by

Huset i det blommande trädet

När Indigo Bloom beger sig till det idylliska Wishing Wood i Wales har hon en stor nyhet med sig. För två månader sedan delade hon en fantastisk natt med en man som hon inte kunnat sluta tänka på. Trots det trodde hon aldrig att hon skulle träffa River Brookfield igen, och hon trodde definitivt inte att hon skulle behöva berätta att hon är gravid med hans barn. 

Indigo kan inte låta bli att drömma om ett lyckligt slut. Det finns bara ett problem: River minns inte vem hon är.

Förkrossad över att deras natt tillsammans betydde så lite för honom bestämmer sig Indigo för att varken avslöja vem hon är eller att hon är gravid. Men ju mer de umgås, desto tydligare blir det att de delar ett väldigt speciellt band. Och kanske minns River trots allt mer än vad Indigo tror …

Det är riktigt krångligt för Indigo när hon kommer till Wishing Wood. Hon har varken jobb eller lägenhet och tillråga på allt så tror hon att Meadow är Rivers fru. Trots det väljer hon att stanna när hon blir erbjuden ett jobb.
River känner inte igen henne men det är inte så konstigt eftersom hon hade en helt annan hårfärg och färgade linser när de träffades.

Indigo har väldigt dålig självkänsla och tror att ingen vill ha henne. Hon har två olikfärgade ögon efter trafikolyckan då hon förlorade barnet som hon väntade med sin dåvarande pojkvän. Pojkvännen som tyckte hon var motbjudande med sina ärr och ögon efter olyckan.

River är på ungefär samma nivå och har alltid anklagat sig själv för att hans föräldrar övergav honom och hans småbröder. Så när hans flickvän Danielle blev gravid gifte han sig med henne direkt. Tyvärr var de helt fel för varandra och det slutande med en skilsmässa och nu är han ensam med sin älskade dotter Star.  Men han är helt övertygad om att han inte är gjord för förhållande.

Jag gillade verkligen den här boken och alla karaktärer. Den är mysig, rolig och väldigt lättläst. Den fick 3,5  stjärnor på Storygraph. Huset i det blommande huset är den första delen i Wishing Wood-serien. Nästa bok i serien heter Kärlek bland trädkronorna (och jag har den väntande i hyllan). Författaren heter Holly Martin och det här är den första boken jag läst av henne och den första som är översatt till svenska.

Jag fick boken i en I LAV LIT-box.

by

En smakebit på søndag: Folk som sår i snö

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Läsningen har gått sådär i veckan. Jag har DNF:at (slutat läsa) The Girls from Corona Del Mar av Rufi Thorpe, The Wallcreeper av Nell Zink och Den utstötte av Michelle Paver. Men jag har också läst Huset i det blommande trädet av Holly Martin och blev positivt överraskad av hur myckeet jag tyckte om den.

I fredags grillade vi med några kompisar i regnet, gosade med katter och spelade Uno. Det var en väldigt trevlig kväll.

Igår kom Mya, Thor och Theo hit och fikade.

Sen åkte vi till svärföräldrarna för att fika med sambons moster och kusin och hans morbror med familj och hunden Benny.

Idag har vi inget inplanerat så det borde bli en del lästid. Denna veckas smakebit kommer från Folk som sår i snö av Tina Harnesk från sidan 22:

Varje gång Kaj  besökt sin mamma under det senaste året hade han önskat att hon skulle dö. Det var inget han ens skämdes över. Möjligen förstod hans mor vad han hoppades på, och unnade honom det också, för hon avrundade alla deras samkväm med en beklagande suck genom näsan. Som om hon menade: Tyvärr inte den här gången heller. Och den hägrande feta damen nöp frökenaktigt ihop läpparna  om sin sång. Varenda eviga gång.
Det var inte det att Kaj  velat se se sin mor lida. Tvärtom unnade han henne mjuka  fjät mot den sortens fridsamma hädangång, som antagligen alla mycket sjuka människor önskar sig innerst inne. 

 

by

An Untamed State

Mireille Jameson, dotter till en välbärgad familj i Haiti och numer boende i USA, kidnappas i Port-au-Prince mot en lösesumma på 1 miljon dollar. I 13 dagar hålls hon fången medan hennes far vägrar betala och hennes man kämpar för att få henne fri. När hon äntligen släpps börjar hennes mödosamma kamp för att återvända till sitt liv.

Boken är uppdelad i två delar och i den första får vi följa Mirielle från det hon kidnappas till att hon släpps. Det är fruktansvärd läsning hur hon misshandlas, torteras och våldtas. Hur hon kämpar för att överleva men stänger av delar av sig själv. När hon till slut släpps fri vet hon knappt sitt namn, känner inte igen sin man eller kommer ihåg sin son.

