Etikettarkiv: En smakebit på söndag

by

En smakebit på søndag: Överlevaren

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Skönt med helg efter en låång jobbvecka. Vi hade öppet hus i tisdags och jag kom inte hem förrän vid åtta. I fredags hade vi AfterWork med jobbet på Pitchers. God mat och kul sällskap. Vi spelade Shuffle Board och det var riktigt kul.

Igår städade vi här hemma och åkte iväg med återvinningen. Det är otroligt vad mycket plats och papperskartonger det blir på kort tid. På kvällen åkte vi på födelsdagsfest hos M & E. Där bjöds vi på Tiramisu-tårta och rabarberdrink, inte samtidigt dock.

Idag ska jag leverera 50 paket nudlar som jag köpte åt brorsan och Mya på Willys. Det var något erbjudande köp 10st för 29kr. Theo och Thor är tokig i nudlar.

Denna veckas smakebit kommer från Överlevaren av Nora Roberts, från sidan 18:

Hon trodde att de höga smällarna – det lät som fyrverkerier – och skriken kom från filmen. Typiskt, nu hade hon missat en viktig scen bara för att hon tagit så lång tid på sig. Hon skyndade på stegen.
Precis innan hon nådde biosalongen slogs dörren upp. Mannen framför henne tog ett snubblande steg framåt, med panik i blicken, och föll ihop.
Blod – var det blod? Hans händer klöste mot den gröna mattan – där det röda spred sig – och stelnade sedan till.
Intryck av ljud och ljus blixtrade förbi  genom dörren, som hölls upp någon decimeter av mannens ben. Snabba explosioner, skrik. Människor, skuggor och konturer, som föll, sprang, föll.
Och sedan gestalten, mörk i mörkret, som vandrade metodiskt längs raderna.  
Simone stod kvar, som fast fastfrusen. Plötsligt såg hon gestalten vända sig om och skjuta en springande kvinna i ryggen.
Hon kunde inte andas. Hade hon kunnat ta ett andetag hade det kommit ut ett skrik. 
Delar av hjärnan vägrade att ta in det hon såg. Det kunde inte vara verklighet. Det måste vara som på film. Bara på låtsas. Men så vaknade instinkten och hon rusade därifrån, tillbaka in i toalettbåset där hon kröp ihop innanför den stängda dörren.

by

En smakebit på søndag: Wahala

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Vi har inte gjort mycket alls i helgen för jag blev förkyld i fredags. Har känt att den var på väg men det tog lång tid innan den bröt ut. Egentligen skulle vi ha umgått med E & M igår men det fick vi ju ställa in.
Men idag känner jag mig konstigt nog mycket bättre. Igår satt jag mest i soffan och läste eller kollade på booktube.
Jag har läst ut Lämna inga spår av Harlan Coben och börjat läsa Wahala av Nikki May.

Idag tänker jag bara ta det lugnt med och hoppas på att jag fortsätter känna mig okej så jag kan jobba imorgon. Det har hänt en grej i stadsdelen där jag jobbar imorse så jag skulle verkligen behöva vara på plats imorgon.

Denna veckas smakbit kommer från Wahala av Nikki May, från sidan 15:

Boo was pissed off. She slammed a mug into the dishwasher and kicked it shut. An occasional Saturday lunch with the girls wasn’t  too much to ask. Not even the whole of Saturday. God no. She wasn’t a monster, for fuck’s sake. Just a few hours. Enough time to get to Buka, catch up with her best friends – whose lives revolved around more than cooking, cleaning and ferrying – eat food she hadn’t made herself and enjoy a glass of wine. A little time-out from being mum, wife and a fucking doormat.
But no. How could Didier be expected to remember he’d been booked to look after his daughter for a few hours? How stupid of Boo to assume he might take a cursory glance at the calendar, the one she kept up to date. She’d been ridiculous to expect that much of him, not when every morning he stood in the exact same spot and asked ’Have you seen my keys?’ In front of you, moron, she didn’t say.

by

En smakebit på søndag: Solitär

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

I fredags var jag egentligen helt slut men tvingade mig själv att städa hela huset. Jag mår helt enkelt mycket bättre när allt är städat och organiserat runt mig. Efter den här sk*tveckan behöver jag avkoppling.
Vi har kollat på några avsnitt av Taskmaster och det senaste avsnittet av Carina Bergfeldt. Sedan har jag mest kollat på Booktube och läst i soffan med katterna.
Jag har läst vidare i Babel av R.F. Kuang och börjat på Solitär av Alice Oseman som handlar om Charlies storasyster Tori och var Osemans debut.
Igår var vi på Erikshjälpen och RIA- Hela människan. Jag köpte hela serien om Dunne (sju böcker) på Erikshjälpen för 175kr. De såg helt olästa ut. Sedan var vi ner på stan och sambon köpte en LP-skiva på . Jag köpte den nionde delen i Handbok för Superhjältar som hade rabatterat pris för Akademibokhandelns vänner.
Jag har ju sagt att jag inte ska köpa böcker förrän på bokrean men Dunneböckerna har jag redan läst och tänker använda i klassrummet och En ny vän (Handbok för superhjältar #9) måste jag läsa för min klass.

