Snart kommer nog fasanerna

Snart kommer nog fasanerna av Barbro Lindgren är hennes senaste diktsamling. Egetligen skulle den hetat Den guldskimrande fasanen  men hennes lillasyster Katti tyckte inte att fasanen på omslaget bblev tillräckligt bra, så hon målade dit en trädgård utan fasan. Därför diktsamlingen heta som den gör.

Det är små dikter om olika djur som författaren träffar på kring sitt hus som fasaner, igelkottar och katterna Lill-Hans och Sander. Författaren reflekterar över livet och döden. Grannens, en fågel som katten tog, föräldrarnas död och lillebroderns död (Kjelle-gubben).

Det är en liten kort diktsamling på bara 61 sidor men jaag tyckte om den och gav den fyra stjärnor.
Jag har tidigare läst några av hennes böcker som Hemligt, Världshemligt och Blaen brinner.

Som ett träd i skogen

Bricken är femtio år. Men hon kommer fortfarande ihåg strejken 1879 när hon var tio år, Nu är det 1918 och det stora världskriget har rasta i 4 år. Nu är det sämre med mat igen och det blir sirapsvaten till gröten, mjölken är dyr. Men sågverket har ändå framtidstro och har installerat nya maskiner i brädgården och bygger en ny skola.

Bricken och hennes familj har fått flytta i i ett rum och kök, ett rum med kakelugn. Där bor hon med minstingen Edvin och de vuxna barnen Elvira och Isak.  Men på hennes 50 årskalas i kapellet kommer alla barn och barnbarn.Det har gått många år sedan den stora strejken 1879. Då var Bricken tio år, nu är hon femtio år, men hon har inte glömt. Året är 1918 och det stora världskriget har pågått i snart fyra år. Hemma i Svartvik tvingas de åter använda sirapsvatten till gröten, mjölken är för dyr. Men sågverket har framtidstro. De installerar maskiner i brädgården och bygger en stor ny skola.

Nikanors fru Marja väntar sitt sjunde barn och hon verkar inte må så bra. Hon har fått korset i ansiktet som dyker upp när en är undernärd.
Bricken hann vara gift med Isidor Eskilsson i fem år innan hon blev änka. Han dök ju upp i många av de tidigare böckerna som en av henes kostkarlar och kallades då Eskilsson och var vän med hennes pappa. Han i samma ålder som pappan men tydligen var han hennes livs kärlek och pappa till minstingen Edvin som föddes 1910.

Nu slår Spanska sjukan till och Bricken och flera i hennes närhet blir sjuka och väldigt många dör. En väldigt rörig bok med väldigt många tillbakablickar. Jag märker också att jag har svårt för Nikanor som är något av en skitstövel.
Boken fick tre stjärnor på Storygraph. Vibeke Olsson är författare till serien.

De andra böckerna i serien heter:

  1. Sågverksungen
  2. Bricken på Svartvik
  3. Sågspån och eld
  4. Amerikauret
  5. Glödens färger
  6. Som ett träd i skogen
  7. Som skuggan följer ljuset
  8. Stockens färd mot havet

Glödens färger

Så jag kan sakna glödens färger, hur de skiftade när jag hade lagt eldgruva för natten. Hur jag kunde ligga och se färgerna skifta i spiseln. Visst är järnspisen en välsignelse, lättare med matlagning och den måste inte passas hela tiden. Men så jag kan sakna färgerna.

I det nya århundradets första natt låg jag och såg på färgerna, tänkte att de var lika vackra som fyrverkerierna vi just hade sett.
Det var nittonhundratalets första natt. Det var fyra år innan vi fick järnspis.

Nikanor är plankbärare, Frida arbetar med splitveden, Elvira har sin symaskin, Hella kapar ribb. Elias och Isak har just börjat springa barfota igen. Järnspisen värmer hela köksrummet. Våren 1909, trettio år efter Sundsvallsstrejken, behöver ingen gå och lägga sig hungrig.
Nog är Bricken tacksam.
Trots att hon saknar den där bottenglädjen som hon hade när Natan levde.
Så vad är nu detta med Nikanor? Eskilsson har gått kostgång hos Bricken i många år, hon litar på honom, men vad är det han säger om våld och hat? Inte har väl Nikanor gått och anslutit sig till Hinke Bergegren? Hinkeanerna förespråkar ju blodig revolution och dolken i köttet. Det är långt, långt bort från morfar Edvins drömmar.

30 år har gått sedan sågverksarbetarna gick ut i strejk för första gången. Bricken minns deras glöd men det gör inte Nikanor och de andra unga.

