Etikettarkiv: Betraktninger – tanker om bøker

by

En smakebit på søndag: Go Tell the Bees That I Am Gone

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Jag har varit ledig hela veckan och det har varit så skönt. Jag har bara varit hemma och tagit det lugnt. Jag har läst en del som Kvinna saknad av Mary Kubica. På torsdag den 11 april  jag ska vara med i Lavender Lits bokcirkel om boken som Johanna Lundin ska hålla i.
Jag har också läst den, fjärde delen i Earth’s Children-serien av Jean M. Auel. Jag har läst böckerna på svenska för en massa år sedan men ville läsa om dem på engelska.
När jag hade läst ut den så började jag läsa Go Tell the Bees That I Am Gone av Diana Gabaldon igen. Jag hade läst 316 sidor av den men hade inte läst något sedan i juni förra året.Men nu har jag läst mer än 500 sidor till (den är 1345 sidor lång).

Idag har vi inga planer förutom att städa och jag ska fixa lite till jobbet.

Denna veckas smakebit kommer från Tell the Bees That I Am Gone, från sidan 566:

I was startled from a solid sleep by Jamie exploding out of bed beside me. This wasn’t an uncommon occurence, but as usual, it left me sitting bolt upright amid the quilts, dry-mouthed and completely dazed, heart  hammering like a drill press.
He was already down the stairs; I heard the thump of his bare feet on the last few treads – and above the sound, frenzied pounding on the front door.
I shook my head violently and flung off the covers. Him or me? was the first coherent thought that formed out of the fog drifting through my brain. Night alarms like this might be news of violence or misadventure, and sometimes of a nature that required all hands, like a house fire or someone having unexpectedly met with a hungry panther at a spring. More often, though…
I heard Jamies voice, and the panic left me. It was low, questioning, with a  cadence that meant he soothing someone. Someone else was talking, in high-pitched agitation, but it wasn’t the sound of disaster. 
Me, then. Childbirth or accident?

by

En smakebit på søndag: Kvinna saknad

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Jag har deltagit i Mias bokhörnas Påskutmaning 2024. Readathonet började klockan 06.00 på skärtorsdagen och slutar på annandag påsk 23:59. I torsdags jobbade jag hela dagen. Men så fort jag kom hem från jobbet började jag läsa Ett otänkbart öde av Simona Ahrnsted.
I fredags blev det storstädning inna jag gick hem till brorsan och spelade fotboll med Theo och Thor.
Jag läste ut boken på kvällen.

Igår läste jag Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise av Colleen Oakley. på eftermiddagen åkte vi till Köpis. Jag gick på Ugglans bokhandel där de hade halva piset på reaböckerna. Så jag köpte 3 böcker för 104 kr.

Sedan var vi på middag hos svärföräldrarna.  Ugnsgrillad kyckling med potatisklyftor och Cafe de Paris-smör. Sen blev det friterad ost med hjortron-sylt till efterrätt och sedan kaffe med persikokaka.
Jag läste ut Den mestadels sanna historien om Tanner och Louise innan jag somnade.

Idag ska vi åka upp till mina föräldrar på påskmiddag. Denna veckas smakebit kommer från Kvinna saknad av Mary Kubica, från  sidan 15:

Jag hör fotsteg. De rör sig på golvet ovanför mitt huvud. Mina ögon följer ljudet, men det finns inget att se för det är bara fotsteg. Det spelar ingen roll, för ljudet av dem är tillräckligt för att få mitt hjärta att bulta, mina ben att darra och något i min hals att dunka som ett hjärtslag. 
Det är kvinnan som kommer, jag vet det, för hon är barfota medan mannen alltid har skor. Hennes fotsteg är något lättareän hans. De dunsar inte mot golvet som mannens gör. Hans fotsteg är dova och ljudliga, som åskmuller på natten.
Mannen är också där uppenu, för jag hör kvinnan prata  med honom. Jag hör hennes fula, vresiga röst som säger att det är dags att gå ner med mat. Hon säger det som om hon är irriterad över det, eller över något som jag har gjort, fast jag inte kan komma på vad det skulle vara.
Jag hör dörren längst upp i trappan låses upp. Den flyger upp och släpper in en strimma ljus som får det att svida i mina ögon. Jag kisar, ser henne stå där i sin fula morgonrock och sina fula tofflor, ser hennes knotiga knän och spinkiga ben fulla med blå vener. Håret är rufsigt. Hon ser ilsken ut. Hon är sur för att hon måste utfodra Gus och mig. 

by

En smakebit på søndag: Samtycket

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en tuff vecka på jobbet på flera sätt. Tre kollegor kommer att bli omplacerade på grund av neddragningar. Jag förstår inte hur det ska fungera nästa läsår.
En ljuspunkt är att jag är klar med alla utvecklingssamtal.