Denna veckans smakbok kommer från Solitär av Alice Oseman, från sidan 21:

Majoriteten av tonåringarna på Higgs är intetsägande nollor. Jag har lyckats hamna i en liten grupp med tjejer som jag tycker är ”schyssta”, men ibland känns det ändå som om jag är den enda tänkande individen, lite som huvudpersonen i ett tv-spel bland en massa datorgenererade bifigurer som bara kan utföra några få handlingar, exempelvis ”inleda meningslös konversation” och ”kramas”.

by

En smakebit på søndag: Exiles

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit riktigt kallt här i flera dagar. Tyvärr gör det att det blir kallt även inne på skolan så jag har gått runt och frusit i flera dagar. Fast jag haft ullstrumpbyxor och varit varmt klädd.
Den här veckan kom min lärarstudent ut på sin vfu (verksamhetsförlagd utbildning) och kommer att vara hos oss fram till sportlovet. Hen är på sin andra VFU hos oss och går sitt andra år på lärarutbildningen.  Det ger så mycket att vara handledare (LLU).

I helgen har jag läst och myst med katterna. Båda katterna har äntligen vågat ligga i soffan och myst på en filt jag haft över mina ben, som Lussekatten brukade göra.


Igår åkte vi på middag till svärföräldrarna där sambons morbror med familj och sambons moster också var med.
Jag har också läst ut Pageboy av Elliot Page och Resurrection Walk av Michael Connelly.

Denna veckas smakbit kommer från Exiles av Jane Harper, från sidan 1:

Think back. The signs were there. What were they?
They all asked themselves the same questions afterwards. 
How did it come to this? Could we have stopped it?
That was the key one, Aaron Falk knew. And the answer was probably yes. Even with no warnings – and there were warnings – the answer was almost always yes. A million decisions paved the road to a single act, and a single act could be derailed in any one of a million ways. But choices had been made – some conscious and considered, some less so – and all the million paths that had lain ahead, this was the one they found themselves on.
The baby was asleep when she was discovered.

by

En smakebit på søndag: Babel

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Imorgon är det dags att börja jobba igen efter julledigheten. Det är verkligen med blandade känslor. Vi får ju flytta in i den nyrenoverade delen av skolan men allt ska ju packas upp också…

Jag har i alla fall haft en skön ledighet med mycket läsning och återhämtning så förhoppningsvis är jag redo för vårterminen. Idag har vi varit på kalas och firat Thor som fyllde 8 år idag. Tänk att den lilla plutten blivit så stor.

Denna veckas smakbit kommer från Babel av R.F. Kuang som jag hittade på biblioteket förra veckan. Smakbiten kommer från sidan 3:

By the time Professor Richard Lovell found his way through Canton’s narrow alleys to the faded address in his diary, the boy was the only one in the house left alive.
The air was rank, the floors slippery. A jug of water sat full, untouched by the bed. At first the boy had been to scared of retching to drink; now he was to weak to lift the jug. He was still conscious, though he’d sunk into a drowsy, half-dreaming haze. Soon, he knew, he’f fall into deep sleep and fail to wake up. That was what had happened to his grand-parents a week ago, then his aunts a day after, and then Miss Betty, the Englishwoman, a day after.
His mother had perished that morning. He lay beside her body, watching as the blues and purples deepened across her skin. The last thing she’d said to him was his name, two syllables mouthed without breath. Her face had gone slack and uneven. Her tongue lolled out of her mouth. The boy tried to close her filmy eyes, but her lids kept sliding back open.

by

En smakebit på søndag: Nakanos secondhandbutik

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Så var det årets sita dag och årets sista smakebit! I mellandagarna har jag mest läst, städat, fixat med bloggen och kollat på booktube.
Nyår firar vi hemma bara jag , sambon och katterna. Sixten & Björne är nämligen rädda för raketer och smällare. Det blir,  stekta serranorullar med chevre till förrätt, fläskfilé med potatisgratäng till huvudrätt och vit choklad-mousse med hallonsås till efterrätt. Sen kommer vi nog kolla klart på Bosch Lagacy.