Jag var så fruktansvärt arg när jag läste boken. Främst på hennes pappa som vägrar betala lösensumman av princip. Den andra delen av boken handlar om hur Mirielle försöker gå vidare, men det är nästan omöjligt på grund av hennes trauman och att hon vägrar gå till läkare eller psykolog. Hon känner sig smutsig och vill inte bli vidrörd av vare sig sitt barn eller sin man.

Jag hade svårt för Mirielle och hennes man Michaels förhållande redan innan kidnappningen. Vi får veta hur de träffades och hur de till slut blev tillsammans, förlovade sig, gifte sig och skaffade barn. De var inte speciellt bra för varandra och betedde sig väldigt underligt mot varandra. Jag tycker inte det är romantiskt med en kille som inte fattar när någon säger nej. Sen betedde hon sig som en snorunge flera gånger som att hon springer iväg (barfota i underkläderna) när han friar eller att hon åker iväg och tar in på ett hotell när hon blir gravid (utan att tala om för honom, de är gifta) och väntar på att han ska spåra henne genom hennes kreditkort. Vem gör så?

Författaren heter Roxane Gay och jag har tidigare läst Bad Feminist av henne. An Untamed State fick 3,5 stjärnor på Storygraph. Jag fick boken genom The English Bookshop’s Bookclub för nästan 10 år sedan.

Boken finns utgiven på svenska som I vilt tillstånd.

 

by

Yellowface

June Hayward and Athena Liu gick på Yale tillsammans och båda debuterade samtidigt med sina första böcker, Det var meningen att de båda skulle slå igenom men Junes bok kom inte ens i pocket medan Athena blev det nya stjärnskottet.

Nu har några år gått och medan June är mer eller mindre bortglömt så är Athena en stor  stjärna inom bokvärlden. En av hennes böcker ska till och med filmatiseras för Netflix.
June hatar Athena som fått sin framgång på hennes bekostnad (enligt June). Athenas framgång beror säkert också på att hon är har asiatiskt ursprung, och att hon får positiv särbehadlingen på grund av det, enligt June.

Otroligt nog har June och Athena kontakt och träffas några gånger om året. De träffas hemma hos Athena , dricker vin och pratar. Så bestämmer de sig för att ha en pannkaksätningtävling och Athena sätter den degiga pannkakan in halsen och dör. Alldeles innan visade hon June sitt färdigskrivna  nya mästerverk om de okända kinesiska arbetarna som var ovärderliga för de franska och engelska krigsinsatsen under första världskriget. Ingen har sett manuset eller hört talas om det så June tar det med sig när hon lämnar lägenheten efter ambulansen och polisen varit där.

June kan inte lämna Athenas manus. Det måste bli publicerat, meen n någon måste färdigställa det. Varför kan inte June göra det? Ingen behöver veta att Athena skrivit manuset, det skulle ju lika gärna kunna vara June?
Förlaget blir först överlyckliga men är oroliga över att en vit kvinna ska skriva en bok om kinesiska arbetare, det är ju inte precis en ”own-voices”. De vill att June ska ta hjälp av s.k. ”sensitivity readers” så att ingen ska ta illa upp. Men June vägrar och lyckas få en av de kritiska medarbetarna på förlaget sparkad.

June väljer också att ändra sitt författarnamn till Juniper Song som låter lite kinesiskt. Hon övertalar sig själv att hon inte gjort någt fel och trasslar in sig mer och mer i sina lögner. Hon försöker att ta sig urt Athenas skugga men snart dyker det upp bevis som kan avslöja allt. Medan June kämpar för att skydda sin hemlighet, upptäcker hon hur långt hon är beredd att gå för att behålla det hon tycker förtjänar.

Jag lyssnade på boken genom Storytel  med Helen Laser som uppläsare. Egentligen ville jag läsa den men den fanns inte på Akademibokhandeln och var slutsåld på The English Bookshop när jag var där.
Det var helt omöjligt att sluta lyssna på boken. June är verkligen en hemsk människa och det här ska väl vara någon slags satir av förlagsvärlden.
Allt byggs upp mer och mer mot slutet men så kommer det av sig på något sätt. Jag blev faktiskt lite besviken på slutet. Så istället för fem stjärnor fick den 4,5 på Storygraph.

Författaren heter R.F. Kuang och hon har tidigare skrivit Babel, The Poppy War, The Dragon Republic och The Burning God som alla är fantasy. Jag vill gärna läsa något mer av författaren.

by

De bortglömda namnens bok

Paris, 1942. Den unga Eva Traube lever ett lyckligt liv med sina föräldrar när tyska trupper plötsligt börjar samla ihop alla judar och skicka dem till arbetsläger i Polen. Eva och hennes mor lyckas fly medan fadern förs bort av nazisterna. De två kvinnorna tar sig till en liten stad nära den schweiziska gränsen i förhoppningen om att snart kunna korsa den.   