I fredags åkte vi upp till Söderhamn direkt efter jobbet för jag skulle hämta mina nya glasögon på Synsam. Jag ska testa ett abbonnemang och får två par glasögon och ett par solglasögon med styrka.
Så här ser de ut:

Sedan åkte vi hem till mamma och pappa och åt lövbiffsrullader med kokt potatis och sallad. Brorsan och Mya lämnade av Theo och Thor för de skulle vidare.

Igår åkte vi in till stan en sväng och sedan tog vi en prommenad. Jag läste ut Botanikern av M.W. Craven och sedan åt vi risotto och drack vin medan vi kollade på Living Single.

Idag har vi  inga planer. Jag tänker fixa med bloggen och läsa.

Denna veckas smakebit kommer från Samtycket av Vanessa Springora (som jag köpte på förra årets bokrea). Från sidan 36:

När jag väl har nappat på krokem försitter G inte en minut. Han håller utkik efter mig på gatan, avpatrullerar mina kvarter, försöker se till att vi möts som av en händelse, vilket också sker. Vi växlar några ord innan jag fortsätter vidare, bedövad av kärlek. Jag vänjer mig gradvis vid tanken att jag när som helst kan stöta på honom, med följd att jag omges av hans osynliga närvaro både på min väg till skolan och  hem, när jag ska iväg och handla eller är uye med mina kamrater. En dag stämmer han träff med mig per brev. Per telefon är för farligt, skriver han, det kan ju vara min mor som svarar om han ringer.

by

En smakebit på søndag: Kindred

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I fredags hade vi fest med jobbet. En kollegas 65-årsdag och pensionering skulle firas och hade blivit uppskjuten hela hösten på grund av olika anledningar. Nu var det äntligen dags!
Vi hade delat upp vad alla skulle bidra med till maten och vår festkommitté gjorde olika aktiviteter och lekar.
Tre andra kollegor som fyllt jämnt (30-, 40 och 50-år) blev också firade och 40 och 50-åringen fick tävla med varandra. De fick bara poäng om de svarade lika.
En mycket lyckad kväll med många skratt, dans och god mat.

Igår vägrade jag att gå ut för det var snöstorm. Så istället kollade jag på Oscarsgalan och sedan läste äntligen ut My Policeman av Bethan Roberts som jag läst under hela veckan. Vi kollade också klart på första säsongen av Living Single.

Idag ska vi städa, köra lite tvätt, göra cannelloni och annat småfix här hemma. Jag hoppas hinna läsa lite också så klart.

Denna veckas smakebit kommer från Kindred av Octavia Butler, från sidan 1:

I lost an arm on my last trip home. My left arm.
And I lost about a year of my life and much of the comfort and security I had not valued until it was gone. When the police released Kevin, he came to the hospital and stayed with me so that I would know I hadn’t lost him too.
But before he came to me, I had to convince the police that he did not belong in jail. That took time.The police were shadows who appeared intermittently at my bedside to ask med questions I had to struggle to understand.
´How did you hurt your arm?´they asked. ´Who hurt you?´ My attention was captured by the word they used: hurt. As though I’d scratched my arm. Didn’t they think I knew it was gone?

by

En smakebit på søndag: All the Sinners Bleed

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Vi hade väldigt stor sjukfrånvaro bland personalen den här veckan så det var väldigt skönt med helg.
Under veckan har jag inte gjort mycket alls, orken har inte funnits. Förutom att vi fick skotta en massa i tisdags.  Men i torsdags var Thor här medan Theo var på fotbollsträning.

I fredags städade vi hela huset och körde en massa tvätt. Vi kollade på TaskMaster, är på senaste säsongen nu.
Igår kom T, N och M hit och vi fikade och spelade Joking Hazard. Sen åkte T hem men N och M stannade några timmar till och vi spelade Cards Against Humanity. Väldigt roligt!

När sambon skjutsat hem dem åt vi hemmagjord pizza på libabröd med chevre, parmaskinka, riven ost, ruccola och honung. Mums!
Sedan fortsatte jag läsa All the Sinners Bleed av S.A. Cosby.

Idag tänker jag bara vara hemma och ta det lugnt. Det blir nog en sväng till affären för det är friluftsdag på jobbet imorgon.

