Tara Selter bor i Clairon-sous-Bois i norra Frankrike med sin man Thomas. De handlar med antikvariska böcker. Den 17 november åker hon till en antikmässa, tar in på hotell, köper böcker och besöker några vänner. Där bränner hon sig på handen.

Nästa morgon upptäcker hon att tidningarna i hotellmatsalen fortfarande har gårdagens datum och att samma saker händer som dagen före. Böckerna hon köpte är borta och hon går för att köpa dem igen.
Sedan reser hon hem. Thomas undrar varför hon kommer redan och Tara förstår att hon är den enda som upplever den 18 november. Hela världen står still, vädret är detsamma, alla gör exakt samma sak dag efter dag. Men för Tara fortsätter tiden att gå. Såret på hennes hand läker och hennes hår växer.
Varje dag förklarar hon för Thomas vad som händer och varje dag tror han henne. Till slut tröttnar hon och flyttar in i gästrummet. Thomas saknar henne inte eftersom han tror att hon ska komma hem nästa dag. Tara inleder olika strategier för att stå ut. Hon skriver och promenerar, hon köper en stjärnkikare och gör sig vän med himlavalvet, hon sätter ett streck i dagboken för varje dag som passerar och när 18 november närmar sig på nytt reser hon till samma mässa och tar in på samma hotell.

En mycket annorlunda bok. Samma dag sker iegn och igen och igen. Samma händelser. Men Tara försöker förstå vad det är som händer och studerar varje dag. Hon har hopp, sen är hon uppgiven, sen är hon arg. Hon går igenom alla känslor men hon vet inte vad det är som händer. Varför sker detta henne? Och varför är det inte lika varje 18 november?

Trots att det inte händer så mycket har boken ett driv och jag vill veta vad som ska hända. Detta är tydligen den första delen av sju så en får ju anta att problemet kvarstår. De tre första delarna finns utgivna på svenska. Boken slutar med en cliffhanger så jag känner nog att jag måste fortsätta.
Författaren heter Solvej Balle och hon tilldelades Nordiska rådets pris för de tre första böckerna.
Denna fick fyra stjärnor på Storygraph.