Men när motståndsrörelsen upptäcker att den konstnärliga Eva är en mycket skicklig dokumentförfalskare blir hon en värdefull tillgång. Det dröjer inte länge innan Eva i största hemlighet förfalskar id-handlingar åt hundratals barn som på så sätt kan föras i säkerhet. Tillsammans med en katolsk präst och den mystiske förfalskaren Rémy uppfinner Eva ett system för att logga barnens verkliga namn för att de ska kunna återförenas med sina föräldrar efter kriget. Genom ett intrikat kodsystem förs alla namn in i en gammal religiös bok. Men när nazisterna slutligen intar den lilla staden försvinner boken …

Jag tyckte verkligen om boken. Den bygger på verkliga händelser och verkliga personer. Det är en bok som framkallar alla slags känslor.
Evas mamma är en fruktansvärd människa. Jag förstår att hon sörjer sin man som fördes bort till ett koncentrationsläger men jag förstår inte hur hon kan anklaga sin dotter för det. Hon är hemsk hela boken.
Slutet var lite väl tillrättalagt, men det gjorde inte så mycket.
Den fick fyra stjärnor på Storygraph. Författaren heter Kristin Harmel och jag kommer att läsa  mer av henne.

Jag fick boken genom en I LAV LIT-box.

by

Bokpaket från Lavender Lit

När möjligheten att få köpa ett bokpaket från Lavender Lit till semestern dök upp så gjorde jag det direkt. Det är inte lika mycket extragrejer som i en I LAV LIT-box men så kostar den heller inte lika mycket.

Detta fanns i paket:

  • Ett fint vykort
  • Ett fint bokmärke med texten Romance Lover
  • Boken Kärlek bland trädkronorna av Holly Martin. Andra delen i serien om Wishing Wood
  • En tepåse med smaken Afternoon Blend

 

by

En smakebit på søndag: An Untamed State

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Under veckan har jag läst ut förra veckans smakbit The Wayward Bus av John Steinbeck. Jag har också läst Steg för steg av Felicia Welander och De bortglömda namnens bok av Kristin Harmel.
I onsdags var jag och badade i Lillsjön med Theo och Thor. Det var riktigt skönt.

På torsdag, fredag och lördag har vi varit på Gefle Metal Festival hela dagarna och sett en massa bra band. Det har varit superkul men ganska jobbigt för kroppen att stå så mycket på asfalt, betoggolv eller grus. det har också blivit en väldig massa steg varje dag. Så det enda som blivit läst har blivit läst på morgonen innan vi åkte till festivalen. Vi kom hem strax före ett på natten och då måste vi ju ta hand om katterna och gå och lägga oss.

Amon Amarth I väntan på Dismember

Godaste maten på festivalen. Åt vegetariskt de två första dagarna. Falafel och hummusrulle och Mac ’n’ Cheese med burrata och pesto. Gott det med men det var så salt.

Idag blir det en lugn dag. Några maskiner tvätt ska väl köras och annat småfix. Säkert blir det en del läsning också.
Denna veckas smakbit kommer från An Untamed State av Roxane Gay, från sidan 7:

The cold steel of a gun barrel dug into my skin . I froze. A voice said. ” Go easy or we kill your family. We kill everything you’ve everloved.” I did not move. The gun dug deeper and deeper. I unclenched my fingers and stood. I stared at my family. I do not love easy. I raised my hands over my head. My thighs trembled uncontrollaböy. I could not move. A hand grabbed my neck, pushing me toward a waiting vehicle. I turned to look back, a sudden calm filling me. Michael slowly raised his head. I looked at him hard, wanted him not know this was not how our story would end. He shouted my name.  The desperation in his voice made me nauseous. I mouthed I love you and he nodded. He shouted, ”I love you.” I heard him. I felt him. I watched as he tried to open his door but passed out again, his body slumping.

by

The Wayward Bus

 

Berättelsen  påbörjas i en vägkorsning i södra Kalifornien nära den mexikansk gränsen. Där driver Juan, som har sina rötter både på Irland och i Mexiko, en restaurang och en bilverkstad. Bussbolaget Greyhound kör inte längre än hit, till Rebel Corners. När passagerarna ändå vill vidare tar Juan med sig dem i sin egen skraltiga buss till nästa anhalt, San Juan de laCruz.

I romanen blir de åtta stycken i den gamla bussen, som i hällande regn kör fast ute på den leriga ödsliga vägen. I denna pressade situation tvingas människorna konfronteras med varandra, med sin ensamhet och egoism, sina drömmar, rädslor och sexuella drift. Under den polerade ytan ruvar sanningarna.

