by

En smakebit på søndag: Författarmorden

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I veckan har vi haft Raketloppet (som skoljoggen) på skolan och alla elever har fått gå eller springa runt en slinga på 1 km i skolområdet. Jag gick runt med några elever men några killar i min klass sprang 8-10 varv. Det blev film sista timmen för barnen var helt slut.

Igår gick jag upp strax efter sex för att följa med brorsan, Mya, Theo och Thor till Sandviken för Thor hade sammandrag med fotbollen (de spelar flera matcher men det är ingen cup).
Det var jättekallt där. Tur att jag hade fleecetröjan, vindtät jacka och keps men det skulle ha varit ännu bättre med mössa och vantar.

Idag ska jag och Mya på bio och se Beetlejuice Beetlejuice. Det är den stora biodagen så man får gå två för en.

Denna veckas smakebit kommer från Författarmorden av Erika Rockborn, från sidan 6 (läser på iPad):

Solen hade börjat gå upp. Himlen var vackert rosafärgad runt de tre tornen som reste sig mäktigt. Det skulle nog bli en solig dag. Till och m ed den populära simbassängen som hängde utanpå den gigantiska byggnaden lyste rosa.
Sten stelnade till. Nej, inte rosa förresten. Vattnet hade snarare en rödaktig, märkligt flammig ton. Var det en av de nya konstinstallationerna månntro? Det här året skulle den sedvanliga konstutställningen inte begränsas till entrén, hade man kunnat läsa i Göteborgsposten. Nej, konsten av den excentriske japanska konstnären skulle spridas över hela byggnaden och dyka upp där man minst anade det. Shiro Hayashi tyckte om att chockera sin publik och var inte främmande för att använda spektakulära medel. Men att färga poolen röd var väl bra konstigt ändå? Vem ville bada då? Sten kisade med ögonen. Då såg han den. En docka flöt i poolen. En vit människoliknande figur flöt stilla mitt i allt det röda. det såg ut som siluetten av en kvinna.  Hon såg ut att vara naken. Jo, det var då spektakulärt så det förslog! Sten skakade på huvudet och vände ner blicken. Hon tog ett par steg och grog i kopplet. Pluto tycktes ha fastnat med nosen. Men vänta nu, det var något som iinte stämde. Sten gick lite närmare byggnaden och tittade upp igen. Det var då han insåg det. Det var ingen docka. Det var kroppen av en kvinna. Men något var fel. Väldigt fel.
Det tog ett par sekunder inna  Sten insåg vad. 
På platsen där huvudet skulle ha suttit var det tomt.

by

Tisdagstrion: Min, mitt eller mina i boktiteln

Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Min, mitt eller mina i boktiteln”

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.

  1. My Sister the Serial Killer – Oyinkan Braithwaite När Korede hastigt måste lämna sin framdukade middag efter ett uppskakande telefonsamtal från sin syster, Ayoola, vet hon vad som väntas av henne: blekmedel, gummihandskar och nerver av stål. För tredje gången har Ayoola gjort sig av med en pojkvän under parollen ”självförsvar”, och för tredje gången måste Korede städa upp röran efter sin dödsbringande lillasyster. Korede vet att hon borde gå till polisen, inte minst för att bevara resten av Nigerias manliga befolkning, men hon älskar sin syster och blod är tjockare än vatten … Åtminstone fram till den dag då Ayoola börjar dejta en läkare på det sjukhus där Korede arbetar som sjuksyster. Och inte vilken läkare som helst, utan den man Korede varit kär i ända sedan de först träffades.
  2. Min lyckliga plats – Emily Henry Harriet och Wyn har varit det perfekta paret ända sedan de träffades i college – de hör ihop som salt och peppar, te och honung, sommar och sol. Det vill säga fram tills nu.
    De gjorde slut för sex månader sedan. Och de har fortfarande inte berättat det för sina vänner.
    Och det är därför de plötsligt delar det största sovrummet i stugan i Maine som har varit deras kompisgängs semesterställe det senaste decenniet.
  3. Everyone in My Family Has Killed Someone – Benjamin Stevenson I knew our family reunion wouldn’t end well. But I didn’t expect murder.
    Maybe I should have known better. After all, everyone in my family is a killer. My parents, my siblings, my in-laws . . . even me. The deaths weren’t all deliberate, of course. Accidents happen.
    So when a body is found in the snow, it’s clear it’s the work of a Cunningham. But which one? And why?
    I’ll give you one clue: it wasn’t me.
    But a piece of advice? Never trust a Cunningham . . .
by

Stacken

Vad är det som händer nere vid vattnet? Emelie har flytt staden för skogen och ser plötsligt en grupp människor. Sju är de, alla med sin egen särskilda förmåga.

