På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!
Det har varit en instensiv jobbvecka. Det är inte optimalt att vara sjuk veckan före skolavslutningen. I måndags packade vi (jag och eleverna) ihop deras grejer så de fick ta hem sina saker. Efter lektionstiden ställde jag iordning klassrummet inför skolavslutningen och fixade diplom till eleverna.
På tisdagen var det skolavslutningsdag! Vi började i klassrummet där eleverna fick sitta vid dukade långbord och vi spelade musikquiz och åt kladdkaka med grädde och drack saft. Sen var det aktivitetsrast ochkorvlunch innan vi ställde upp oss i en parad som tågade runt på gångvägen till Andreassalen där vi hade skolavslutning. En väldigt lyckad sådan. Sen var det sllmänt kramkalas på skolgården innan vi sa hejdå.
Klockan ett hade personalen avslutninglunch som vi fixat själva med knytkalas. Nu blev det ju så mycket mat kvar att vi fick lunch för två dagar till. Jag fick väldigt många blommor och presenter från eleverna och föräldrarna.
I onsdag jobbade jag till 16 då sambon hämtade mig. Vi skulle på studentfirande för E, våra kompisar C och J:s äldsta dotter. Vi har varit med från början så det är så kul att se hur bra det gått för henne. Vi träffade också lillasyster L som jag var lärare till i tre år.
I fredags åkte delar av mitt arbetslag upp till min kollega P:s sommarstuga i Segelvik. Vi var 11 stycken och 9 av oss sov över. Vi åt wok me grönsaker och kyckling tillagat på en murikka utomhus. Sedan lekte tre olika lekar. Den första var olika grenar som vestapling, viktkollen (fylla en plastpåse med 1,2 kg sand), boule, golvbollscurling och tumstockssliding. Mitt lag förlorade.
Sen hade O och M satt ihop en rebustävling där vi skulle försöka komma på vilken elevs namn de anspelade på. Det var musik till cokså som antingen hjälpte eller stjälpte. Det kunde vara en bild på Kjell Bergvist och en bild på vågor ) = Chelsea
Den sista tävlingen var att en fick se ett namn på en artist sen skulle du få dina lagkamrater att säga namnet genom att sjunga en sång. Varje lag fick 2 minuter. Det var väldigt roligt!
Vi hade så kul att vi inte gick och lade oss förrän 4:15… Det här var en slags sista kvällen med gänget för två från oss ska sluta. Jag kommer att förlora min kollega som skulle ha tagot över den andra blivande trean.
Igår åt vi frukost ute på altanen innan vi städade ihop och åkte tillbaka hem. När jag kom hem packade jag upp, körde tvätt och gick på en promenad.
Idag ska vi städa och jag hoppas hinna läsa en del. Jag jobbar bara tre dagar till innan jag går på semester.
Denna veckas smakebit kommer från två väldigt olika böcker Röde orm av Frans G Bengtsson och The Woman in Me av Britney Spears:
Röde Orm, från sidan 24:
I det fyrtionde året av kung Harald Blåtands herradöme, sex somrar före Jomsvikingarnas härfärd till Norge, stucko tre skepp ut från Listerlandet, med nya segel och välbemannade, och höllo söderut för att plundra bland venderna. De fördes av en hövding som hette Krok. Han var en mörklagd man, lång och skranglig och mycket stark; han hade stort anseende i bygden, ty han hade lätt att tänka ut djärva planer och brukade gyckla med folk som dret hade gått illa för och förklara hur han själv rett sig bättre i deras ställe. Själv hade han aldrig gjort mycket, utan trivdes bäst med att berätta om vad han snart tänkte göra; men nu hade han så länge eggat bygdens ungdom med tal om det byte som raska män kunde vinna på en kort färd till venderna, att manskapet kommit samman och skepp utrustats och han själv valts till hövding för färden.
The Woman in Me, från sidan 40-41:
By thirteen, I was drinking with my mom and smoking with my friends. I had my first cigarette at my one ”bad” friend’s house. All my other friends were geek’s, but this friend was popular: hrer sister was a senior and she always had the best makeup, and the guys were all over her.
She took me out to a shed and handed me my first cigarette. Even though it was just tobacco, I felt high. I remember thinking, Am I going to die? Is this feeling going to go away? When is this feeling going to go away? Once I survived my first cigarette, I immediately wanted another one.
I did a pretty good job hiding my habit from my mother, but one day she was having me drive us home from the store along the long road that led to our house – I started driving at thirteen too – when suddenly she stared sniffing the air.
”I smell smoke!” vshe said. ”Have you been smoking?”
She grabbad one of my hands off the wheel fast and pulled it to her to smell. As she did that, I lost control of the wheel, and the car spun off the road. It felt like everything was moving in low motion. I looked back and saw a littel Jamie Lynn pressed backwards into the seat: she had on a seat belt but wasn’t in a car seat. As we spun what felt like very slowly, I kept thinking, We’re gonna die. We’re gonna die. We’re gonna die.