Bricken är 40 år och bor i lägenheten med sina barn. Det är Nikanor som står på kontraktet nu. Brickens pappa har drabbats av slag och bor numer på fattighuset. Nikanor är plankbärare som morfar och är väldigt fackligt aktiv.
Dottern Frida kommer hem och är gravid blr Bricken orolig men tror att det kommer att ordna sig på något sätt.
Så bryter den stora strejken ut 1909 och allt krånglar till sig.
Fridas blivande man blir strejkbrytare och utstött av alla. Nikanor vägrar att ha något att göra med honom.
Bricken är förtvivlad.

Vi får också veta i tillbakablickar att Bricken haft en kärlekshistoria med magister Sundblad innan han övergav henne och hon fick ett missfall.
Det var intressanta att läsa om strejken men det är för många tillbakablickar till tidigare händelser. Om storsvagåren, hennes syskon som dog, föräldrarnas vandring, Brickens tid som lillpiga, tiden i Stockholm,  m.m. Allt med samma formuleringar som i de tidigare böckerna.
Det blir för lite ny handling i boken. Men boken fick ändå fyra (svaga) stjärnor.

Vibeke Olsson är författare till serien.

De andra böckerna i serien heter:

  1. Sågverksungen
  2. Bricken på Svartvik
  3. Sågspån och eld
  4. Amerikauret
  5. Glödens färger
  6. Som ett träd i skogen
  7. Som skuggan följer ljuset
  8. Stockens färd mot havet

 

Nya böcker igen

I torsdags åkte jag och sambon till Uppsala. Egentligen var det meningen att svärföräldrarna skulle ha följt med men svärfar blev förkyld och testade positivt för covid.
Vi började med ett besök på min favoritbokhandel The English Bookshop.
Där blev vi kvar ett tag innan jag hade valt ut sex böcker som fick följa med hem.

 

Sedan gick vi till Indian Kitchen och åt jättegod mat. Jag åt Palak Paner med vitlöksnaan.

Sambon åt mangokyckling.

De här böckerna fick följa med hem:

  • Her Majesty’s Royal Coven – Juno Dawson
  • The Seven Year Slip – Ashley Poston
  • Don’t Fear the Reaper – Stephen Graham Jones
  • Rouge – Mona Awad
  • Nigeeria Jones – Ibi Zoboi
  • Let Us Descend – Jesmyn Ward

Straff

Det är 1950-tal och renskötarbarnen Jon-Ante, Else-Maj, Nilsa, Marge och Anne-Risten är sju år när de tas från sina familjer och tvingas gå i nomadskola. Tryggheten byts ut mot en skrämmande tillvaro där samiskan är förbjuden, jojken syndig och husmor straffar dem med riset. Föräldrarna vågar inte protestera och de fina herrarna lyssnar ändå inte.

Trettio år senare har de fem valt olika vägar för att överleva, eller åtminstone försöka förtränga. Men så en dag är husmor tillbaka. Går där på gatan som om ingenting hänt. Och det blir uppenbart att ingen har glömt.

”Straff” är en berättelse baserad på verkliga händelser kring ett av den svenska statens största svek mot samerna. Nomadskolan har krossat generationer och lett till språkförlust, skam och brutna familjeband.

En väldigt välskriven och gripande bok som verkligen berör och får mig att bli ledsen och väldigt arg på hur samer har behandlats och hur de fortsätter att behandlas av staten och rasistiska människor.
Hemskt att läsa om hur utsatta barnen är på sameskolan av den sadistiska husmor. En fruktansvärd människa som måste ha hatat barn och varit en psykopat.
Det är också hemskt att läsa om hur barnen ger sig på varandra. Det är så mycket mobbing och hat.

Jag tyckte att boken var lite rörig på sina ställen. Det är många karaktärer son det handlar om och det ämnen som adoption, toxisk maskulinitet, psykisk ohälsa, missbruk och mycket mer som behandlas.

Ann-Helén Laestadius är författare till boken. Den fick fyra stjärnor på Storygraph. Straff är uppföljaren till Stöld i Sápmi-trilogin.
Jag kommer att läsa den tredje delen när den kommer ut.

 

En smakebit på søndag: Konsten att skära i kroppar

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Det här har varit min sista semestervecka och jag har hunnit med en del. Jag har läst Som ett träd i skogen, Som skuggan följer ljuset och Stockens färd mot havet av Vibeke Olsson och avslutat Bricken-serien. Jag har också läst en diktsamling av Barbro Lindgren, Snart kommer nog fasanerna.

