Etikettarkiv: En smakebit på söndag

by

Smakebit på søndag: The Night Fire

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Nu har jag gått på semester! Så skönt efter den här våren med sjukskrivna kollegor (ej p.g.a Covid-19), extra planering för andra klasser, packning, flytt och omorganisation på skolan + allt med Covid-19.

Men nu är det semester och jag ska inte tillbaka till skolan förrän den 13:e augusti. I torsdags var min sista jobbdag och på kvällen var jag hem till brorsan och Mya. Det var jättevarmt ute. Riktigt sommarväder.

På midsommarafton var vi bara hemma med Lussekatten. Jag läste ut förra veckans smakbit Mr Loverman av Bernardine Evaristo. Det blev ingen traditionell midsommarmat utan vi åt champinjon och parmesanpasta. Gött! Sedan kollade vi på No More Fucks to Give med Mia Skäringer som finns på Netflix. Så jäkla bra! Kolla på den om ni inte gjort det!

Igår gjorde jag inte mycket alls. Jag kollade på booktube och satt sedan mest och löste sudoku medan jag lyssnade på So You Want to Talk About Race av Ijeoma Oluo. Den finns på Storytel och är informativ, hemsk, rolig och riktigt riktigt bra.

Idag vet jag inte riktigt vad vi har för planer. Kanske blir det en promenad men säkert blir det läsning för mig. Jag planerar också att göra några inlägg till bloggen.

Denna veckas smakbit kommer från The Night Fire av Michael Connelly. Boken är den tredje delen i Ballard & Bosch-serien. Från sidan 11:

Ballard studied what she could see of the remains with an unflinching eye. The smell of kerosene mixed with that of burned flesh was overpowering this close, but she stood her ground. She was in charge of the scene until the fire experts arrived. It tightly shrouded the body in places where the fire had not completely burned through. The body seemed to be in repose and she wondered how he could have slept through it. She also knew that toxicity would determine his alcohol and drug level. Maybe he never felt a thing.

 

by

Smakebit på søndag: The Right Swipe

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers

Den senaste veckan har varit väldigt intensiv på jobbet med i och med att det snart är slut på terminen och att vi ska göra en stor omorganisation på skolan. Det packas och flyttas möbler samtidigt som vi har vanlig undervisning och så ska det utvärderas och allt annat.

Så jag har mest tagit det lugnt i helgen och försökt att varva ner. Det har gått sådär..  Jag har städat hela huset (med sambons hjälp) och kört en massa tvätt. Men igår hann jag lyssna på en hel ljudbok, The Right Swipe av Alisha Rai. Sambon och jag har också kollat på The Spy Who Dumped Me Me med Mila Kunis, Kate McKinnon och Sam Heughan. Så rolig film!

Idag tänker jag skriva några inlägg till bloggen och kanske kolla på någon tv-serie. Vi har sett några avsnitt av en serie som heter Upload som är både smårolig och otäck:

Denna veckas smakbit kommer från The Right Swipe som lyssnade klart på igår. Eftersom jag har lyssnat på boken så jhar jag inte något exakt sidnummer så jag tar min smakbit  från början av boken.

Boken handlar om Rhiannon som har en egen dating site, Crush, men hon vill köpa en av de största siterna Match Maker. Problemet är att de vill också hans om äger Swipe som är Rhiannons gamla chef och ex som tvingade henne att lämna bolaget när hon ville avsluta förhållandet. Dessutom visar det sig att Samson,  killen som hade ett one night stand med och som sedan ghostade henne fast de hade bestämt att de skulle ses igen, är ägaren till Match Makers ”brorson”. Naturligtvis måste ta ha med varandra att göra igen.

39863092. sy475

Wait, wait!
Lots of men are named Samson.
Lots of men who are built like line backers are named Samson.
Lots of men who are built like and look exactly like the man whose face is on the screen now are named Samson.
Lots of men who are built like line backers and look exactly like the man who face is on the screen now, the face of the man who kissed you one night three months ago under a moonlit sky whose name was also Samson, are named Samson.
Oh fuck!! No that was taking the train to coincident land a little to far. Rhee scanned the smiling headshot on the giant sceen hoping to find some way to differentiate this Samson from the Samson she had met on a beach more than a thousand miles away from here.

