

I hertig Ludberts stora kök arbetar lille Amund, vars högsta dröm är att äga ett par skor. Alla kallar honom svinpojken eftersom hans uppgift är att mata grisarna med resterna som blivit över från hertig Ludberts bord. Och mycket rester blir det. Hertigens yngsta dotter Ottilia ser med avsmak hur hovet frossar i överflöd. Själv broderar hon fasansfulla monster och drömmer om ett friare liv.
En dag bestämmer sig hertig Ludbert för att ordna en enorm fest – en bankett som ska pågå i tre dagar och tre nätter med två hundra nya maträtter varje dag och tjusiga gäster från när och fjärran. En riktig knäckarbankett! Men hans avundsjuke tvillingbror har planer på att förstöra festen …
Snart blir Amund och Ottilia indragna i ett farligt och hisnande äventyr med högfärdiga hertigar, lömska mopsar, stridslystna harar, vidriga vidunder och en poetisk jättehund.
En riktig saga med hjältar och skurkar. Den är uppdelad i kortare kapitel och är rikt illustrerad med väldigt vackra bilder.
Sara Bergmark Elfgren är författare till boken och Emil Maxén har illustrerat den.
Boken riktar sig till barn i 6-9 årsåldern.
Den fick 3,5 stjärnor på Storygraph.
Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Bok nummer 3, 14 och 23 i valfri bokhylla”
Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.

April kändes både som en väldigt lång och väldigt kort månad. Mycket hände på jobbet. Men jag fick också läsa fler riktigt bra böcker.
Bäst: Shuggie Bain, Go Tell the Bees That I Am Gone, Döda kvinnor förlåter inte och Löpa varg.
Sämst:
Överraskning: Att jag läste så många bra böcker.
Besvikelse:
4818 sidor
11 böcker
9 egna
8 svenska
7 Storytel
5 i en serie
3 engelska
2 tegelstenar ( en på 1345 sidor och en på 865 sidor)
1 biblioteksbok
1 ungdomsbok
Storygraph/Goodread: 11 (49/100)
Finish That Series: 3 (9/27)
Kaosutmaningen 20024: 2 (15/40)
Köpta innan 2024: 7 (21/50)

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som Astrid Therese Betraktninger håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!
Det har varit en annorlunda jobbvecka när vi fick en ledig dag mitt i veckan i och med första maj. På sista april var vi hem till E & M och grillade. Både i torsdags och fredags tog jag en promenad men igår blev jag förkyld så jag har hållt mig hemma. Men jag satt ute i solen ett ag och läste.
The Final Book Support Group som Steph Loves håller i har ett readathon som pågår mellan 3-6 maj som jag deltar i.
En ska läsa vidare i olika serier och helst avsluta någon. Så i helgen har läst ut Frälsarkransen av Kristina Ohlsson och Saga Volume 10 av Fiona Staples & Brian K Vaughan.

Denna veckas smakbit kommer från Look Alive, Twenty-Five av Janet Evanovich. det är den 25:e delen om prisjägaren Stephanie Plum som jag började läsa på svenska för 30 (!) år sedan. Ingen stor litteratur men väldigt underhållande och lättläst.
Smakbiten kommer från sidan 86:

Lula was at the window when I got to the office. It was a little after nine a.m. and the single Boston Kreme donut was long gone.
”I see you’re being followed,” Lula said. ”This is the second day in a row you’ve had a Rangeman escort.”
I blew out a sigh. ”Ranger isin full-on protective mode.”
”It doesn’t look like Hal in the car.”
”Hal’s shift doesn’t start until the deli opens at ten.”
”What the heck is this thing going on between you and Ranger?” Lula asked. ”He gives you cars and security escorts and you get to stay at his personal Batcave when you want. I know he likes you but dang, you must be really good at something we don’t know about.”
I thought it was the opposite. I’m not really good at anything. I’m like an inept pet. Beloved but pretty much a disaster.

Då kom han ut. Han gjorde det med en självklarhet som var lätt att begripa; den här världen var ju hans. Han kom fram ur skogen lite längre bort än där skidspåret gick. Han ställde sig i myrkanten mellan en enbuske och en förkrympt tall. Han såg uppmärksamt ut över myrens lilla snövidd, vände på huvudet så att jag såg profilen med den ädla nosen, den branta pannan och öronen som stod opp.
Ulf Norrstig, pensionerad jägmästare, är den som berättar i Kerstin Ekmans täta historia om en mans förändrade relation till jakten och skogen, till minnena och det egna åldrandet…
Så målande beskrivningar med ett vackert språk. Det är en kort berättelse på bara 180 sidor. Men jag blir imponerad av hur mycket den innehåller. Jag har tidigare läst några böcker av Kersti Ekman men det var längesedan. Sist var det Mordets praktik 2009..
Löpa varg fick 4,5 stjärnor på Storygraph.
Varning för djurplågeri och hetsning av vilda djur.

