyssnade på To Sir Phillip, with Love, kollade på Monk, tog en kort promenad i regnet och kollade på booktube.

Denna veckas smakebit är från Bricken på Svartvik av Vibeke Olsson, från sidan 11:

Det går ett sus genom folkmassan, där kommer nu kung Oscar II tillsammans med Dickson.
Alla flickor och fruntimmer niger, alla pojkar och karlar lyfter på mössor och hattar och bockar, alla hälsar vi det finaste vi kan, stora och små, lösarbetare och verkbor och kontors herrar. Orkestern spelar.
Och så har kungen gått förbi.
Kungen och Dickson går upp mot äreporten vid herrgården. Och så var det, det här är dagen då jag såg kung Oscar, den nittonde juli 1882. då jag var fjorton år. Det är en dag att minnas, en dag att berätta om. 

 

by

Om uträkning av omfång 1

Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen.

Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen.
Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer.
Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.

En mycket annorlunda bok. Samma dag sker iegn och igen och igen. Samma händelser. Men Tara försöker förstå vad det är som händer och studerar varje dag. Hon har hopp, sen är hon uppgiven, sen är hon arg. Hon går igenom alla känslor men hon vet inte vad det är som händer. Varför sker detta henne? Och varför är det inte lika varje 18 november?

Trots att det inte händer så mycket har boken ett driv och jag vill veta vad som ska hända. Detta är tydligen den första delen av sju så en får ju anta att problemet kvarstår. De tre första delarna finns utgivna på svenska. Boken slutar med en cliffhanger så jag känner nog att jag måste fortsätta.
Författaren heter Solvej Balle och hon tilldelades Nordiska rådets pris för de tre första böckerna.
Denna fick fyra stjärnor på Storygraph.