Läst i juni 2023

Juni har varit en ganska medioker läsmånad. Det var mycket  på jobbet ända fram till semestern började.

De här böckerna blev lästa:

  1. Parasiten – Sofie Sarenbrant
  2. Att vända en skola: en rektors erfarenheter – Linnea Lindquist
  3. Jag är inte sådan här egentligen – Marie Aubert
  4. Dreams of Gods and Monsters (Daughter of Smoke and Bone #3) – Laini Taylor
  5. A Flicker in the Dark – Stacy Willingham
  6. Ta ner solen – Sara Molin
  7. Ormsaltaren (Månvind & Hoff #5) – Johan Rundberg
  8. The Comet Seekers – Helen Sedgewick
  9. If I Knew You Were Going To Be This Beautiful I Would Never Have Let You Go – Judy Chicurel
  10. Kärlek i Seoul – Sang Young Park
  11. You Think You Know Me – Ayaan Mohamud
  12. Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia – Hana Al-Khamri
  13. Räfvhonan – Anna Laestadius Larsson

Bäst: Ormsaltaren och If I Knew You Were Going To Be This Beautiful I Never Would Have Let You Go.

Sämst: Att jag inte läste mer efter skolavslutningen.

Överraskning:

Besvikelse: Att jag inte läste någon bok som fick 5 stjärnor i betyg.

4185 sidor

13 böcker

8 på svenska

6 egna

6 bibliotekslån

5 på engelska

4 i en serie

3 Storytel

2 ungdomsböcker

1 barnbok

Utmaningar:

Storygraph/Goodreads: 13 (109/150)

Kaosutmaning: 3 (28/40)

Böcker köpta innan 2023: 4 (22)

Finish That Series: 1 (10/22)

En smakebit på søndag: En helt annan historia

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Då har jag haft min första hela semestervecka. Jag har fixade med grejer här hemma och läst en massa. Jag har läst ut If I Knew  That You Were Going To Be This Beautiful I Never Would Have Let You Go (förra veckans smakbit), Kärlek i Seoul, You Think You Know Me, Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia och Räfvhonan. I onsdags åkte jag och sambon till Uppsala där vi kollade på Uppsala Konstmuseum och jag köpte några böcker på Akademibokhandeln och På The English Bookshop.

Idag har jag hunnit gått en kort promenad och lyssnat på En helt annan historia av Håkan Nesser. Jag har haft den stående i bokhyllan sedan jag fick den som Månadens bok i Bonniers Bokklubb 2007. Jag började lyssna på den igår när jag lagade mat igår. Så den får vara denna veckas smakbit, från sidan 33:

Någonting stack upp ur ytterfickan. Han rundade köksbordet och insåg att det var de tre breven han tagit emot av den pratglade brevbäraren när han åkte hemifrån igår. Hasn tog upp dem och betraktade dem. Två var räkningar av allt att döma, den ena från Telia, den andra från hans försäkringsbolag. Han stoppae tillbaka dem.
Det tredje bervet var handskrivet. Hans namn och adress textat i svart med kantiga , lite klumpiga versaler. Ingen avsändare. Frimärke med segelbåt.
Han tvekade en sekund. Sedan tog han en kökskniv ur ett ställ på diskbänken och sprättade upp kuvertet. Plocksde ur ett dubbelvikt pappersark  och läste:

TÄNKER TA LIVET AV ERIK BERGMAN. 
FÅ SE OM DU KAN STOPPA MIG.

Han hörde Marianne mumla något i sömnen inifrån sovrummet. Stirrade på texten.
Ormen i paradiset, tänkte han.

Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia

– Är det den här tidningen du tänker skriva i? frågade grannen och pekade på några tidningssidor som min mamma lagt ut över mattan som underlägg för maten. Sidorna var fulla med kaffefläckar efter deras fika tillsammans. Grannfrun såg upp igen, spände blicken i mig och knyckte på nacken:
– Vad är det för mening med att arbeta på en tidning som används som tallriksunderlägg och som man torkar speglar med?

En del har tvingats i exil, andra har självmant lämnat, några lever fortfarande kvar i landet med ett av världens mest kvinnofientliga lagar. Hana Al-Khamri växte upp i Saudiarabien och uppfyllde drömmen att bli journalist i landet där kvinnor är omyndiga. Nu bor hon i Sverige och har skrivit en bok om de kvinnor som, likt henne, trotsade strukturerna, klev in i offentligheten och skrev historia.

