Killing Pablo Escobar – Jakten på världens mäktigaste brottsling

När Bookmark förlag erbjöd mig ett rec.ex av Killing Pablo Escobar så tackade jag ja. Sedan tog det tyvärr ganska lång tid innan jag läste boken. Jag hade självklart hört talas om Pablo Escobar men jag visste inte s mycket mer än att han var en knarkkung i Colombia som dödades på 90-talet. jag visste också att tv-serien Narcos är baserad på hans liv, men jag har inte stt ett enda avsnitt av det.

Efter att ha läst boken så vet jag självklart mer om honom. Vilken otäck och samvetslös människa! Författaren är Mark Bowden och han berättar om den amerikanska operationen som under nästan 1,5 år jagade Escobar. Det är intervjuer med soldater, fältagenter och ämbetsmän. Med hjälp av sin insyn i topphemliga dokument och med transkriptioner av Escobars telefonsamtal, skapar Bowden en gripande dokumentär berättelse.

Det är rikigt otäckt attt läsa om vilken makt han hade och hur han hämnades på folk som svikit hinom. Hur han lönnmördade människor i USA och hur han fick bort besvärliga politiker. Han var verkligen helt hänsynslös och ändå fanns det så många som älskade honom.
Han påverkade ju samhället, politiken och ekonomin inte bara i  Colombia utan han påverkade även USA med sin stora införsel av knark.

Boken var intressant att läsa men stundtals lite väl långrandig. Jag tyckte att han återvända till samma händelser i flera kapitel. Det var också synd att det inte var några kort i boken. Men jag har abolut lärt mig mer om Pablo Escobar och Medellinkartellen som han styrde med järnhand.

Tack till Bookmark förlag för rec.exet.

Det enda rätta

img_38411

En dag råkar kontoristen Maggie Rayburn stoppa på sig ett hemligt dokument. det är knappt avsikltigt, men den lavin av händelser som stölden utlöser gör allt annat oåterkalleligt.

Samtidigt, i Irak, har kapten Sinclair utfärdat en förhastad order – med dödlig utgång. Ändå är det ingenting mot vad hans försök att ställa saker till rätta kommer att leda till.

Det enda rätta är en spänningsroman om sanningens ibland fatala konsekvenser. När maktmissbruk ställs mot civilkurage sätts lojaliteter på prov – frågan är bara hur långt en människa kan tänka sig att gå för det hon tror på?

Boken är välskriven precis på samma sätt som författarens tidigare bok, Livbåten. Men det är något jag stör mig på.  Jag bryr mig om karaktärerna,men får inte riktigt grepp om dem och boken känns rörig.
Det känns som om att det bara blir värre om en talar sanningen. Jag gillar inte heller det här med att överge en av karaktärerna mitt i stridens hetta. Jag vill veta hur det slutar. Tycker inte alls om slut som detta.

Boken är också riktigt lång med 541 sidor. Kanske hade den passat mig bättre om den varit kortare.

Jag gav boken tre stjärnor på Goodread. Men den är väl värd 3,5 egentligen. Tack till Bookmark förlag för rec.exet.

En smakebit på søndag

ensmakebitef

Jag har läst Det enda rätta av Charlotte Rogan i helgen. Det är ett rec.ex från Bookmark förlag. Igår var jag och sambon ut med några kompisar och sedan avslutades kvällen hemma hos oss där vi drack vin och lyssnade på musik. Så idag har jag varit riktigt seg. Mest legat i sängen och läst.

Min smakebit kommer från s 11 som är den första sidan:

Maggie Rayburn hade just ätit födelsedagstårta i personalens lunchrum när hennes blick fångades av ett dokument som helt öppet låg på chefens skrivbord. Klockan var ett, och en vass stråle av senvintersol borrade sig in genom planglasfönstret bakom skrivbordet och bländade henne så att hon först inte var riktigt säker på exakt vad den breda röda kanten på dokumentets omslag eller de allvarliga stora bokstäverna eller raden av initialförkortningar och snedstreck betydde. Nyfikenheten – var det en bra egenskap eller var den farlig? Men vem är inte nyfiken, tänkte hon när hon vände på omslaget och kikade inuti: Misstänkliggör läkarna, läste hon. Dränk systemet i motsägelsefulla rapporter.

Jag har tidigare läst Livbåten av Charlotte Rogan.

Fler Smakebitar hittar ni på Flukten fra virkeligheten.

En smakebit på søndag: Ända in i märgen

ensmakebit

Smakebiten kommer från Ända in i märgen av Annika Taesler.  Det är en sann berättelse om en bruten nacke, ett liv i spillror och vägen tillbaka. Jag har fått den som rec.ex från Bookmark förlag. Men jag har börjat lyssna på boken via Storytel eftersom jag har städat idag. Boken läses av författaren själv.

img_37651

Smakebiten är från s 80:

Det var viktigare än jag lät någon ana. Vartefter veckorna på avdelningen gick, och jag både vågde åka med Tina till fiket i neurohuset, och kika i oresentshoppen i huvudntrém, blev jag alltmer medveten om olika sociala roller människorna runt omkring balanserade så lätt. Som jag själv hade gjjort en gång! Dotter. Flickvän. Kompis. Kollega. Olika Annikor, med egna uttryck och till och med kroppspråk, som alla rymts i en och samma kropp. Min kropp. Fanns de kvar? Eller var de för evigt  undantryckta, begravda under ett handikapp som inte hade rätt att kräva sådant som diskretion eller integritet?