 

by

Smakebit på søndag: Bones of the Hills

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en helg med mer umgänge än vanligt. Igår var jag hem till brorsan och Mya där jag blev bjuden på grillat. Vi satt ute på altanen och det var riktigt varmt och soligt. Sedan var jag ut i skogen med Theo och Thor en sväng, sambon var också med. Sedan blev vi bjudna på rabarberpaj.

Men jag har också hunnit läsa ut Lords of the Bow och det var verkligen på tiden. Började ju läsa den 9:e maj, men sedan kom en massa andra böcker emellan.

Idag var vi på morsdagsfika hos sambons mamma. Ute naturligtvis på avstånd.

Denna veckas smakbit kommer från den tredje delen i Conn Igguldens Conguerorserie om Genghis Khan, Bones of the Hills. Från sidan 7:

Tsubodai was a general to the great khan and it showed in the way he held himself. His armour of iron scales over leather was well-worn, with holes and rust in many places. His helmet was marked where it had saved his life more than once. All his equipment was battered, but the man himself remained as hard and unforgiving as winter earth.

by

Smakebit på søndag: Rött, vitt och kungligt blått

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit långledigt för mig i och med Kristihimmelfärds och klämdagen. Inte har jag väl gjort så mycket på dessa dagar förutom att läsa och kolla på några tv-serier. Vi har nu sett klart Bosch (får vänta på att nästa säsong kommer) så nu måste vi hitta någon annan serie att titta på.
Böckerna jag har läst är Bokhandeln för ensamma hjärtan, Wicked Bite och mer än hälften av Morfars hemlighet (Dexter Olsson Adventures #1).

Idag ska vi ha träff med Vampyrbokcirkeln på Facebook 19.30. Då ska vi ha läst Wicked Bite och sett avsnitt avsnitt 5-10 av V-Wars. Så jag har kollat på dem igår medan jag skrev en massa inlägg till bloggen. De första 4 avsnitten i serien var ganska okej. sedan kom några sämre (skrattretande<) avsnitt innan det blev bättre på slutet. Men tyvärr är serien nedlagd så den förblir oavslutad.
Jag hoppas också hinna ut på en promenad innan regnet kommer igen. Säkert blir det några maskiner tvätt och lite städning också.

Denna veckas smakbit kommer från Rött, vitt och kungligt blått av Casey McQuiston, från sidan 4:

På taket till Vita huset, undangömt i ena hörnet av den storaterassen, finns en liten bit lös träpanel i kanten av det inglasade uterum. Om man knackar på den precis rätt  kan man lossa den tillräckligt mycket för att se ett meddelande där under, inpräntat med spetsen av en nyckel eller kanske en stulen brevkniv från den västra flygeln.
I presidentfamiljernas hemliga historia – ett slags trångsynt skvallerkvarn som med livet som insats svurits till diskretion om det mesta – finns inget exakt svar på vem som har skrivit det. Det enda man tycks säker på är att bara en presidentson eller -dotter vore våghalsig nog att vanställa Vita huset. Vissa svär att det var Jack Ford, med sina Hendrix-album och sitt tvåvåningsrum med utgång direkt till taket för sena rökpauser. Andra påstår att det var Luci Johnson med sitt breda hårband. Men det spelar ingen roll. Orden står kvar, ett hemligt mantra för de som är rådiga nog att hitta dem.

 

by

Smakebit på søndag: Perfekt väder för lidande

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags fyllde sambon år. Vi firade här hemma med att bli bjudna på mat från Aktern & Fören av Mya och brorsan. Theo och Thor plingade på dörren och överlämnade maten. Jag hann inte få något kort på dem för de var så snabba tillbaka till bilen för de skulle köpa pizza till dem efteråt.

Igår var vi in till stan en sväng. Jag köpte på mig lite ny handsprit, en ny bok och en försenad födelsedagspresent till sambon. Annars var vi bara hemma och jag satt och läste en massa barnböcker. Det pågår en readathon/läs-a-lot somheter Believeathon där en ska läsa barnböcker (helst i åldersgruppen 9-12 år). Det är en massa utmaningar också. Böckerna jag läste var samlingsvolymen Jakten på Jack av Martin Olczak & Anna Sandler och Spådomen om Jack av samma författare. Jag hann också med att läsa Bortförda och Järnrosen som är del 1 och 2 i Imperiets arvingar av Oskar Källner & Karl Johnsson.

