Brorsan är kung – en viktig bok

Jag såg mig omkring. Taket var vitt och nästan lika högt som himlen och hölls upp med hjälp av enorma röda stålbalkar. Jag läste på en skylt, svarta bokstäver på vit botten: MALMÖ. Inom mig pirrade något slags bubblig förväntan. För här visste ingen något om mig. Här kunde jag vara precis exakt den jag var.

Måns bor egentligen i Stockholm, där är allt ganska trist och jobbigt. Men nu är han i en ny stad över sommaren. Han har följt med sin mamma till Malmö där hon ska jobba. En av de första dagarna träffar han på Mikkel, en kille som ser helt livsfarlig ut, ögonen är smala, arga springor och han har tatueringar över hela armarna. Mikkel utmanar Måns på skateboard, och Måns lyckas mycket bättre än Mikkel hade trott. Från och med den dagen börjar de hänga och Måns har aldrig haft så roligt med någon annan. Sommaren i Malmö verkar bli den bästa i Måns elvaåriga liv. Men vad händer när ens nyvunna vän inte tycker att man varit ärlig med allt?

Jag visste inte alls vad boken handlade om när jag började läsa den. Författaren Jenny Jägerfeld har jag läst förut men då hennes ungdomsromaner. Den här är precis lika bra eller ännu bättre än Här ligger jag och blöder som tilldelades Augustpriset. Jag vill egentligen inte avslöja för mycket om handlingen men kan avslöja att den handlar om familj, vänskap, att åka skateboard  och så mycket mer. En helt suverän bok som borde läsas av alla vuxna som kommer i kontakt med barn. Speciellt av lärare som borde läsa den här boken för sina klasser.

Jag gav boken fem stjärnor på Goodreads.

Författaren Jenny Jägerfeld har tidigare skrivit:

Jag är ju så jävla easy going

20131120-214311.jpg

Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong, ett analogt twitter. Man kan också kalla det för adhd, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem. I alla fall inte jämfört med att ha en mamma som förgäves försöker skriva en ny roman, och en pappa som apatiskt sitter framför teven. Och inte jämfört med att inte ha råd med ny medicin. Och därför lura en knarklangare på pengar. Och bli påkommen och mordhotad. Vilket inte är någonting alls, jämfört med att vara kär. I Audrey.

Joanna har det inte lätt. En mamma som vägrar att kompromissa med sin konst. Som vägrar ta ett vanligt jobb för att försörja familjen. Istället säger hon åt Joanna att äta extra mycket på lunchen i skolan. För maten räcker inte och i slutet av månaden är det riktigt illa. Men måttet är rågat när de inte har råd med hennes adhd-medicin. Men mamman pratar bort det och tycker att det är ett bra tillfälle att ta reda på om medicinen verkligen hjälper.

Ju mer man läser i boken desto värre blir det. Joanna har varit så bra på att dölja hur hon har det för alla. Men så blir hon ju desperat och lurar en knarklangare på pengar. Naturligtvis skiter det sig. Hur fan ska hon fixa det här?

Det är en riktigt bra bok och jag blir berörd av personerna i den. Av Joanna och hennes familj och av knarklangaren Valle och hans tjej. Jag tycker om att alla är störda på sitt sätt Att de inte gör en helomvänding och blir lyckliga och välanpassade människor. Det är trovärdigt.

Jag har tidigare läst Hål i huvudet och Här ligger jag och blöder av av författaren Jenny Jägerfeld.

Ångest

20120606-105843.jpg
Mino är 23 år och på kollisionskurs med hela världen. Hennes pojkvän Isak har dumpat henne via kassettband och kvar i den skitiga lägenheten på Söderfinns bara tystnad. Mino är trött på sig själv, trött på livet,trött på att ingenting någonsin fungerar som det ska. Det känns som om hon har ett hål i huvudet där alla fina och intelligenta tankar rinner ut likt finkornig sand , medan de hemska och fula stannar kvar eftersom de är så stora som jordkokor. För att komma undan Stockholm och Isak sticker Minou till Spanien . Kanske ska hon kunna hitta en mening med allihop där, eller åtminstone komma på ett sätt att vakna utan minnesluckor från kvällen före .


Boken väcker verkligen obehagskänslor hos mig. Det är absolut ingen feel goodbok. Minou mår skit men beror det bara på Isak?
Hon är riktigt destruktiv.
Boken är författaren Jenny Jägerfelds debutroman och jag har läst Här ligger jag och blöder. Av henne förut.

Otäck bok! På så många olika plan..

   Snygg framsida! Titeln formad som en bloddroppe och bilden av de röda benen och vit skorna. Mycket effektfullt.

Här ligger jag och blöder är skriven av Jenny Jägerfeld. Boken börjar mycket dramatiskt när Maja råkar såga av yttersta toppen av sin vänstertumme med en sticksåg på skulpturlektionen. Det är mycket realistiskt beskrivet och det riktigt kryper i mig när jag läser om det. Usch!!
Nu börjar folk tro att hon har sågat av sig tummen med flit! Att det ska vara någon form av självmutilation p.g.a. att hon inte mår så bra. Men Maja skulle aldrig skada sig själv.
Hennes pappas reaktion på det hela är mycket konstig. Han verka mest tycka att det är besvärligt.  Maja bor ensam med sin pappa som alla tycker är så duktig som tar hand om sin tonåriga dotter. Majas mamma Jana är psykolog och bor ensam i Stockholm. Maja ska vara hos henne under helgen men när hon kommer dit är hon inte där.

Maja tillbringar helgen ensam i Janas (hon säger aldrig mamma) lägenhet och försöker ta reda på vad som hänt hennes mamma.  Hon träffar Justin en bilmekaniker som får henne att glömma försvunna mammor och avsågade tummar.

Maja har full insyn i sin pappa liv efter som hon har listat ut lösenorden till han e-mail och facebook. På pappas mail hittar hon ett mail som inte är menat fört hennes ögon. Ett mail som gör mer ont än att såga av sig tummen..

Jag blir riktigt arg när jag läser boken. Janas beteende får ju sin förklaring, men varför har inte Majas pappa inte brytt sig om att fråga hur Maja haft det med sin mamma under helgerna? Han var ju mycket medveten om dem. Snacka om att blunda för problemen.
Boken är som tur är också riktigt rolig, på ett tragikomiskt sätt..

Författaren har tidigare skrivit Hål i huvudet.