Jag och sambon var också en sväng till Falun och hälsade på T och hennes katter Salem och Sif. Vi var också på en guidad vandring av Falu gruva. Jag hade aldrig varit där förut och det var verkligen en upplevelse.

I torsdags åkte vi till Uppsala och jag var naturligtvis in på The English Bookshop och köpte ett gäng böcker. Vi åt också supergod mat på Indian Palace.

Igår var  jag till Furuvik med brorsan, Mya, Theo och Thor. Vi åkte karuseller och kollade på en konsert med Timbuktu med Esther Kirabo, Julimar Santos, DJ Large och Adam Baptiste. En riktigt bra konsert som verkligen spred glädje.

Idag ska jag försöka göra mig redo för jobbstart, städa, ta en promenad  och annat fix.

Denna veckas smakebit kommer från en faktabok, Konsten att skära i kroppar av Lindsey Fitzharris som jagfick av T eftersom hon hade två exemplar. Från sidan 9:

På eftermiddagen den 21 december 1946 trängdes hundratals inne i operationssalen på University College Hospital. De hade kommit för att se Londons stjärnkirurg utföra en låramputation. Föga anade de att de skulle få vara med om ett av de mest avgörande ögonblicken av medicinhistorien.
Studenter och nyfikna åskådare vällde in och förvandlade golvet till den gegga av smuts och modd som tillhörde vardagen i det viktorianska London. Folk stod packade som sillar, och de längst bak knuffades och trängdes för att se bättre och skrek högljutt så fort någons huvud skymde sikten. Kirurgen John Flint South konstaterade krasst att hetsen efter åskådarplatser till operationerna var som rusningen efter bra teaterbiljetter. Det hände att operationer tillfälligt  fick avbrytas och folk motas bort för att de stod så tätt inpå att kirurgerna inte kunde arbeta. Trots att de var december gjorde människomassan det kvävande hett inne i operationssalen.

Läst i juli 2024

Juli var en riktigt bra läsmånad. Jag var ju ledig hela månaden och läste nästan en bok om dagen. Den sista veckan i juli blev det inte lika mycket läst när jag åkte upp till stugan och umgicks med mamma, pappa, brorsan, Mya, Theo och Thor.

De här böckerna lästes:

  1. Om uträkning av omfång 1 – Solvej Balle
  2. The Atlas Compex (The Atlas) – Olivie Blake
  3. Femte kollusionen (Kontrahenterna #5) – Denise Rudberg
  4. Britt-Mari lättar sitt hjärta – Astrid Lindgren
  5. To Sir Phillip, With Love (Bridgerton #5) – Julia Quinn
  6. The Mothers – Brit Bennett
  7. Bricken på Svartvik (Bricken #2) – Vibeke Olsson
  8. Daisy Darker – Alice Feeney
  9. When He Was Wicked (Bridgerton #6) – Julia Quinn
  10. Regnvakt – Tatiana De Rosnay
  11. It’s In His Kiss (Bridgerton #7) – Julia Quinn
  12. Mr Rosenblum’s List – Natasha Solomons
  13. Långfredagen (Frida von Engen #2) – Sofie Sarenbrant & Carina Bergfeld
  14. Vi kommer ändå bara bli becknare – Rihab Garci
  15. Ten Steps to Nanette – A Memoir Situation – Hannah Gadsby
  16. On the Way to the Wedding (Bridgerton #8) – Julia Quinn
  17. Violet in Bloom  (Bridgerton #8.6) – Julia Quinn
  18. Everyone In My Family Has Killed Someone – Benjamin Stevenson
  19. Vår katt i Havanna (Kattspionerna på Rosengård #5) – Anja Gatu &  Anna Nilsson
  20. Älskade katt (Kattspionerna på Rosengård #6) – Anja Gatu & Anna Nilsson
  21. Idde och Hajen – Ellen Ekman
  22. Idde och den bortsprungna katten – Ellen Ekman
  23. Idde och maskeradkalaset – Ellen Ekman
  24. Saga Vol 11 – Brian K. Vaughan & Fiona Staples
  25. Astrid Parker Doesn´t Fail (Bright Falls #2) – Ashley Herring Blake
  26. Iris Kelly Doesn’t Date (Bright Falls #3) – Ashley Herring Blake
  27. Sågspån och eld (Bricken #3) – Vibeke Olsson
  28. Amerikauret (Bricken #4) – Vibeke Olsson

Bäst: Saga volume 11, The Mothers, Idde-böckerna och att jag läste 17 (!) böcker som fick fyra stjärnor.