Idag ska jag till brorsan en sväng. Han fyller år på måndag och mamma och pappa kommer ner över dagen. Det blir att fira på avstånd utomhus. Sedan tänkte jag hinnamed att skriva lite omdömen och förbereda mig för jobbveckan. Jag ska ha en hög utvecklingssamtal via telefon. Får se hur det går.

Denna veckas smakbit kommer från ännu en barn-/ungdomsbok Perfekt väder för lidande av Åsa Asptjärn. Jag läser på min Storytel Reader och sidnumreringen är annorlunda än i den fysiska boken. Bims stora idol som hon dyrkar är david Dovrâk. Så träffar sin mammas nya kille för första gången. Från s 27:

Jag har svårt för fötter i allmänhet och på vuxna män i synnerhet. Mannen, som är på gränsen till overkligt lik David Dovrâk, vars röst i detta nu dånar i mitt högra öra, står med sina nakna fötter fastklibbade mot trägolvet i mitt rum. Jag stirrar på fötterna i några sekunder innan blicken långsamt söker sig till hans ansikte igen. Likadan näsa som David, med en bula mitt på, som han fick när han var full en natt. han sjöng om det i Faller och rullar. Eller David fick sin då. Likadant hår, kanske ljusare, definitivt kortare.
”Hej, jag heter David”

by

Smakebit på søndag: Redemption Point

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Första veckan tillbaka på jobbet efter  påsklovet var intensiv som vanligt. Nu är nästan alla barn tillbaka i skolan igen. All undervisning ska fungera trots att vi ska hålla avstånd och det ska tvättas händer hela tiden. Barn är barn så de glömmer ju hela tiden och måste påminnas. Att hålla 2 meters avstånd hela tiden är en omöjlighet.

Igår var jag till brorsan och Mya igen. Mamma och pappa hade åkt ner också och vi fikade och grillade. Så jag var alltså utomhus i flera timmar. I solen var det varmt och skönt, men när den gick i moln var det betydligt kallare.

Jag har läst ut förra veckans smakbit Restore Me och fortsatt i serien. Tur att de finns att läsa genom Storytel. Så jag har även läst yt Defy Me och börjat på den sjätte och avslutande delen Imagine Me som jag hoppas hinna läsa ut idag. Men denna veckas smakbit kommer från en bok som jag påbörjade förra veckan; Redemption Point av Candice Fox, från sidan 55:

Det börjar alltid med en osäker min. Eller att de lägger huvudet på sned och snörper på munnen. Fortsätter stirra, även när jag tittar bort. Jag känner deras blickar, känner att de studerar näsan, käkens form under skägget, den stora handen som jag lutar mot pannan i ett försök att hindra dem från att bläddra vidare i minnet tills de hittar mitt ansikte och kommer på var de har sett det. På nyheterna, i tidningarna, på nätet, i någons Facebook-flöde. Eller kanske på samtliga ställen.

by

Smakebit på søndag: Restore Me

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Jag har haft påsklov under veckan som gått och har tillbringat den mesta tiden här hemma förutom besök till affären och ett till biblioteket. I torsdags var jag hem till brorsan och Mya och lekt med Theo och Thor ute. Sen satt vi ute på deras altan och fikade. På avstånd naturligtvis.


Annars har jag mest fixat med bloggen och läst.

Jag håller just nu på att  läsa både Redemption Point av Candice Fox (den är jättebra) och Restore Me av Tahereh Mafi som är den fjärde i Shatter Me-serien. Denna veckas smakbit kommer från Restore Me, s 21 :

I’m having breakfast by myself this morning ’ alone, but not lonely.
The breaffast room is full of familiar faces, all of us catching up on something: sleep; work; half-finished conversations. Energy levels in here are always dependent on the amount of caffeine we’ve had, and right now, things are still pretty quiet,

by

Smakebit på søndag: Spår efter dig

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I torsdags gick jag på påsklov. Det har jag firat med att läsa och tv-serietittande. Jag är ju med i Mias Påskutmaning 2020 som pågår mellan 9-13/4.  Jag och sambon har börjat kolla på Bosch igen. Vi fick se om första säsongen för vi kom inte riktigt ihåg den och nu är vi strax färdiga med säsong två. Vi började att kolla på den i torsdags. Så  mycket Bosch har det blivit.