Någon var här först och är liksom grunden för allt. En annan är så handlingskraftig att hon suttit i fängelse för dråp. En tredje, nykomlingen, är bara så obegripligt vacker. Och så är det Sara, först och främst är det nog hon, alfahonan.

Stacken skildrar en grupp människor utanför samhället. Hur hamnade de där, som delar av en grupp där ingen måste klara allt och där alla bidrar med något? Måste man trivas med den roll man tilldelats av andra? Och vad händer när en främling en Utanförs! dyker upp och skakar om allt?

En mycket intressant och drabbande bok om de som inte riktigt passar in i samhället av olika anledningar och till slut hamnar utanför det tillsammans. Stacken utgörs av sju personer när emelie hittar dem i skogen. De har relvt tillsammans nästan helt självförsörjande och utanför samhället i mer än 15 år.

Det är Aagny en äldre kvinna som suttit inne för dråp, Ersmo vars gård de håller till på, Sagne en ung kvinna är adopterad som har en tonårig son Låke, som hon inte vill kännas vid, József vars föräldrar var överlevare från förintelsen men som aldrig pratade om det, Sara som alltid varit en naturlig ledare och som folk vill vara nära och Zakaria stora den undersköna mannen som alltid hamnat i trubbel med rättvisan av misstag.

Från början känns människorna i ”Stacken” som hippies men det blir meer och mer sektvarning över allt. Sara blir otäckaare och otäckare när de andra ger henne för stor makt. det är riktigt otäckt vad de går med på. Hur de behandlar visssa medlemmar och hur de rationaliserar det.  Allt ställs på sin spets när Emelie blir med i Stacken.

Jag tyckte om att läsa om människorna men att det var ganska obehaglig läsning. Hur lätt människor kan försvinna när det inte är någon som egentligen bryr sig om dem. Och hur beroende en kan bli av andra människor.

Författarewn heter Annika Norlin och jag har tidigare läst Jag ser allt du gör av författaren. Stacken fick fyra stjärnor på Storygraph.

 

by

En smakebit på søndag: Darling – Kunglig kärlek

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit lite tufft på jobbet med mycket frånvaro bland personalen. Men vi har haft några nya vikarier som fungerade bra. Under veckan som gått har jag läst/lyssnat på Stacken av Annika Norlin och The Shelters of Stone av Jean M. Auel.
I fredags fyllde jag 45 år och mina elever sjöng för mig på både svenska och engelska. Jag fick också choklad, en fin blomsterbukett och ett hemmavirkat bokfodral med en bok av mina kollegor.


På kvällen firade jag och sambon med pizza från Aktern & Fören och några avsnitt av Monk. Jag fick ett presenkort på Adlibris av sambon pch katterna. Björne myste med mig i soffan på en filt.


Igår kom mamma och pappa och svärföräldrarna hit på fika. Jag fick ett presentkort på bokhandeln Ugglan av svärföräldrarna.

Idag kommer brorsan, Mya , Theo och Thor hit en sväng. De var på Myas farmors 90-årskalas igår i Dalarna.
Denna veckas smakebit kommer från Darling (Kunglig kärlek #1)  av Helena Dahlgren, från sidan 5:

”Var det värt det?”
Du ställer frågan till mig alldeles när bilen saktar in utanför Drottningholms slottskyrka. För ett ögonblick får jag för mig att det är jag själv som ställt frågan, eller att jag lyckats frambesvärja den genom den flodvåg av tankar och minnen som hållit mig sällskap i frisörstolen och hela morgonen. Ända sedan jag jag vaknade hemma i sängen på Djurgården, drog undan gardinerna och konstaterade att prognosen, som somliga hävdat var onödigt dyster, visst hade stämt. Det skulle regna på vår bröllopsdag, men det rörde mig inte i ryggen.
Trots allt har vi varit med om värre saker än lite regn.

by

Mizeria Delux

Mizeria Deluxe är en samlingsvolym av författaren Melody Farshins ungdomstrilogi som innehåller Mizeria, Lowkey och 100K.

Huvudpersonerna är tvillingarna Ali och Aicha som är i gymnasieåldern och vuxit upp i ett miljonprogramsförort.
Genom deras ögon får vi se hur det är att växa upp där och att förlora flera av sina vänner och bekanta i ouppklarade gängskjutningar.

Ali förlorar sin bästa vän Osman och blir vittne till hans död. På begravningen som hålls i Stockholm arresterad Ali dom misstänkt för mordet på Osman. Han lyckas hemlighethålla det för sin familj eftersom de är i Göteborg på en minnesstund för Osman hos dennes mamma. Ali ljuger i föräldrarna att han åkt utomlands för att komma bort.

