När trean börjar efter sommaren märker Luna att ingen i klassen längre vill vara med henne. Klasskamraterna behandlar henne som luft. Hemma har föräldrarna fullt upp med sina bestyr och Lunas små tvillingbröder bara skriker och bråkar. Luna känner sig som det ensammaste barnet i hela världen.

Så en kväll gör hon en märkvärdig upptäckt. När hon doppar handen i mångatan som bildats i sjön går det som en ilning genom kroppen. Plötsligt kan hon höra genom betongväggar och på långt avstånd. Den underliga superkraften förändrar allt på gott och ont!

Tyvärr blev jag riktigt besviken på den här boken. Den var seg och tråkig. Jag gillade inte heller att så mycket fokus ska ligga på att hon verkar bli kär i en klasskompis äldre bror. Hon går i 3:an!
Boken känns också ganska rörig. Kan det bero på att det är tre författare till en bok på bara 118 sidor?

Författare är Sören Olsson, Leif Erikssson och Martin Svensson. Boken är illustrerad av Andrea Femerstrand. Den är också den första i serien Luna och Superkraften.

Boken fick två stjärnor på Goodreads.