Alla karaktärer är väldigt olika och har nästan inget gemensamt med varandra. Vi får till exempel följa Mr Pritchard och hans fru som tillsammans med sin vuxna dotter Mildred ska resa till Mexico. Ex-soldaten Ernest Horton som numer är en resande försäljare och strippan Camille. I sista stund får också Juans lärling Kit som kallas ”Pimples” och Norma som arbetat som servitris på restaurangen också.

Det är väldigt mycket misogyni i boken. Beskrivningarna av kvinnorna och även hur de själva uttrycker sig. Det sker våldtäkter och när Mildred har sex med Juan (klart han är en karlakarl) så frågar hon om han inte kan tvinga henne för hon vet inte hur hon ska ta första steget fast de reda har bestämt sig för att ha sex.

Jag har läst boken på svenska som Buss på villovägar när jag gick på högstadiet. Men jag kom inte ihåg så mycket av handlingen.

Jag tycker om Steinbecks sätt att skriva och boken får fyra stjärnor på Storygraph. Jag har tidigare läst flera av författarens böcker:  Grapes of Wrath, The Winter of Our Discontent, Öster om Eden, Travels with Charley, Cannery Row, To a God Unknown, The Pastures of Heaven, Tortillia Flat, Mice and Men, The Pearl, och The Moon is Down,

by

Steg för steg

Isabelle har precis börjat som ballerina i det nya Operahuset i Stockholm, eller Norran som det också kallas. Där dansar hon tillsammans med sin tvillingbror Carl och drömmer om att stå på världens alla scener, men får ändå bara biroller.
När ledningen utlyser en audition för en ny uppsättning ser Isabelle sin chans, samtidigt som hon börjar misstänka att det är något allvarligt fel på hennes kropp. Hon försöker dölja sitt tillstånd för omgivningen, och särskilt för konkurrenten Elena och pianisten Janos med de sorgsna ögonen. 

Isabelle eller Bella som hon kallas lider av endometrios. Hon har så stora problem att hon kan svimma av smärtan och det fungerar inte så bra med att vara en prima ballerina. Den enda som vet något är hennes tvillingbror Carl.

Boken är lättläst och har potential, tyvärr så känns det inte som om den riktigt nådde fram. Felicia beter sig väldigt omoget och det gör hennes bror Carl också.
De blev föräldralösa efter föräldrarna dött i en bilolycka och har vuxit upp hos sin moster  Berit och hennes man Ulf. Vi förstår att de har haft en kall uppväxt med emotionellt frånvarande vårdandshavare. Det står beskrivet att Ulf noga antecknat hur mycket tvillingarna har kostat dem.
Berit och Ulf vill att Isabelle och Carl ska ge upp sina drömmar och istället börja arbeta på familjeföretaget SteelSwede.
Berit är också livrädd att Isabelle ska förlora förståndet och hamna på mentalsjukhus som hennes faster Elvy som var skådespelerska.

Boken fick två stjärnor på Storygraph. Det känns som en ungdomsroman men karaktärerna är för gamla för att platsa där. Historien är väldigt osannolik där allt löser sig alldeles för fint på slutet.

Jag har tidigare läst Dan före dan av författaren Felicia Welander. Boken fick jag i en I Lav Lit-box från Lavender Lit.

 

by

Sluta aldrig fly

För mer än tjugo år sedan kidnappades Patricia, arvtagare till familjen Lockwoods förmögenhet. Efter flera månader i fångenskap lyckades hon fly, men förövarna försvann utan ett spår.  

Tills nu. På en mordplats i New York upptäcks dyrbart stöldgods, bland annat en väska och tavla som tillhör familjen Lockwood. På väskan är initialerna WHL3 ingraverade, vilket leder polisen till en man med koppling till fallet.

Windsor Horne Lockwood III, eller Win som han också kallas, är en man med omåttlig rikedom, oklanderlig stil och en benägenhet att ta lagen i egna händer. Han är dessutom kusin till Patricia, och polisens fynd leder honom in i en mörk värld av hemligheter där han tvingas ta till okonventionella metoder för att skydda sina nära. 

Det här är en riktig bladvändare. Högt tempo, underhållande, spännande och ganska rolig på sina ställen.
Win är en riktigt irriterande karaktär men om tur är har han förmildrande drag också. Vem fasen svarar sin telefon ed att säga artikulera?

Boken är den första delen i en ny serie med Win som huvudkaraktär. Win har tidigare varit med i författarens andra serie Myron Bolitar där han är vän med huvudpersonen. Myron dyker också upp i den här serien.

Sluta aldrig fly fick 3,5 stjärnor på Storygraph. Jag komer att läsa vidare i serien.

Jag har tidigare läst Saknar dig, Främlingen, Sanningen, Inte utan dig, Inte ett ord och Pojken från skogen.