Aicha har haft egna hemligheter och blivit förälskad i Nano. Men hon får hjärtat krossat och förstår ingenting.

Det är många turer kring tvilingarna och deras vänner. Det är olika personer som berättar i de korta kapitlen. Inte förrän i sista boken får vi veta vem som mördade Osman och varför. Det är så tragiskt.

Jag tyckte bäst om de två första böckerna medan den tredje kändes för tunn i handlingen.
I hela boken är vi ”bara” vittne till en dösskjutning men vi får höra talas om andra som skett tidigare. Det handlar om hur det påverkar vänner, syskon, föräldrar, vänner att leva med den sortens oro för sina kära. Men boken visar också så mycket vardag med syskonkärlek (och hat), falska märkeskläder, ambitioner och drömmer.

Mizeria Deluxe fick 3,5 stjärnor på Storygraph. Författaren Melody Farshin är författare, manusförfattare, stå-upp-komiker och debattör. Mizeria sattes upp som pjäs på Stockholms stadsteater.

by

Kärlek i Yop City

Aya läser medicin på universitetet, men upptäcker att hennes biologiprofessor kräver något helt annat än flit och begåvning för att godkänna sina kvinnliga studenter. Tillsammans med sina vänner börjar hon göra upp en plan för att sätta dit honom.Aya och hennes vänner lever ett färgstarkt vardagsliv i Yop City, en arbetarstadsdel i Elfenbenskustens största stad Abidjan.

Med humor och berättarglädje ger Aya en levande bild av ett Afrika fjärran från klichéerna.

Det här är den andra samlingen om Aya som bor i Yop City (en förkortning på Youpougon som är en förort till Abidjan, Elfenbenskusten). Vi får följa henne och hennes vänner när de letar efter kärlek och försöker komma igång med sina liv.
Varning för en lärare som utnyttjar elever sexuellt och våldtar dem.

En bra fortsättning på den förra samlingen Livet i Yop City.

Boken är skriven av Marguerite Abouet och illustrerad av Clément Oubrerie.
Den fick fyra stjärnor på Storygraph.

Jag läste boken under The Final Book Support Group Readathon som pågick mellan 2-8/9 och som Steph Loves höll i.

by

Hon som blev kvar

När familjen Hope brutalt mördas 1929 tror alla att sjuttonåriga Lenora Hope är den skyldiga, men polisen lyckas aldrig bevisa det. Lenora förnekar brottet och efter den dagen sätter hon aldrig mer sin fot utanför Hope’s End, herrgården på klippkanten där massakern skedde.

Året är nu 1983 och vårdbiträdet Kit McDeere anländer till det förfallna Hope’s End för att ta hand om Lenora efter att hennes förra sköterska försvunnit mitt i natten. Den sjuttioåriga Lenora sitter i rullstol och kan inte längre prata efter att ha drabbats av flera slaganfall. För att kommunicera med Kit använder hon sig av en gammal skrivmaskin och en kväll skriver hon: ”Jag vill berätta allt för dig.”

I takt med att Lenora skriver om händelserna som ledde fram till mordet på hennes familj blir det allt tydligare att det ligger mycket mer bakom än vad folk vet. Och snart börjar Kit misstänka att Lenora kanske inte berättar hela sanningen för henne, och att den till synes sköra gamla kvinnan egentligen är betydligt farligare än vad hon ger sken av …

En väldigt suggestiv och mörk beerättelse som var fylld med twister. Det går inte att lita på någon och slutet var verkligen oväntat. Det här var min favoritbok av författaren Riley Sager. Tyckte den påminde om Daisy in Chains på något sätt men det här var bättre.
Boken fick fyra stjärnor på Storygraph.

Boken är så snygg med tryckta snittytor.

by

Tisdagstrion: Kropp & själ (i handling, titel eller på omslag)

Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Kropp & själ (i handling, titel eller på omslag)”

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.

