Joan Castleman sitter på ett flygplan tiotusen meter upp i luften när hon bestämmer sig för att lämna sin man, den uppburne och självgode amerikanske författaren Joe Castleman. Joan har stöttat sin man i både med- och motgångar, följt honom på alla resor och uppläsningar.
Sina egna författarambitioner lade hon tidigt på hyllan. Nu är hon och Joe på väg till Helsingfors där han ska ta emot ett prestigefullt litteraturpris av finska akademin. Men Joan, som under fyrtio års äktenskap offrat både familjen och sin egen karriär för att leva hans dröm, har tillslut fått nog. Tillvaron som den perfekta författarhustrun har börjat stå henne upp i halsen.
Joe Castleman är verkligen ett riktigt arsle. Hur han lockar till sig Joan och pratar skit om sin fru som nyss fött deras gemensamma dotter. Hur han får Joan att tro at hans beteende är okej.
Har svårt att förstå vår huvudperson Joans val i livet. Hur hon helt underkastar sig sin man och bara hjälper honom utan att få något tillbaka. Men det kanske beror på att hon tillhör en annan generation. Hon var ju den talangfulla som lyfter honom. Hon är ju den egentliga författaren!
Slutet är ett riktigt antiklimax. Blev faktiskt besviken på det. Boken fick tre stjärnor och jag tror att jag är färdig med författaren Meg Wolitzer. Jag har tidigare läst En kvinnas övertygelse och den fick också tre stjärnor på Goodreads.
