De flesta lägger knappt märke till dem – tre små gestalter som sitter på en pir på en av världens mest kända målningar. De flesta som beundrar tavlan ser bara piren och havet, men Louisa, en ensam strulig artonåring, blir alldeles betagen och beslutar sig för att ta reda på historien om dessa tre gåtfulla figurer.

Tjugofem år tidigare, i en avlägsen kuststad, hittar en grupp utsatta tonåringar en öde pir i hamnen där de hänger hela långa sommaren. De drar larviga skämt, delar hemligheter, tjuvröker och svalkar sig i havet. Gemenskapen ger dem en anledning att stiga upp på morgonen, en anledning att drömma, en anledning att våga älska. En av dem målar sitt första verk den sommaren. En tavla som senare kommer betraktas som en av sin tids stora mästerverk.

Efter en rad osannolika händelser kommer Louisa över den världsberömda tavlan. Hon ger sig ut på en resa tvärs genom landet för att förstå hur målningen kom till och för att bestämma vad hon ska göra med den. Ju närmare hon kommer målningens ursprung, desto mer nervös blir hon för vad hon kan upptäcka.

Jag började läsa boken och hann bara 30 sidor in på två dagar. Det var inte bokens fel utan mitt eget så jag slutade läsa den ett tag och började om med den några veckor senare och då fastnade jag direkt.

Fredrik Backman är en mästare på att blanda humor och svärta på sitt eget unika sätt. Du bryr dig så mycket om alla karaktärer och läser med hjärtat i halsgropen eftersom allt är så olycksbådande. Vi vet att något hemskt ska hända, men inte vad som ska hända.
Det är hemskt att läsa om hur utsatta barnen är. Det är en riktigt mörk berättelse..

Började jag gråta av att läsa Mina vänner? Självklart, det händer med nästan alla Backmans böcker.
Mina vänner fick fem stjärnor. Det finns inget annat betyg för mig.