Sämst: The Atlas Complex och Violet in Bloom

Överraskning: Att jag avslutade Bridgerton-serien

Besvikelse: Daisy Darker som börjadfe så bra men bara spårade ur.

Kortast: Idde och Hajen och Idde och den bortsprugna katten,  32 sidor.

Längst: The Atlas Complex 496s

7883 sidor

28 böcker

21 i en serie

16 genom Storytel

14 på svenska

14 på engelska

11 egna

5 barnböcker

4 biblioteksböcker

2 ungdomsböcker

Utmaningar:

Storytel/Goodreads: 28 (107/100)

Finish That Series 2024: 5 (15/27)

Kaosutmaningen 2024: 2 (25/40)

Egna böcker köpta innan 2024: 9 (36/50)

Amerikauret

– Ja, de är trevliga, de amerikanska vägguren, säger magister Sundblad vänligt när jag skänker i kaffe.
Amerikanska väggklockan har vi sparat ihop till, Natan och jag. Vi har hjälpts åt. Han skoftade och jag reste ribb. Klockans tickande är så hemtrevligt, det skänker lugn.
När jag ser på väggklockan blir jag glad.
När jag ser på termometern pickar orosfågeln i hjärtat.

Det är sekelskifte också på Svartviks sågverk – men det som märks mest är diskussionerna om föreningsrätten. Varför skulle inte sågverksarbetarna ha rätt att organisera sig?

Bricken är sjubarnsmamma. Det är trångt i köksrummet. Och ändå: när magister Sundblad föreslår att hennes äldste, Nikanor, ska skickas till läroverket i stan blir hon inte alls lika glad och stolt som Natan. Ska Nikanor tvingas iväg hemifrån och bli en främling bland sina egna?

Mellan Sågspån och eld och Amerikauret har det gått nästan 10 år och Bricken ska snart föda sitt sjunde barn. En pojke förlorade hon som spädbarn året före men nu är det dags igen. Det är inte lätt med Natan som är alkoholist men han är inte våldsam i alla fall. Bricken är fortfarande kär i honom men det är inte lätt. Trots att Nata har blivit frälst och gått med i forsamlingen (baptisterna) så börjar han dricka igen  och igen. Till slut har de församlingen fått nog och utesluter honom.
Men så händer något fruktansvärt och Brickens hela liv förändras igen. Kommer hon kunna behålla sina barn hos sig?

En väldigt sorglig del i serien. Brickens liv so redan är så svårt blir ännu svårare. Tur att hon har sin pappa och hans vänner annars skulle det gått ännu värre för henne. Men Bricken har ett hjärta av guld och gör allt hon kan för att hjälpa grannar och vänner.

Det är hemskt att läsa om hur barn auktioneras ut till den som begär minst. Min sambos morfar blev såld på en sådan auktion tillsammans med sin bror. Brodern fick slita väldigt hårt hos en bonde som slog och utnyttjade hans arbetskraft medan sambons morfar hade det lite bättre.

Amerikauret är den fjärde delen i serien om Bricken. Författaren heter Vibeke Olsson. Boken fick fyra stjärnor på Storygraph även fast den har en massa upprepningar av samma meningar när Bricken tänker tillbaka på gamla minnen.

De andra delarna i serien heter:

  1. Sågverksungen
  2. Bricken på Svartvik
  3. Sågspån och eld
  4. Amerikauret
  5. Glödens färger
  6. Som ett träd i skogen
  7. Som skuggan följer ljuset
  8. Stockens färd mot havet

Sågspån och eld

Om jag inte haft kostkarlarna. Då hade Sirkka kunnat bo hos oss, sluppit att bo på fattighuset. Men det går inte, för kostkarlarna. Ingen vill gå kostgång där det finns en lungsjuk.

Om jag slutade med kostkarlarna, blev spånkäring igen. Då skulle pappa och jag aldrig få varm mat, skulle vi orka ändå? Inte skulle vi kunna gå kostgång själva, då skulle hela min avlöning ätas upp. Men för att hjälpa Sirkka. Vem är jag som offrar en vän för varm mat?

Bricken på Svartvik fyller 20 år i sommar. Hon kommer aldrig att bli som alla de andra med sin halva hand, men arbete gör en till en riktig människa, och med kostkarlarna och deras aptit har hon arbete så att det räcker.
Då hörs ett rykte på sågverket: Natan, han som gav sig av i vredesmod för ett par år sedan – han har kommit tillbaka!