Denna veckas smakbit kommer från Nakanos secondhandbutik av Hiromi Kawakami, från sidan 35 :

När regnperioden började blev det lite lugnare för Nakanos-san. Regnet gjorde att det belv omöjligt att ställa ut äldre saker på de öppna marknaderna. Under den fuktiga årstiden var det förre som bytte bostad, vilket också ledde till färre upphämtningar.
>> Jag undrar varför det dyker upp så många saker att hämta just när folk flyttar<< frågade Takeo Nakano-san samtidigt som han drack kaffe ur en burk. 
Nakano-san stoppade ned en fimp i kaffeburken han just jade druckit ur och lade huvudet på sned. Efersom hålet på kaffebruken var litet hamnade en del aska utanför och såg ut att kunna falla ned på golvet när som helst. Även om han hade en askkopp mitt framför sig föredrig Nakano-san alltid att stoppa fimparna någon annanstans. 

by

En smakebit på søndag: Wishes Under the Willow Tree

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I onsdags gjorde jag min sista jobbdag för det här året. Jag packade in i det sista och gick från jobbet strax före fem jobbade sista dagen innan jul. Sedan har jag hunnit med att julbaka med Thor (Theo ville inte), slå in alla julklappar, läsa en massa, storstädat och skottat en massa snö.

Idag åkte vi upp till mamma och pappa och firade jul med dem och brorsan, Mya, Theo och Thor. Massa mat, godis och ris á la Malta.Vi hann spela olika spel som Vildkatten och se på tv.

Denna veckas smakbit kommer från Wishes Under the Willow Tree av Phaedra Patrick (som jag fick i adventskalendern förra året). Från sidan 13:

Benedict wondered who the girl was. He seemed to know her from somewhere. She barley reached his shoulder in height and her wet, dark dress clung to her knees, so they poked through the cotton like knobbles of tree bark. Her legs were bare and she wore battered tan leather cowboy  boots. Her arms hungby her sides, in a denim jacket at least two sizes too big for her, and the sleeves covered her fingertips. With her ears poking out through her long damp hair, her face had an impish quality. Eyebrows, bushy and set too high and angled on her forehead, gave her an air of surprise. Dangling from the end of one sleeve was a small drawstring bag, the type you get when you buy jewellery in a posh shop.
the outside light clicked off and they both stood in darkness.

by

En smakebit på søndag: Gone By Midnight

iEn smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Full fart på jobbet som vanligt och en massa packande. Nu är det bara tre jobbdagar kvar innan jag går på julledighet. Min lärarstudent gjorde sina två sista dagar av sin sista VFU på torsdag och fredag. Det är med blandade känslor vi sa hejdå. Det är så roligt hur mycket hen utvecklats sedan sin första VFU och jag kommer att sakna att arbeta med hen som redan känns som en kollega.

När jag kom hem i fredags städade vi hela huset och sedan lyssnade jag klart på 50 mil till jul av Joanna Bolouri. Tidigare under veckan lyssnade jag på En snöängel till jul av Johanna Johansson, Sara Molin och Birgitta Gunnarson.  Jag tyckte om båda böckerna.

Igår kom mamma och pappa förbi med bullar, saffransskorpor och äppelmos. Sedan följde jag med dem hem till brorsan och Mya där de skulle fira Theo som fyllt år. När han fyllde den 28 november snöade det så hemskt att de inte kunde åka ner. Sen har pojkarna varit sjuka med halsfluss och feber i omlott.

Idag får vi se vad det blir förutom en sväng till återvinningen. Jag borde slå in en ett gäng julklappar.  Sambon var kanske sugen på en skivmässa.
Denna veckas smakbit kommer från Gone by Midnight av Candice Fox, från sidan 13:

The young officers strode down the small incline towards me, and their lifted chins and smirks didn’t give me much confidence that this was a friedly visit. I turned on my heel and started walking back around the side of the house.
”Hold up, Conkaffey!”
I went straight to my phone, which I’d left on the cane lounge on the porch. Celine ran over to the officers and did a tight circle of them, sniffing and barking good-naturedly.
I picked up my phone and typed a quick message to Amanda. Three letters.
SOS.
I knew it was all I had time for. And I was right. In seconds the two officers were boxing me in against the wall of the porch. 
”Ted Conkaffey?” snapped one of the officers, a square-headed guy with tattoos poking up from his collar, and a name badge that read Frisp.
”You know who I am,” I said.
”We’re here to escort you to Cairns. Please hand me that phone and do not resist arrest.”
This was my nightmare.

by

En smakebit på søndag: Paradiset

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Idag blev jag sen med smakbiten eftersom min laptop bestämde sig för att kasta in handduken. Så nu skriver jag istället på sambons stationära dator. Tycker inte om att skriva på ett sånt här tangentbord. Han har den både som jobbdator och speldator.