Denna veckas smakbit kommer från All the Sinners Bleed av S.A. Cosby från sidan 12:

There is a sense of chaos that can seem to move with its own order. When a chaotic situation become rote, there are certain patterns that emerge from repetition.
As Titus came screaming into the parking lot of Jefferson Davis High on two wheels, he observed these distinct behaviors as they unfolded like an origami sculpture moving in reverse,
Student and teachers were pouring out from every point of egress of the huge brick building. They were running out the front door. They were slipping out the side doors. They were jumping from the windows. Some had slipped out the back through a metal roll-up door that was the exit and entrance of Mr. Herndon’s auto mechanics door. The tide of students and teachers poured past and around his car like a river passing over and around a stone. Their faces were etchings from a Francis Bacon painting, shadowed by a memory that ten years from now would make them burst into tears at a baby shower, in the middle of the grocery store, after watching a commercial for an exercise bike.
This was the first part of the chaos of this particular type of event.
The unrelenting atavistic panic that sprang forth from the deep recesses of the animal part of our brains. Fight or flight went from an abstract concept in health class to a necessary component of survival.

 

by

En smakebit på søndag: Överlevaren

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Skönt med helg efter en låång jobbvecka. Vi hade öppet hus i tisdags och jag kom inte hem förrän vid åtta. I fredags hade vi AfterWork med jobbet på Pitchers. God mat och kul sällskap. Vi spelade Shuffle Board och det var riktigt kul.

Igår städade vi här hemma och åkte iväg med återvinningen. Det är otroligt vad mycket plats och papperskartonger det blir på kort tid. På kvällen åkte vi på födelsdagsfest hos M & E. Där bjöds vi på Tiramisu-tårta och rabarberdrink, inte samtidigt dock.

Idag ska jag leverera 50 paket nudlar som jag köpte åt brorsan och Mya på Willys. Det var något erbjudande köp 10st för 29kr. Theo och Thor är tokig i nudlar.

Denna veckas smakebit kommer från Överlevaren av Nora Roberts, från sidan 18:

Hon trodde att de höga smällarna – det lät som fyrverkerier – och skriken kom från filmen. Typiskt, nu hade hon missat en viktig scen bara för att hon tagit så lång tid på sig. Hon skyndade på stegen.
Precis innan hon nådde biosalongen slogs dörren upp. Mannen framför henne tog ett snubblande steg framåt, med panik i blicken, och föll ihop.
Blod – var det blod? Hans händer klöste mot den gröna mattan – där det röda spred sig – och stelnade sedan till.
Intryck av ljud och ljus blixtrade förbi  genom dörren, som hölls upp någon decimeter av mannens ben. Snabba explosioner, skrik. Människor, skuggor och konturer, som föll, sprang, föll.
Och sedan gestalten, mörk i mörkret, som vandrade metodiskt längs raderna.  
Simone stod kvar, som fast fastfrusen. Plötsligt såg hon gestalten vända sig om och skjuta en springande kvinna i ryggen.
Hon kunde inte andas. Hade hon kunnat ta ett andetag hade det kommit ut ett skrik. 
Delar av hjärnan vägrade att ta in det hon såg. Det kunde inte vara verklighet. Det måste vara som på film. Bara på låtsas. Men så vaknade instinkten och hon rusade därifrån, tillbaka in i toalettbåset där hon kröp ihop innanför den stängda dörren.

by

En smakebit på søndag: Wahala

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Vi har inte gjort mycket alls i helgen för jag blev förkyld i fredags. Har känt att den var på väg men det tog lång tid innan den bröt ut. Egentligen skulle vi ha umgått med E & M igår men det fick vi ju ställa in.
Men idag känner jag mig konstigt nog mycket bättre. Igår satt jag mest i soffan och läste eller kollade på booktube.
Jag har läst ut Lämna inga spår av Harlan Coben och börjat läsa Wahala av Nikki May.

Idag tänker jag bara ta det lugnt med och hoppas på att jag fortsätter känna mig okej så jag kan jobba imorgon. Det har hänt en grej i stadsdelen där jag jobbar imorse så jag skulle verkligen behöva vara på plats imorgon.

Denna veckas smakbit kommer från Wahala av Nikki May, från sidan 15:

Boo was pissed off. She slammed a mug into the dishwasher and kicked it shut. An occasional Saturday lunch with the girls wasn’t  too much to ask. Not even the whole of Saturday. God no. She wasn’t a monster, for fuck’s sake. Just a few hours. Enough time to get to Buka, catch up with her best friends – whose lives revolved around more than cooking, cleaning and ferrying – eat food she hadn’t made herself and enjoy a glass of wine. A little time-out from being mum, wife and a fucking doormat.
But no. How could Didier be expected to remember he’d been booked to look after his daughter for a few hours? How stupid of Boo to assume he might take a cursory glance at the calendar, the one she kept up to date. She’d been ridiculous to expect that much of him, not when every morning he stood in the exact same spot and asked ’Have you seen my keys?’ In front of you, moron, she didn’t say.