Igår var vi och hämtade våra matkassar som vi beställt från Ica Maxi och så tog vi en promenad i blåsten. Annars höll vi oss här hemma. Middagen blev rester från i fredags då vi hade gjort kikärtspasta med citron och ricotta. Mums!

Idag blåser det storm här fast det är soligt. Vi får se om jag tar mig ut på en promenad eller om jag stannar kvar i soffa med min bok och Lussekatten. Vi lyxde till det med en rejäl brunch idag. Amerikanska pannkakor med lönnsirap och mandelspån, scones, stekt bacon och äggröra. Så gott! Nu kommer det dröja länge innan jag blir hungrig. Planen är att vi ska göra köttfärslimpa med vitlöksost och klyftpotatis.

Denna veckas smakbit kommer från Spåren efter dig av Katherine Webb. Från sidan 9:

Ett ensamt flygplan flög förbi i närheten av Sham Castle en bit österut och lämnade efter sig ett glimmande ljussken: lysgranater som dalade med långsam elegans. Frances avvaktade, och mycket riktigt satte flyglarmets sirener snart i gång nere i staden. De första planen flög oftast förbi mellan klockan elva och tolv på natten. Frances insåg med ett ryck att timmarna måste ha gått medan hon satt och tänkte.

by

Smakebit på søndag: 10 Blind Dates

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I helgen har vi hållt oss hemma som rekommenderas. De enda gångerna vi varit ut är när vi gått på en promenad och igår när vi handlade. Vi hade shoppat online och fick hämta våra kassar på Ica. Men vi åkte till Coop ändå och köpt toapapper (de hade slut på vår sort på Ica) och köpte sköljmedel och rengöringsmedel som vi glömt att lägga in i vår beställning.
Sambon var ut en sväng till på kvällen för att hämta maten vi hade beställt från en indisk restaurang. Palak Paner är så gott!

Jag har i alla fall äntligen läst ut Världens vinter av Ken Follett som var förra veckas smakebit.  Det är ju en riktig tegelsten på 862 sidor i inbunden form. Tung var den också att hålla i.

Denna veckas smakbit kommer från 10 Blind Dates av Ashley Elston, som jag precis börjat läsa.  Från s 9:

The crowd at Matt´s is bigger than I expected. Today was the last day of school before the holiday break, and it looks like everyone is ready to celebrate. There must be a million lights strung over his house and the bushes and trees. Really, there are lights covering anything that stayed still too long.
Most people are in T-shirts and shorts, and even with all of the decorations it’s hard to feel festive. Does’t really feel like winter break when you’re swatting mosquitoes. Stupid Louisiana weather.

 

by

Smakebit på søndag: Mörk och helig natt

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I helgen har jag/vi mest hållt oss hemma. Igår var sambon en sväng till Uppsala med en kompis som skulle köpa ett nytt högtalarsystem. Jag stannade hemma och gick sedan hem till brorsan och Mya. Vi gick ut i skogen med Theo och Thor som ville till en lekplats som finns där.

På kvällen käkade jag och sambon tacopaj och sedan tillbringades kvällen i soffan med Lussekatten och jag läste ur förra veckans smakbitet Sugar som inte är utläst än.

Idag har det inte hänt så mycket alls. Jag fortsätter med läsningen av Sugar som jag tänker få utläst idag. Men jag har en annan smakebit åt er från Mörk och stilla natt  av Michael Connelly som jag har lyssnat på i veckan. Jag siktar på att läsa ut den också idag. Från sidan 158 (av 443, om jag läser på iPaden):

Ballard stod redan och höll i polisbrickan när dörren öppnades. Mannen som stod där såg bekymrad ut men inte förvånad. Han bar träningskläder och hade ena handen i midjefickan på den ärmlösa luvtröjan. Ballard såg direkt att han gillade att stoppa i sig olika kemikalier. Hans tjocka överarmar, tydliga blodådror på halsen och stirriga blick tydde på anabola. Han hade brunt bakåtslickat hår. De gröna ögonen var glansiga. Han var kortare än Ballard men vägde antagligen dubbelt så mycket.