Fler smakebitar hittar ni på Flukten fra virkeligheten.

Tiggaren

Eftersom detta är den femte delen i Emma Sköld-serien så kommer den innehålla spoilers för tidigare delar i serien. Läs vidare på egen risk.

IMG_2887[1]

Boken börjar med att den unga tiggerskan Soraya vaknar av att tre män har mördat hennes vän Razvan. Hon flyr för sitt liv medan männen springer efter henne. Hon kommer undan men vet inte vad hon ska ta sig till. Men mordet på Razvan är varken det första eller det sista mordet på tiggare i Stockholm. Det är en liten grupp poliser som tagit lagen i egna händer. De vill stoppa tillströmningen av tiggare till Sverige. De vill skrämma bort dem.

Det är dags för minnesstund för Emma Sköld. Hela kyrkan är full med vänner, familj och poliskollegor. Emmas pappa f.d. polischefen Evert verkar ha klappat ihop helt. Han har svårt att umgås ens med sin hustru och dotter. Dessutom är dotterns mördare på fri fot. Han försöker utreda själv. Men han har stora hemligheter.

Hillevi, som var Emmas killes ex , är på fri fot sedan hon rymde när hon skulle transporteras från häktet. Det är helt obergripligt att hon lyckades med det enligt Emmas kollega Nyllet. Det är något som inte stämmer.

Vi som läst förra boken , Avdelning , vet att det är regionspolischefen Gunnar som är den verklige mördaren. Gunnar är verkligen en riktig skitstövel. Han är precis lika vidrig som Evert Bäckström. Hur fan kan Emmas pappa Evert varit vän med honom så länge utan att ha sett vad han går för? Han verkar ju vara lika dålig på att läsa av människor som Emma. För att inte tala om hans egen hustru Marianne.

När jag fick erbjudandet om ett rec.ex från Bookmark förlag så visste jag inte att boken ingick i en serie. Visserligen stod det att den kunde läsas som en del i serien eller som en fristående bok. Jag valde att läsa alla de tidigare delarna. Det var ingen bra idé. Jag borde bara ha läst Tiggaren. Jag tycker helt enkelt inte om Sofie Sarenbarnts sätt att skriva. Jag har irriterat mig hemskt mycket på hennes karaktärer och på de (enligt mig) osannolika vändningarna. Och mycket riktigt fick jag se en hel del osannolika vändningar här med.
Men om en tycker om Camilla Läckbergs böcker så tycker en nog om Sofie Sarenbrants böcker.

Jag gav boken två stjärnor på Goodreads, men den har 4,01 stjärnor i medelbetyg där. Så tydligen tycker de flesta att boken är bra. Jag ingår väl inte i målgruppen.

Tack till Bookmark förlag för rec.exet.

 

 

4.50 från Paddington

IMG_0821

Den 20 december reser mrs McGillicuddy för att hälsa på sin väninna miss Marple. Men på resan dit ser mrs McGillicuddy hur en kvinna stryps på ett förbipasserande tåg. Hon meddelar tågpersonalen som bara tror att hon drömt eller har ovanligt livlig fantasi. Men mrs Mcgillicuddy vet vad hon såg! Så hon skriver ett brev till polisen som ska postas på nästa station.

Naturligtvis tror miss Marple på sin vän, men det finns inga bevis. Ingen kvinna hittas mördad på tåget. Ingen kropp hittas någonstans. Miss Marple börjar utreda så smått, men eftersom hon är ganska till åren så kan hon inte göra alla undersökningarna själv. Istället tar hon hjälp av det skarpsinniga hembiträdet Lucy Eyesbarrow som får ta anställning på Rutherford Hall. Miss Marple tror nämligen att kroppen slängts av tåget och hamnat på husets mark.

På Rutherford Hall styr den gamle mr Crackenthorpe som är en riktig surgubbe. Hos honom bor hans ogifta dotter Emma som närmar sig 40. Gamle herrn är en riktig snåljåp och tycker inte särskilt mycket om sina barn. Speciellt inte sönerna. Han anser att de bara väntar på att han ska dö så att de kan få ärva.  Sönerna  är Edmund, Cedric, Harold och Alfred, men Edmund dog under kriget.

Snart visar det sig att Edmund gifte sig under kriget och det verkar som om änkan försökt kontakta familjen.  I den stora ladan på Rutherford Hall hittar Lucy en död kvinna som strypts. Men vem har mördat henne?

Boken är lite småmysig som de flesta Agatha Christieböckerna är. Det sker ju flera mord, men vi får bara ”se” ett av dem. De andra två morden utförs på ett mer diskret sätt om man säger så.  Jag tyckte att  boken var lite seg att läsa och att det var för lite Miss Marple. Istället är det Lucy Eyesbarrow som står mer i centrum enligt mig.