Det händer mycket i den här boken. Nästan hela Sundsvall brinner ner och Bricken låter en mor med hennes små barn sova hos dem när de är på väg till släktingar för att få husrum.

Bricken faller handlöst igen för Natan och han är lite väl het på gröten. Brickens pappa som annars äe lugnet själv komer i slagsmål med Ntan när det visar sig att han och Bricken haft sex utomhus och någon har sett dem. det vore väl ingen skada skedd om de gifte sig men Natan har ju problem med spriten redan då.
Brickens far ställer som krav att han ska sluta med spritenm och gå med i logen. Medans ska Bricken resa till Stockholm och tjäna som piga. Väl där träffar hon på Jorma Salminen igen Sirkkas lillebror och hennes gamla vän. När Sirkka dör och de reser hem för hennes begravning får Bricken veta att Natan har svikit henne på fler än ett sätt.

Så blir det så att Bricken faller för Jorma och blir gravid, men den skitstöveln lämnar henne och sticker till Amerika. Bricken bestämmer sig för att behålla barnet Nikanor istället för att lämna bort honom. Men han håller på att dö ifrån henne när hon måste jobba och han inte får tillräckligt med mat. Till slut skriver hon till sin far och berättar vad som hänt och han hjälper henne med tågbiljetten.

Sen hoppar handlingen framåt 16 månader och Bricken är gravid igen och gift med Natan. Jag gillar inte de här hoppen som Vibeke Olsson gör i sina böcker. Men det förklaras ju i tillbakablickar men det blur lite rörigt.

Brickensliv med Natan kommer inte bli lätt förstår en ju. Men jag tycker om att läsa om Bricken även om det är väldigt många upprepningar som dyker upp hela tiden.  Det är intressant att läsa hur det var på den tiden vid sågverken. Jag har ju upptäckt att jag tycker om att läsa historiska romaner igen. Gärna utifrån ett kvinnoperspektiv.

Boken fick fyra stjärnor på Storygraph.

De andra böckerna i serien heter:

  1. Sågverksungen
  2. Bricken på Svartvik
  3. Sågspån och eld
  4. Amerikauret
  5. Glödens färger
  6. Som ett träd i skogen
  7. Som skuggan följer ljuset
  8. Stockens färd mot havet

En smakebit på søndag: Glödens färger

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Den här veckan har det inte blivit mycket läst. Jag har bara läst ut förra veckans smakebit, Straff av Ann-Helén Laestadius. I måndags var vi på stan en sväng och fikade.
I tisdags kom svärföräldrarna hit med släpvagnen så att vi kunde lasta på en massa brädor som var innertaket på vår balkong. Vi tog bort det för ett bra tag sedan för getingar älskade att bygga bo under det. Vi passade också på att sätta upp vår nya postlåda och rensa rabatten.
Sedan åkte jag upp till Sandarne med Mya. Brorsan åkte upp med motorcykeln och Theo och Thor var redan hos mina föräldrar.
på kvällen åkte brorsan, Mya och jag ut till stugan och sov där.
På onsdagen kom mamma, pappa, Theo och Thor också ut till stugan och vi badade och matade änderna.


I torsdags handlade vi en massa mat till bröllopet och åkte till Flästa och ställde iordning lokalen. Det blev också en liten möhippa för Mya. Sedan åkte vi och fixade blommor till hennes brudbukett.


I fredags var det dags för bröllopet. Sambon hämtade upp mig och vi hämtade tårtorna, som en kompis till Mya gjort, på väg till Flästa.
Bröllopet var jättefint!

Denna veckas smakebit kommer från Glödens färger, den femte boken om Bricken av Vibeke Olsson, från sidan 15:

Aldrig skulle jäntorna mina behöva tjäna piga. Så har jag alltid tänkt. Vi är arbetare. Jag vill lära dem att vara stolta över det. Klassmedvetenhet, som det heter numera.
Men Frida ville själv till den där handlaren på Tunadal. Troende människor, medlemmar i församlingen. De sökte en piga när hustrun fick sitt sjätte barn.
Frida ville dit själv, hade fått värk i händerna, unga människan, när hon hjälpte mig med herrskapstvätt förra vintern. Hon ville själv, och det var inga storbönder och inga riktiga herrskap hon skulle till. Trots att de är handlare är de sågverksfolk, herrn har varit klampare. Och bra betalt var det.
Dyraste Jesus, mitt i arbetsveckan, vad kan ha hänt?
Lungsoten, far det genom mig.