Året är 2003 och det har gått några månader sedan USA förklarade krig mot Irak och världen har förändrats.
Shadi, som bär en hijab (och synligt visar att hon är en muslim) försöker att hålla en låg profil. Hatbrott ökar. FBI-agenter under täckmantel har infiltrerat moskéer och förhört församlingsmedlemar, det lokala muslimska gemenskapen håller på att gån sönder.
Shadi hör bråken efter gudstjänsterna, bråken mellan olika familjer om vad det innebär att vara en muslim, och om vad de borde göra och säga som samfund. Men hon orkar inte engagera sig. Hon har fullt upp med att inte gå under av sina egna problem. Hennes namn betyder glädje men hon förföljd av sorg.
Hennes brors död har skapat ett djupt sår i familjen. Shadis mamma är djupt deprimerad. Hennes pappa är inlagd på sjukhus efter flera hjärtattacker och väntas dö inom kort och hennes äldre syster är ingen som Shadi står nära.
Shadi står helt ensam efter att hennes bästa vän övergett henne.
Men så en dag händer något som gör att en förändring sker.
Boken tar upp rasism, psykisk ohälsa och toxisk vänskap. Jag tycker verkligen om författaren Tahereh Mafis språk. Boken fick tre starka stjärnor på Goodreads.