Jag har läst andra böcker där miss Marple varit i centrum som t.e.x Ett karibiskt mysterium och gillat dem mer. Men mina favoriter är nog Tommy och Tuppence.

Tack till Bookmark förlag för rec.exet.

Badortsmysteriet

IMG_6965[1]

Hercule Poirot är på semester i sommarparadiset St. Loo vid Cornwalls kust. När han och hans vän Arthur Hastings blir vittne till det fjärde mordförsöket  på fröken Nick Buckley ta de sig an fallet. Det visar sig vara lättare sagt än gjort.

De bjuds in på en fest hos Nick och då skjuts av en gästerna till döds när hon hade Nicks sjal på sig. Det finns många misstänkta och Poirot är rädd på riktigt. Han kan inte garantera Nicks säkerhet och får henne därför att ta in på ett sjukhem där inga besökare tillåts. Men är det säkert där?

Bland de misstänkta finns Nicks bästa väninna Freddie Rice som vill skilja sig från sin knarkande man för att gifta om sig med konsthandlaren Jim Lazarus som också är misstänkt. Även Nicks kusin advokaten Charles Vyse och en beundrare kapten Challenger står på listan tillsammans med hyresgästerna herr och fru Croft och hushållerskan med man.

Det är en riktigt rörig historia. Poirot själv rör till det rejält och blir riktigt lurad. Det är rätt åt honom så högfärdig som han var i den här boken. Jag tyckte ändå om boken som passade perfekt att läsa under ett readathon.

Tack till Bookmark förlag för rec.ex. Visst är framsidorna på de nyutgivna böckerna underbara?

Livbåten

IMG_6715[1]

1914 förliser  oceanångaren Empress Alexandra. Efter att ha lämnat övriga passagerare att drunkna trängs 39 personer i en livbåt som är byggd att bära häften.
Till synes ofrivilligt  dras den unga Grace  med i en ödesdiger maktkamp, som blottar människans lägsta drifter. För att hon ska överleva måste andra  sätta livet till.

En mycket välskriven och sjukt obehaglig bok. Det är fruktansvärt när det beskrivs hur fartyget sjunker och människor försöker ta sig i livbåtarna men blir bortmotade. Från början ser alla i livbåten besättningsmannen Mr Hardie som sin räddare. Men det ändras när flera dagar gått utan att de blivit räddade. Vet omvärlden att fartyget sjunkit? Dessutom närmar sig en storm och båten tar in vatten på grund av alldeles för många passagerare. Hardie anser att de måste bli av med en massa barlast. Men vilka ska offras? Hur bestämmer man det?

Boken växlar mellan att handla om tiden i livbåten tills de undsätts och om rättegången då Grace och två andra kvinnor står åtalade för mord. Grace advokater har bett henne skriva en dagbok om sin tid i livbåten. Från början målas Grace upp som att vara ett offer, men är det verkligen så enkelt..

Riktigt välskriven och mycket obehaglig bok. Tack till Bookmark förlag för rec.exet.

När skratten tystnat

IMG_6714[1]

När jag blev erbjuden ett rec-ex av Robin Williams När skratten tystnat av Emily Herbert av Bookmark förlag så tackade jag naturligtvis ja.

Boken var mycket lättläst och jag läste den på några timmar. Jag fick veta några saker som jag aldrig vetat om Robin Williams. Till exempel att han gav så mycket till olika välgörenhetsorganisationer, att han gick på Julliard men slutade innan han tog examen och att han var så god vän med Christopher Reeve .

Men jag tycker att boken var konstigt skriven. Hela det första kapitlet består av olika tweets från kända personer om Robin Williams död.

I början av boken skriver Herbert att skriva om Robin Williams som Robin Williams eller Williams. Men sedan kallas han för Robin. Jag tycker det blev  lite väl familjärt. Sedan irriterade jag mig på att författaren hela tiden tjatade om hans frånvarande mamma. Att han ville få hennes uppmärksamhet. Klart det ska skyllas på mamman! Att pappan var ännu mer frånvarande gör väl inget?

Författaren funderade också på om Robin Williams data- och tv-spelande gjorde att han blev mer deprimerad. Denna slutsats kommer hon fram till efter att ha läst en forskares studie på tonåringar som spelar tv- eller dataspel och är deprimerad..

Hela boken är mer eller mindre ett hopkok av vad författaren tror baserat på gamla intervjuer, recensioner av filmer och skvaller. Ingen höjdare tyvärr. Jag förväntade mig mer av boken. Den fick  2 stjärnor av mig  på Goodreads.

Men den fick mig att vilja se om flera av Robin Williams filmer som Döda poeters sällskap, Good Will Hunting, Fisher King och Good Morning Vietnam.

Jag läste boken under Dewey’s 24 hour readathon. 

Tack till Bookmarkförlag för rec.exet.

Jag glömde skriva att man kan få se 4 klassiska Robin Williamsfilmer gratis om man skapar ett konto på www.plejmo.com. Det finns en värdekod längst bak i boken som gäller till 31/12 2015. Det är alltså Bookmark förlag som gjort det möjligt. Vilken kul idé!