  1. Själens osaliga längtan- Audrey Niffenegger När Elspeth Noblin dör av cancer skänker hon alla sina tillhörigheter och sin vackra lägenhet till sina systerdöttrar, enäggstvillingarna Julia och Valentina. Mycket snart får de kontakt med de besynnerliga grannarna i det gamla huset – från den trevlige korsordsskaparen med tvångssyndrom som bor ovanför dem till mosterns mystiske älskare som lever i våningen under. Men den som påverkar tvillingarna mest är deras döda moster. Hon tycks varken vilja lämna lägenheten eller flickornas liv i fred
  2. City of Lost Souls – Cassandra Clare  Jace är fri från demonen Liliths magi och Sebastian är död. Det är i alla fall vad Clary och de andra skuggjägarna tror, men plötsligt är både Sebastians kropp och Jace spårlöst försvunna …
    Trots stora sökinsatser lyckas Skuggjägarna inte hitta dem och Clary är utom sig av oro. När Jace slutligen söker upp henne förstår hon att något är väldigt, väldigt fel – Jace och Sebastian är bundna till varandra. Sebastian hotar att ödelägga världen, men om han dör kommer även Jace att dö. Femte delen i The Mortal Instruments-serien
  3. Själlös – Gail Carriger Att vara Alexia Tarabotti i det viktorianska London är inte det lättaste. För det första har hon ingen själ. För det andra är hon redan tjugofem år och fortfarande ungmö – ett faktum som inte blir bättre av att hon är rejält kurvig, frispråkig och – värsta av allt – halvitalienska. Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: finns det te?
by

Läst i augusti 2024

Augusti var en helt okej läsmånad. Men det var lite för många halvbra böcker som blev lästa. Jag tror att jag blev lite uttråkad av bristen på variation också. Allt lästes på svenska och det är lite för mycket det.

De här böckerna lästes:

  1. Straff (Sápmitrilogin) – Ann-Helén Laestadius
  2. Glödens färger (Bricken #5) – Vibeke Olsson
  3. Som ett träd i skogen (Bricken #6) – Vibeke Olsson
  4. Snart kommer nog fasanerna – Barbro Lindgren
  5. Som skuggan följer ljuset (Bricken #7) – Vibeke Olsson
  6. Stockens färd mot havet (Bricken #8) – Vibeke Olsson
  7. Konsten att skära i kroppar: Joseph Lister & den moderna kirurgins födelse – Lindsey Fitzharris
  8. Maryam och mormorsmålet  (Maryam #1) – Minoo Shams & Katarina Strömgård
  9. Maryam och hjärtegästerna (Maryam #2) – Minoo Shams & Katarina Strömgård
  10. Evighetens rand (Århundradet #3) – Ken Follett
  11. Maryam och svårkänslan (Maryam #3) – Monoo Shams & Katarina Strömgård
  12. Lilla Chicago – Ali Khalil & Cyril Hellman
  13. Hopp om kärlek (Ängsmark #5) – Sofia Fritzson

Bäst: Straff, Att skära i kroppar, Maryam och mormorsmålet, Maryam och hjärtegästerna och Maryam och Svårkänslan

Sämst: Stockens färd mot havet och Lilla Chicago

Överraskning: Att jag bara läste på svenska

Besvikelse: Att läsningen kännts så splittrad

Utmaningar

Storygraph/Goodreads: 13 (120/100)

Finish That Series Challenge 2024: 1 (16/27)

Kaosutmaning 2024: 1 (26/40)

Egna böcker köpta innan 2024: 2 (37/50)

3625 sidor lästa

13  böcker

13 på svenska

10  i en serie

6  genom Storytel

5  biblioteksböcker

3 egna böcker

3 barnböcker

 

 

by

En smakebit på søndag: A Darker Shade of Magic

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Veckan gick väldigt snabbt samtidigt som den kändes lång. I tisdags hade vi APT och slutade 18:15 men jag hade tur och fick skjuts hem av en kollega. Annars har jag fått åka buss till och från jobbet eftersom sambon varit sjuk. Det har gett lite extra lästid på väg till och från jobbet i alla fall. Så jag har läst/lyssnat på Mizeria, Lowkey och 100K av Melody Farshin och börjat läsa A Darker Shade of Magic av V.E. Schwab.

Igår fyllde Mya (svägerskan)  år och jag följde med brorsan, henne , Theo och Thor upp till mina föräldrar för de skulle ämta hem grejer som de lämnat där och i stugan. Det var fortfarande 19 grader i vattnet i stugan!
Mamma hade gjort en smörgåstårta så firade vi Mya där.

Idag har jag städat hela huset, kört tvätt och fixat här hemma. Jag tänker hinna läsa en del också och kanske gå på bio.

Denna veckas smakebit kommer från A Darker Shade of Magic av V.E. Schwab från sidan 11:

Kell wore a peculiar coat. 
It had neither one side, which would be conventional, nor two, which would be unexpected, but several, which was of course, impossible.
The first thing he did whenever he stepped out of one London and into another was take off the coat and turn it inside out once or twice (or even three times) until he found the side he needed. Not all of them were fashionable, but they each served a purpose. There were ones that blended in and ones that stood out, and one that served no purpose but of which he was just paticulary fond.