by

En smakebit på søndag: Solitär

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

I fredags var jag egentligen helt slut men tvingade mig själv att städa hela huset. Jag mår helt enkelt mycket bättre när allt är städat och organiserat runt mig. Efter den här sk*tveckan behöver jag avkoppling.
Vi har kollat på några avsnitt av Taskmaster och det senaste avsnittet av Carina Bergfeldt. Sedan har jag mest kollat på Booktube och läst i soffan med katterna.
Jag har läst vidare i Babel av R.F. Kuang och börjat på Solitär av Alice Oseman som handlar om Charlies storasyster Tori och var Osemans debut.
Igår var vi på Erikshjälpen och RIA- Hela människan. Jag köpte hela serien om Dunne (sju böcker) på Erikshjälpen för 175kr. De såg helt olästa ut. Sedan var vi ner på stan och sambon köpte en LP-skiva på . Jag köpte den nionde delen i Handbok för Superhjältar som hade rabatterat pris för Akademibokhandelns vänner.
Jag har ju sagt att jag inte ska köpa böcker förrän på bokrean men Dunneböckerna har jag redan läst och tänker använda i klassrummet och En ny vän (Handbok för superhjältar #9) måste jag läsa för min klass.

Denna veckans smakbok kommer från Solitär av Alice Oseman, från sidan 21:

Majoriteten av tonåringarna på Higgs är intetsägande nollor. Jag har lyckats hamna i en liten grupp med tjejer som jag tycker är ”schyssta”, men ibland känns det ändå som om jag är den enda tänkande individen, lite som huvudpersonen i ett tv-spel bland en massa datorgenererade bifigurer som bara kan utföra några få handlingar, exempelvis ”inleda meningslös konversation” och ”kramas”.

by

En smakebit på søndag: Exiles

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit riktigt kallt här i flera dagar. Tyvärr gör det att det blir kallt även inne på skolan så jag har gått runt och frusit i flera dagar. Fast jag haft ullstrumpbyxor och varit varmt klädd.
Den här veckan kom min lärarstudent ut på sin vfu (verksamhetsförlagd utbildning) och kommer att vara hos oss fram till sportlovet. Hen är på sin andra VFU hos oss och går sitt andra år på lärarutbildningen.  Det ger så mycket att vara handledare (LLU).

I helgen har jag läst och myst med katterna. Båda katterna har äntligen vågat ligga i soffan och myst på en filt jag haft över mina ben, som Lussekatten brukade göra.


Igår åkte vi på middag till svärföräldrarna där sambons morbror med familj och sambons moster också var med.
Jag har också läst ut Pageboy av Elliot Page och Resurrection Walk av Michael Connelly.

Denna veckas smakbit kommer från Exiles av Jane Harper, från sidan 1:

Think back. The signs were there. What were they?
They all asked themselves the same questions afterwards. 
How did it come to this? Could we have stopped it?
That was the key one, Aaron Falk knew. And the answer was probably yes. Even with no warnings – and there were warnings – the answer was almost always yes. A million decisions paved the road to a single act, and a single act could be derailed in any one of a million ways. But choices had been made – some conscious and considered, some less so – and all the million paths that had lain ahead, this was the one they found themselves on.
The baby was asleep when she was discovered.

by

En smakebit på søndag: Babel

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den boken just nu läser. Inga spoilers!

Imorgon är det dags att börja jobba igen efter julledigheten. Det är verkligen med blandade känslor. Vi får ju flytta in i den nyrenoverade delen av skolan men allt ska ju packas upp också…

Jag har i alla fall haft en skön ledighet med mycket läsning och återhämtning så förhoppningsvis är jag redo för vårterminen. Idag har vi varit på kalas och firat Thor som fyllde 8 år idag. Tänk att den lilla plutten blivit så stor.

Denna veckas smakbit kommer från Babel av R.F. Kuang som jag hittade på biblioteket förra veckan. Smakbiten kommer från sidan 3:

By the time Professor Richard Lovell found his way through Canton’s narrow alleys to the faded address in his diary, the boy was the only one in the house left alive.
The air was rank, the floors slippery. A jug of water sat full, untouched by the bed. At first the boy had been to scared of retching to drink; now he was to weak to lift the jug. He was still conscious, though he’d sunk into a drowsy, half-dreaming haze. Soon, he knew, he’f fall into deep sleep and fail to wake up. That was what had happened to his grand-parents a week ago, then his aunts a day after, and then Miss Betty, the Englishwoman, a day after.
His mother had perished that morning. He lay beside her body, watching as the blues and purples deepened across her skin. The last thing she’d said to him was his name, two syllables mouthed without breath. Her face had gone slack and uneven. Her tongue lolled out of her mouth. The boy tried to close her filmy eyes, but her lids kept sliding back open.