En smakebit på söndag: En ateljé i Paris

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

I måndags var det min namnsdag, Margareta, min mormor hette Margareta men kallades för Margit. Hon dog när hon var 40 år och jag var inte ens född då. Mamma var 23 år. Både mamma och jag heter Margareta i mellannamn.
I tisdags var jag till Furuvik med brorsan och Mya och kollade på Dropkick Murphys. Vilket drag och vad mycket folk det var där.

I torsdags åkte jag och sambon till Sandvikens nya bokhandel´och jag köpte fyra böcker där. Två var på sommarrean och kostade 150kr tilsammans. Tyur att jag hade 10% rabatt som jag fått av svärmor.

Annars har jag mest läst och så har vi tittat klart på den tredje säsongen av Heartstopper och den senaste säsongen av Taskmaster.
Jag har läst ut Att bära sig själv av Peter Jöback, Leif Eriksson, Martin Svensson och Henrik Johnsson, The Beautiful Ones av Prince och Dan Piepenbring, And Now Back to You av B.K. Borison och Tretton av Steve Cavanagh.

Denna veckas smakebit kommer från En ateljé i Paris av Guillaume Musso, från sidan 11:

En lördagsförmiddag i London.
Du vet det inte ännu men om bara ett par minuter kommer du att tvingas utstå något av det jobbigaste du har varit med om. Något du inte kunnat förutse men som kommer att göra lika ont som ett glödgat järn mot tunn hud.

 

Att bära sig själv

Detta är berättelsen om en pojke, vars barndom slog i spillror.
Detta är också historien om hur pojken växte upp och fann sin plats på scenen.
Detta är boken om mitt liv och min väg till insikt och försoning. Men framförallt är det min kärleksförklaring yill livet med musiken.
Peter Jöback

En gripande och ocencurerad berättelse om Peter Jöbacks liv. Han berättar om sin uppväxt med en pappa som var entreprenör och som senare blev alkoholist. Han beskriver hur han blev väckt på natten av sin mamma som tillsammans med Peter och hans äldre bror Mikael lämnade huset. Men morgonen efter åkte de tillbaka och åt frukost med pappan och det pratades aldrig om det som hänt. Tydligen upprepade det sig några gånger.
Peters mamma hade varit en sångerska men som gav upp den drömmen och i stället arbetade som sekreterare. Mamman verkar ha levt sitt liv för pappan och inte riktigt haft tid för sina barn. Pappan tänkte väl mest bara på sig själv.
Relationen med den sex år äldre brodern är inte heller så jättebra. Kanske främst på grund av åldersskillnaden men också på grund av att Peter får mer uppmärksamhet på grund av sin sångröst.

Boken är välskriven och intressant. Jag kan verkligen rekommendera den.  Den kändes nästan lite för kort och hade gärna fått utveckla vissa områden mer. Den fick fyra sjärnor på Storygraph och är skriven av Leif Eriksson, Martin Svensson och Henrik Johnson. Det finns en massa fotografier i boken men också flera illustrationer av Stina Wirsén.

Varning för sexuella övergrepp, narkotikamissbruk och alkoholmissbruk!

 

Den stora utmaningen

Madde Dunder kan inte sluta tänka på fotboll. Särskilt det där skottet hon sköt igår som gick rakt upp i krysset. Saken är bara den att Madde och hennes kompisar inte ens gillar fotboll. Så varför kan hon inte sluta tänka på det?

När fotbollstjejen Tindra hör talas om dunderskottet så erbjuder hon sig att träna Madde och hitta ett lag. Men något tjejlag finns inte där hon bor, och i killaget är varken hon eller Tindra välkomna. Hur ska de kunna spela fotboll på riktigt? Och måste Madde verkligen välja mellan kompisarna och den nya kärleken till fotbollen?

Tyvärr tyckte jag inte alls om den här boken. Madde Dunder och hennes familj bor granne med författarnas andra series hjältinna Luna. Så jag kände till Madde (Madicken) och hennes pappor Lurve, pappa Marre-Perre och lillebror Wille.
Jättebra att det finns representation men karaktärerna blir så otroligt överdrivna. Som att papporna hatar sport och att de älskar syslöjd och dans så till den milda grad att de försöker tvinga på Madde det när hon säger att hon vill spela fotboll.

Sen köper jag inte att det ska vara så konstigt att tjejer vill spela fotboll heller. Det är liksom ingen stor grej. Boken är väldigt klumpigt skriven enligt mig. Men jag är ju inte ett fan av Luna-serien heller av samma anledning.
Men nu är det inte jag som är målgruppen heller utan 6-9-åringar. Tyvärr skulle jag inte rekommendera denna. Det finns bättre böcker om fotbollspelande tjejer som Sweet Dreams Elina och Snurrigt Elina av Helena Eriksson och Meja och Barcabollen av Helena Lund-Isaksson

Den stora utmaningen fick två svaga stjärnor av mig.

Det är Sören Olsson, Leif Eriksson och Martin Svensson som skrivit boken. Andrea Femerstrand har illustrerat boken.

De andra delarna i Dunder och fotbollen heter:

  1. Den stora utmaningen
  2. Det nya laget
  3. Björnby-cupen

 

Läst i november

November har varit en riktigt tuff månad. Tur då att jag trots all skit på jobbet kunnat läsa!
Visserligen blev det en hel del barnböcker som lästes på grund av Believathon 3.

De här böckerna lästes:

I november läste jag:

4573 sidor

16 böcker

13 på svenska

11 ingår i en serie

9 egna

7 Storytel

3 på engelska

0 biblioteksböcker

0 rec.ex

Månadens bästa: Jag for ner till bror, Brun flicka drömmer, Vi for upp med mor, The Children of Jocasta, Aru Shah and the End of Time, Morrigan Crows magiska förbannelse & En oönskad julklapp.

Månadens sämsta: Upptäckten (Luna och superkraften #1)

Månadens överraskning: Att jag älskade Jana Kippo-trilogin så mycket (lyssnade klart på den tredje delen 2/12).

Månadens besvikelse: ?

Utmaningar:

Goodreads: 169/100

Finish that series: 0 (4/26) jag är sämst på den här utmaningen

Hyllvärmare 2020: 0 (5/12)

Kaosutmaning 2020: 3 (32/40)

Upptäckten

När trean börjar efter sommaren märker Luna att ingen i klassen längre vill vara med henne. Klasskamraterna behandlar henne som luft. Hemma har föräldrarna fullt upp med sina bestyr och Lunas små tvillingbröder bara skriker och bråkar. Luna känner sig som det ensammaste barnet i hela världen.

Så en kväll gör hon en märkvärdig upptäckt. När hon doppar handen i mångatan som bildats i sjön går det som en ilning genom kroppen. Plötsligt kan hon höra genom betongväggar och på långt avstånd. Den underliga superkraften förändrar allt på gott och ont!

Tyvärr blev jag riktigt besviken på den här boken. Den var seg och tråkig. Jag gillade inte heller att så mycket fokus ska ligga på att hon verkar bli kär i en klasskompis äldre bror. Hon går i 3:an!
Boken känns också ganska rörig. Kan det bero på att det är tre författare till en bok på bara 118 sidor?

Författare är Sören Olsson, Leif Erikssson och Martin Svensson. Boken är illustrerad av Andrea Femerstrand. Den är också den första i serien Luna och Superkraften.

Boken fick två stjärnor på Goodreads.