Det är en viktig bok som fler borde läsa. Vi får möta olika kvinnliga jounalister och vad de får kämpa med för att kunna arbeta. De är ständigt utsatta för hot, trakasserier och har svårt att arbeta på grund av att de är omyndigförklarade.
Läs den!Boken fick fyra stjärnor på Storygraph.

Detta är författaren Hana Al-Khamris första bok. Hon växte upp i Saudiarabien och har arbetat unde fem år på en tidningsredaktion med könssegregerade lokaler i Jidda.
Hon bor nu i Sverige och är frilansskribent och föreläsare med fokus på politik, kultur, kvinnors rättigheter i Saudiarabien och överiga delar av Mellanöstern.

Hana Al-Khemiri medverkade på Gävlitt förra året och jag lyssnade på ett samtl med henne. Jag passade också på att köpa boken och få den signerad av henne.

 

En smakebit på søndag: Svart historia

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

En stor del av helgen har jag ägnat åt Gävlit, litteraturfestivalen som pågår i Gävle. Förra året hade jag också biljetter men då fick jag ju ett rejält gallstensanfall som gjorde att jag fick opereras tisdagen efter.
I fredags startade den med FörGävlit som ett slags invigning. Då var det fri entré (men bokad biljett krävdes) till Gävle teater. Allt började kl 18.00 med Med humorn som vapen där moderatorn Johanna Lundin (hon boktipsar i Go’Kväll)  och romandebutanterna Marcus Berggren (En bra plats i skallen) , Amanda Romare (Halva Malmö består av killar som dumpat mig)  och Nora Khalil (Yani). Ett mycket bra samtal.
Sedan var det prisutdelning i novelltävlingen ”Jag vet att jag är genial”.

Efter en paus med signering av författarna var det ännu ett samtal med Johanna Lundin och scenkonstnären och poeten Lo Ragnar Lindström om arv, plats , kropp och transidentitet. Lo Ragnar framförde också en del av sin poesiföreställning Kroppar i myrmarken.
Vi fick också se folkmusikern Sara Parkman  uppträda.

Igår var vi på Gävle teatern igen med start 16.00. Först var det När villaidyllen krakelerar med Kristian Ekenberg som moderator och Lina Nordquist (Livet innan du dör)  och Malou von Sivers (Hon som hade allt). Mycket intressant.
Sedan tolkade Daniel Östersjö Joe Hill med en såg.
Kalle Norwald modererade Det mest förbjudna med Åsa Kalmér (Naket) och Moa Herngren (Skilsmässan) om kärlek, sex och känslor vi inte gärna pratar högt om.
I pausen var det signering i foajén med författarna. Jag passade på att köpa Livet innan du dör och att få den signerad av Lina Nordquist.
Det sista författarsamtalet var Havet, minnet och glömska med Patrik Svensson (Den lodande människan) och Maja Hagerman (Minnesbrunnen) som modererades av Yukiko Duke.

Idag ska vi på den avslutande dagen av Gävlit 2022. Det ska bli jätteintressant med författarsamtal som:

  • Att skriva om historien eller skriva om historien med Amat Levin (Svart historia) och Hana Al-Khamri (Väluppfostrade kvinnor skriver sällan historia) i samtal med Patrick Konde.
  • 100 Procent botgöring med Anders Roslund (100 Procent) och Viveca Sten (Botgöring) med Martin Johnson.
  • Spänning från Mal(ö) till (Öster)malm med Anders de la Motte (Bortbytaren) och Denise Rudberg (De första tolv)

Denna veckas smakbit kommer från Svart historia av Amat Levin, från sidan 8:

I framtiden kanske viss afrikansk historia kan läras ut. Men i dagsläget finns inget, eller väldigt lite: det finns bara historien om européet i Afrika.”
Det var i inledningen till boken The Rise of Christian Europe från 1965 som den engelska historikern Hugh Trevor-Roper beklagade sig över trenden att studenter törstade efter att lära sig mer om ”det svarta Afrikas historia”, bortom klassiska berättelser om Egyptens faraoner och Karthagos fälttåg. Han var historieprpfessor vid Oxford University, känd för 1947 års storsäljare Hitlers sista dagar.
”Om all historia är jämbördig, som vissa nu menar, finns det ingen anledning att studera vissa delar av den framför andra, fortsatte Trevor-Roper.  För vi kan knappast studera allt. Och i så fall kan vi lika gärna försumma vår egen historia och roa oss med den föga givande rotationen av barbariska stammar i pittoreska men irrelevanta hörn av världen.