Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.
Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga. Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt.
”Straff” är en berättelse baserad på verkliga händelser kring ett av den svenska statens största svek mot samerna. Nomadskolan har krossat generationer och lett till språkförlust, skam och brutna familjeband.
En väldigt välskriven och gripande bok som verkligen berör och får mig att bli ledsen och väldigt arg på hur samer har behandlats och hur de fortsätter att behandlas av staten och rasistiska människor.
Hemskt att läsa om hur utsatta barnen är på sameskolan av den sadistiska husmor. En fruktansvärd människa som måste ha hatat barn och varit en psykopat.
Det är också hemskt att läsa om hur barnen ger sig på varandra. Det är så mycket mobbing och hat.
Jag tyckte att boken var lite rörig på sina ställen. Det är många karaktärer son det handlar om och det ämnen som adoption, toxisk maskulinitet, psykisk ohälsa, missbruk och mycket mer som behandlas.
Ann-Helén Laestadius är författare till boken. Den fick fyra stjärnor på Storygraph. Straff är uppföljaren till Stöld i Sápmi-trilogin.
Jag kommer att läsa den tredje delen när den kommer ut.