Jag var hemma sjuk måndag och tisdag men sen jobbade jag resten av veckan. Kan inte påstå att jag var på topp men det gick. I fredags hade vi Nobellunch med hela F-3. Det gick jättebra! Eleverna var så nöjda att bli serverade hamburgare med chips och cola.

Igår var jag mer eller mindre däckad och låg mest i sängen och läste. Jag läste Twisted Lies och slösurfade lite.

Öppna fotot

Men idag var jag piggare. Så vi började städa hela huset men så gick strömmen i ca 20 minuter. Tur att den kom tillbaka för svärföräldrarna skulle komma hit på fika. Nu hann vi städa och jag hann också göra en äppelkaka.
Sedan gick jag till Lillsjön där det var marschaller tända runt hela sjön och tomtemor var där också. Mya, Theo och Thor var också där. Theo har varit sjuk i halsfluss och går på penicillin så det var första gången på en vecka som han varit ut.

Öppna fotot

Öppna fotot

Öppna fotot

Denna veckas smakbit kommer från Paradiset av Abdulrazak Gurnah, från sidan 7:

Öppna fotot

Först pojken. Han hette Yusuf, och under sitt tolfte levnadsår lämnade han plötsligt sitt hem. Han mindes att det var under torrtiden, när varje dag var likadan som den förra. Blommorna slog oväntat ut och vissnade igen. Märkliga insekter kilade fram under stenar och pinades till döds i det brännande solskenet. Solen fick träden i fjärran att darra i luften och husen att skälva och kippa efter andan. Dammoln steg upp vid varje klampande steg, och en kärv stillhet rådde under dagtid. Skarpt avgränsande ögonblick som dessa såg han framför sig från den tiden.

 

 

 

by

En smakebit på søndag: The Merry Christmas Project

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag var helt slut efter den här jobbveckan. Det har varit väldigt mycket att göra och planera inför flytten (på jobbet) som sker under mellandagarna. Det svåra är att vi ska packa ihop allt medan vi fortfarande har verksamhet hela vägen fram.
Jag har jobbat sent hela veckan och känner att jag ändå inte hinner med allt.

I frdags köpte vi med oss pizza hem när sambon hämtade mig på jobbet och sedan kollade vi på Ariel Bissett när hon renoverade sitt hus. Resten av kvällen läste jag först ut The Atlas Six av Olivie Blake och lyssnade klart på Ett delikat mörker av Christoffer Holst. Sedan läste jag också ut Pestblommor av Mats Strandberg (förra veckans smakbit) innan jag somnade.

Igår gjorde jag saffransplättar av färdig risgrynsgröt. Sen åt jag dem med vaniljkvarg och bär. Det var riktigt gott.
Sedan var vi tvungna att gå ut och skotta gården eftersom det kom ca 2 dm snö igår. När det var gjort åkte vi och köpte en till snösläde.
På kvällen var vi hem till E & M på middag och spelkväll.

Recept på saffransplättar:

500g risgrynsgröt (en korv)
2 ägg
0,75 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
1 paket saffran

Blanda ihop allt och stek i smör.  Serveras med vaniljkvarg eller vaniljkeso och bär.

Idag har jag inga planer förutom att läsa. Behöver ladda batterierna inför veckan.
Denna veckas smakbit är The Merry Christmas Project av Cathy Bramley från sidan 1:

24 August
It was a glorious summer’s day. Even high up in the Derbyshire Dales, the air was warm and sweet. The smell of ferns and flowers on the hillside and blackberries growing wild among the hedgerows was divine. Daniel and I were hiking for the first time, and I felt on top of the world.
With a surge of effort, I reached the summit of WysedalePeak only a second or two behind my much fitter boyfriend. Daniel was fit in all senses of the word. He was handsome, with pale blond hair, blue eyes and on his days off, like today, a smattering of golden stubble. He was lean and lithe too, thanks to his daily run. I admired his self-discipline. I tried to do a twenty-minute online workout in the mornings but invariably I ended up watching it instead, while getting dressed and hunting down a matching pair of trainers.