Brorsan är kung – en viktig bok

Jag såg mig omkring. Taket var vitt och nästan lika högt som himlen och hölls upp med hjälp av enorma röda stålbalkar. Jag läste på en skylt, svarta bokstäver på vit botten: MALMÖ. Inom mig pirrade något slags bubblig förväntan. För här visste ingen något om mig. Här kunde jag vara precis exakt den jag var.

Måns bor egentligen i Stockholm, där är allt ganska trist och jobbigt. Men nu är han i en ny stad över sommaren. Han har följt med sin mamma till Malmö där hon ska jobba. En av de första dagarna träffar han på Mikkel, en kille som ser helt livsfarlig ut, ögonen är smala, arga springor och han har tatueringar över hela armarna. Mikkel utmanar Måns på skateboard, och Måns lyckas mycket bättre än Mikkel hade trott. Från och med den dagen börjar de hänga och Måns har aldrig haft så roligt med någon annan. Sommaren i Malmö verkar bli den bästa i Måns elvaåriga liv. Men vad händer när ens nyvunna vän inte tycker att man varit ärlig med allt?

Jag visste inte alls vad boken handlade om när jag började läsa den. Författaren Jenny Jägerfeld har jag läst förut men då hennes ungdomsromaner. Den här är precis lika bra eller ännu bättre än Här ligger jag och blöder som tilldelades Augustpriset. Jag vill egentligen inte avslöja för mycket om handlingen men kan avslöja att den handlar om familj, vänskap, att åka skateboard  och så mycket mer. En helt suverän bok som borde läsas av alla vuxna som kommer i kontakt med barn. Speciellt av lärare som borde läsa den här boken för sina klasser.

Jag gav boken fem stjärnor på Goodreads.

Författaren Jenny Jägerfeld har tidigare skrivit:

Läst i november

Böcker lästa: 15 st

Böcker på engelska: 2st

Böcker på svenska: 13 st

Dystopier: 2 st

Vampyrböcker, steampunk, fantasy: 7st

Böcker i en serie: 10st! (Räknar Spiderwick som 1en serie)

Egna böcker: 2 st

Biblioteksböcker: 13 st

Lästa på Kindle: 2 st

Månadens bästa:   Lex box, Jag är ju så jävla easy going, Legend, Only väg is upp, Tethered och Spiderwick.

Månadens sämsta: ?

Månadens överraskning: Att Legend var så pass bra. Att jag hann läsa så pass mycket fast det varit en hektisk månad med  möten, utvecklingssamtal och annat. Och att jag läste så många bra böcker!

Månadens besvikelse: Ingen

Jag är ju så jävla easy going

20131120-214311.jpg

Joannas hjärna är ett nöjesfält vid högsäsong, ett analogt twitter. Man kan också kalla det för adhd, och så länge hon äter sin medicin så är det inget större problem. I alla fall inte jämfört med att ha en mamma som förgäves försöker skriva en ny roman, och en pappa som apatiskt sitter framför teven. Och inte jämfört med att inte ha råd med ny medicin. Och därför lura en knarklangare på pengar. Och bli påkommen och mordhotad. Vilket inte är någonting alls, jämfört med att vara kär. I Audrey.

Joanna har det inte lätt. En mamma som vägrar att kompromissa med sin konst. Som vägrar ta ett vanligt jobb för att försörja familjen. Istället säger hon åt Joanna att äta extra mycket på lunchen i skolan. För maten räcker inte och i slutet av månaden är det riktigt illa. Men måttet är rågat när de inte har råd med hennes adhd-medicin. Men mamman pratar bort det och tycker att det är ett bra tillfälle att ta reda på om medicinen verkligen hjälper.

Ju mer man läser i boken desto värre blir det. Joanna har varit så bra på att dölja hur hon har det för alla. Men så blir hon ju desperat och lurar en knarklangare på pengar. Naturligtvis skiter det sig. Hur fan ska hon fixa det här?

Det är en riktigt bra bok och jag blir berörd av personerna i den. Av Joanna och hennes familj och av knarklangaren Valle och hans tjej. Jag tycker om att alla är störda på sitt sätt Att de inte gör en helomvänding och blir lyckliga och välanpassade människor. Det är trovärdigt.

Jag har tidigare läst Hål i huvudet och Här ligger jag och blöder av av författaren Jenny Jägerfeld.