Året är 1981 och industristaden Glasgow är nere för räkning. Under Thatchers järnhårda styre måste man kämpa för att överleva. Glamorösa Agnes Bain har alltid haft större drömmar än så, men när hennes man lämnar familjen faller allt samman och det kommer an på barnen att fånga henne. Shuggie Bain, minstingen, är den som håller ut längst. Men Shuggie drömmer sig också bort, från gruvområdet och från den hånfulla omgivning som aldrig låter honom glömma att han är annorlunda.
En otroligt välskriven men mörk och sorglig berättelse om en familj som faller allt djupare ner i misär.
Agnes Bain är en kvinna som aldrig skulle ha fått barn. Hon är alltför barnslig, självcentrerad och psykiskt instabil för att klara av det. Men mänenn som hon skaffat barnen med tar den lätta vägen ut.
Shuggies pappa är en riktig skitstövel medan Catherine och Leeks (Alexander) pappa istället verkar ha varit för snäll.
Agnes Bain far hemskat illa i sin jakt på kärlek, sprit och narkotika. Men för hennes barn är det ännu värre.
Catherine flyr från Skottland så fort hon kan genom att gifta sig ung. Leek håller sig kvar längre och försöker rädda sin mamma.
Men den som blir kvar och får dra det tyngsta lasset är Shuggie, minstingen som älskar sin mamma över allt annat.
Det gör ont att läsa om Shuggie. Men hoppet överger aldrig honom. Shuggie är helt underbar.
Boken vann The Booker Prize 2020 och det förstår jag. Det är författaren Douglas Stuarts debutroman. Den fick fem stjärnor på Storygraph.
Stuart har också skrivit Young Mungo (Unge Mungo) och den vill jag också läsa.

Ökad läsförmåga, förbättrade studieresultat, tryggare miljöoch långsiktig framgång för eleverna – att satsa på skolbiblioteket är en av de smartaste investeringar du kan göra som skolledare!
Det upptäckte rektorn Linnea Lindquist på Hammarkullsskolan i Göteborg och anställde en fackutbildad bibliotekarie för att stärka elevernas läsförmåga.
I Skolbibliotek nu! berättar hon och skolbibliotekarien Jonna Bruce om hur du får skolbibblan att gå från ett rum med böcker till en pedagogisk funktion som gynnar hela skolan.
I september 2023 presenterade regeringen sin lässatsning som innebär att många skolor nu kommer att behöva ställa om. Skolbibliotek nu! Skolbibliotek som pedagogisk funktion är en guide för alla de skolledare och bibliotekarier som nu står i startgroparna att starta upp ett skolbibliotek eller för skolor som vill höja kvalitén på sin skolbiblioteksverksamhet. Boken innehåller praktiska tillvägagångssätt på hur rektor leder för en läsande skola och hur du tillsammans med skolbibliotekarie och lärare använder skolbiblioteket för hela skolans bästa.
Det här är en bok som jag önskar att min egen rektor skulle läsa. Oavsett om du är lärare eller skolledare finns det något att ta till sig.
På min skola har vi ”bibliotek” och har nyss ställt iordning det efter flytten. Det finns många nya böcker som vi själva har fått plasta in och stämpla. Vi har inget utlåningssystem och ingen personal har ett speciellt biblioteksansvar.
Vi har heller inte fått någon hjälp av en skolbibliotekarie om hur vi ska tänka med böckerna, var de ska placeras och hur de ska organiseras. Nu har vi bara ställt upp dem efter eget huvud.
Boken var kort, lättläst och full med tips. Den fick fyra stjärnor på Storygraph. Jag lånade boken från biblioteket.

Den en gång i tiden ståtliga gården Ekenäs har stått obebodd i 14 år när familjen Ahlgren flyttar dit våren 1898. Grosshandlaren Wilhelm Ahlgren drömmer stort. Nu ska familjen få den framstående plats som de tidigare förvägrats i societetsstaden Karlstads uppburna kretsar. Här ska såväl han som hustrun Sophia och de två döttrarna Maria och Helena ta plats i samhällets översta skikt, så det gäller att både visa sig välbärgad och framgångsrik, och att ta för sig.
På nyårsaftonen, efter kvällens flerrättersmiddag, känner sig grosshandlaren plötsligt dålig och går tidigt till sängs. Men nästa morgon är han ännu sämre. Läkaren som tillkallas säger först inget om sina misstankar, men för honom pekar symptomen mot förgiftning – av arsenik.
Vi vet alltså redan från början att godshandlaren kommer att bli mördad, men det händer inte förrän halva boken.
Det är inte bara godsägaren och hans familj vi får följa utan också deras tjänstefolk. Alla är misstänkta från början. Alfred på Åsen är fjärdinsman och har uppdrag att bistå länsman Nathanael Efraimsson i hans utredning. Men länsman är en idiot och har förutfattade meningar så fel man håller på att dömas.
Boken är lättläst och ganska underhållande. Robert Warholm är författaren och jag läste den genom Storytel.
Den fick tre stjärnor på Strorygraph.
Den här veckan är temat för tisdagstrion: ”Sång & dans (eller varianter av orden) i titel, handling eller på omslag”
Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss
runt och ta del av varandras tips.


