En smakebit på søndag: Bricken på Svartvik

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Den här veckan har jag läst ganska mycket. Böckerna jag har läst ut var Uträkning av omfång 1, The Atlas Complex, Femte kollusionen, Britt-Mari lättar sitt hjärta och To Sir Phillip, with Love. Jag har också varit ute och gått en hel del den här veckan.
I onsdags var Thor och Mya hit. Mya hade sytt upp en klänning till mig. Thor lekte med katterna och tränade lite. Sen gick vi till en lekpark.

I torsdags tog jag tåget till mamma och pappa. Jag och mamma gick till Mandarin Palace (”Kina-restaurangen som funnits i stan i mer än 40 år) och åt buffé. Sen åkte vi på loppisen i Sandarne. Mamma hittade gardiner för 20 kr.
Sedan gick jag ut på en promenad.

 

Sambon hämtade mig på fredag eftermiddag. Jag fick med mig gurka hem som mamma odlat i en pallkrage. Vi åt pizza från Aktern & Fören och kollade på Beverly Hills Cop: Axel F (Snuten i Hollywood: Axel F) och den var bättre än förväntat. Jag skrattade flera gånger.

Igår städade jag hela huset, körde en del tvätt, lyssnade på To Sir Phillip, with Love, kollade på Monk, tog en kort promenad i regnet och kollade på booktube.

Denna veckas smakebit är från Bricken på Svartvik av Vibeke Olsson, från sidan 11:

Det går ett sus genom folkmassan, där kommer nu kung Oscar II tillsammans med Dickson.
Alla flickor och fruntimmer niger, alla pojkar och karlar lyfter på mössor och hattar och bockar, alla hälsar vi det finaste vi kan, stora och små, lösarbetare och verkbor och kontors herrar. Orkestern spelar.
Och så har kungen gått förbi.
Kungen och Dickson går upp mot äreporten vid herrgården. Och så var det, det här är dagen då jag såg kung Oscar, den nittonde juli 1882. då jag var fjorton år. Det är en dag att minnas, en dag att berätta om. 

 

Om uträkning av omfång 1

Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen.

Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen.
Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer.
Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.

En mycket annorlunda bok. Samma dag sker iegn och igen och igen. Samma händelser. Men Tara försöker förstå vad det är som händer och studerar varje dag. Hon har hopp, sen är hon uppgiven, sen är hon arg. Hon går igenom alla känslor men hon vet inte vad det är som händer. Varför sker detta henne? Och varför är det inte lika varje 18 november?

Trots att det inte händer så mycket har boken ett driv och jag vill veta vad som ska hända. Detta är tydligen den första delen av sju så en får ju anta att problemet kvarstår. De tre första delarna finns utgivna på svenska. Boken slutar med en cliffhanger så jag känner nog att jag måste fortsätta.
Författaren heter Solvej Balle och hon tilldelades Nordiska rådets pris för de tre första böckerna.
Denna fick fyra stjärnor på Storygraph.

En smakebit på søndag: Om uträkning av omgång 1

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Nu har jag haft min första hela semestervecka. Jag har inte gjort något speciellt förutom att läsa under parasollet på altanen, gosa med katterna, skriva blogginlägg och lata mig. Böckerna som lästs ut är En ny värld av Natasha Lester, The Last Word av Elly Griffiths, En lustig historia av Emily Henry och Där askan blommar av Nguyen Phan Que Mai. Både En lustig historia och Där askan blommar fick högsta betyg. Jag kommer också att hinna lyssna klart på Romancing Mister Bridgerton av Julia Quinn idag.

Igår åt vi middag på Blackstone med svärföräldrarna för att fira deras guldbröllopsdag i efterskott. Den firades på midsommaraftonen men då hade ju sambon migrän så vi var inte med. Det var jättegod mat, jag han inte ens knäppa kort på den. Vi delade på en förrätt med  Salami ventricina, Cecina de Buey och Mortadella Regina Pistage. OST: Manchego och Kaltbach. Marinerade oliver, rostad vitlöksfärskost, rödlöksmarmelad, grillat bröd, fetaostfyllda peppardeus och Friterat tunnbröd.
Sedan åt jag Veggie steak (gjord av ärtfärs, kikärtor, champinjoner, miso och chili) serveras med 100 G haloumi med pommes frites och béarnaisesås och tryffelmajonnäs. Sedan åkte vi hem till oss och svärföräldarna bjöd på bubbel.

Denna veckas smakebit kommer från Om uträkning av omfång 1 av Solvej Balle. från sidan 5-6:

Det är den artonde november. Jag har vant mig vid tanken. Jag har vant mig vid ljuden, vid det grå morgonljuset och vid regnet, som snart börjar falla i trädgården. Jag har vant mig vid fotsteg på golv och dörrar som öppnas och stängs. Jag hör att Thomas går från vardagsrummet till köket och ställer ifrån sig koppen på köksbordet, och snart hör jag honom i hallen. Jag hör att han tar ner sin rock från kroken och jag hör honom tappa sitt paraply i golvet och plocka upp det.